"Why don’t you weep when I hurt you?"

Skunk Anansies Brazen har en klockren text, "You don’t weep and the anger builds up inside".

Funderingar kring relationer ikväll, då framförallt s.k. kärleksrelationer. Tycker mycket om någon och skulle mer än gärna trängas i ett tält hela sommaren eller på obestämd tid med denna någon. Träffats mer än ett år nu och borde väl således kallas ett par, men jag förstår mig inte på mig själv när vi träffas. Har sällan svårt att verbalisera men med denna någon får jag fortfarande en slags tunghäfta, iallafall när det gäller känslor. Verkar ha smittat ned någon med denna tragiska åkomma med följden att vi nu i princip inte pratar om känslor.. Blir förvirrad och osäker av det, och jag vet inte hur jag ska tolka "någons" beteende. Känns som om jag vet vart vi står ena dagen och nästa undrar jag om vi inte borde äckla varandra..

Och detta känns som ett "Bullenbrev".

För att styra upp detta inlägg lite så borde jag här komma med en slutpoäng och binda ihop det hela med inledningen eventuellt komma med en lösning till min egen problematik och ge lite käcka råd om hur man lär känna varandra och bedriver en relation.. men det kommer jag inte att göra för jag har fan ingen aning.

Låttips (för den som uppskattar ambient/elektronisk musik) kommer däremot här: Tangerine Dream - Speed Dragon