All the good things come to an end

Först av allt vill jag påpeka att detta inlägg inte kommer handla om Nelly Furtado, även om rubriken skulle ge en missanvisning om detta. Detta inlägg kommer att handla om att allt har ett slut. Du vet ju självklart att du kommer dö. Att du en dag kommer ta studenten och sluta gymnasiet, sluta ditt jobb, sluta röka, sluta banta och så vidare. Just nu pågår det en utflyttningsfest i mina föräldrars hus, stället där jag just nu sitter på. På nedanvåningen har en massa ungdommar trevligt, dricker, dansar och skrattar. Någonstans där mitt i allt finns det fortfarande en tanke om att detta är den absolut sista ”Severin-festen” som kommer vara, antagligen för all framtid eftersom båda mina föräldrar flyttar till lägenheter, alltså till ställen där man inte kan spela musik och festa till klockan sju på morgonen. Mina föräldrarsförhållande är slut, finito. Visserligen har det varit det länge, bara det att just nu känns det så verkligt och definitivt. Det finns ingen återvändo från detta. Det kommer inte bli som sist de skiljde sig, dom kommer inte hitta tillbaka till varandra. Allting har en början och ett slut. Livet och förhållande.

Frågan som jag ställde mig tidigare när jag tänkte över vad jag skulle blogga om idag var, undrar om jag någonsin kommer sluta åka till Roskilde eller till vilken festival som helst egentligen. Kommer jag en dag bli så ”vuxen” så att jag inte vill åka till festival längre? Idag svarar jag självklart nej. Festivalerna och framför allt Roskildefestivalen är det jag lever för. De där få dagarna om året då man kan andas och bara få vara. Vara lycklig, 100% närvarande (det är man ju trots allt även om man är påverkad av alkohol), vara glad och ha den fulla tillåtelsen att bara få vara den människan man är. För min del är det ungefär lika värdefullt som att åka på spa som att åka på festival. Egentligen är det konstigt att jag känner att jag får lika mycket rekreation på en festival som jag gör när jag går på yoga. Varje gång man är på Roskilde och man står där med sitt ihop packade tält och sin ryggsäck på ryggen och inser att man faktiskt är på väg hem, till verkligheten, blir jag ledsen. Jag vet att jag framför mig har ångest över hur jag ska få råd med att åka till festivalen nästa år, längtan efter att komma tillbaka och en saknad efter föregående år, speciellt eftersom varje år har festivalen slagit den föregående.

Nu sitter jag och undrar om jag kommer åka tillbaka, låt oss säga, när jag är 30 år. Jag kanske sitter med snoriga och bajsiga barn, en man som inte är intresserad av festivalliv och med ett jobb där jag inte kan få semester över just Roskildeveckan. För min del hoppas jag verkligen att jag kommer fortsätta ta mig till festivalen. Att jag får komma iväg, träffa människor och dansa, se på feta konserter, sova i ett lerigt/stekhett tält och få vara på min semester. Jag vill inte att jag skall bli så vuxen att jag glömmer bort vart mitt hjärta är någonstans. Mitt hjärta finns i festivallivet och framförallt på Roskildefestivalen.

Just nu lägger jag all min tilltro till Festivalinfo.se och hoppas verkligen att jag kommer vinna en biljett till Roskilde här. Framför allt på grund av att min pappa som när detta med seperationen uppdagades och försäljning av huset började närma sig, sa att han skulle köpa en biljett till mig. Jättebra sa jag då. Idag är tongångarna något helt annat. Han har helt plötsligt ändrat sig och två månader där jag hade kunnat spara pengar har gått förlorade. Därför önskar jag självklart mig en biljett till Roskilde. Min Roskildefestivals-historia skall inte ta slut så här. Framför allt känner jag att idag, mer än någon annat år behöver jag denna veckan. Få vara, bearbeta mitt liv och få se underbara artister. Jag behöver min semester på det där fältet i landet där man hissar Dannebrogen!

Allt tar slut, förhållande, en liter mjölk och festival-liv. Men för min del tar inte mitt festivalliv slut här. Jag skall till Roskildefestivalen. Med eller utan separerade föräldrar, kvittar. Jag ska dit. Fast först och främst skall jag ner till bottenvåningen och fortsätta att festa! Ett skepp skall sjunka med flaggan i topp!