Blogg ur ett fängelse.

Västra fängelset, Köpenhamn. 070322

Just nu sitter jag och skriver ett blogginlägg för hand.

det är en ny upplevelse. Det slog mig att jag kunde skicka ett handskrivet blogginlägg till min vän Pernilla och sen hoppas på att hon skriver det på festivalinfo till mig.

Men varför denna uppoffring?

Jo, saken är den att jag för tillfället sitter bakom lås och bom i det västra fängelset i Köpenhamn.

Den tredje mars grep polisen mig på Nørrebro, detta efter demontrationerna som blev en följd av utrymningen och senare också rivningen av ungdomens hus.

I skrivande stund har jag nästan suttit här i 3 veckor.

Det här fängelset är av det slutna slaget, vilket innebär att jag är isolerad i min cell 22 timmar om dygnet.

Det är helt förskräckligt här inne. Alla former av självrespekt håller på att smälta bort, samtidigt som våren skriker glädjerop utanför mitt igengallrade fönster.

Här inne finns tid för eftertanke, den fullkompliga insikt jag har kommit till handlar om frihet

Det må låta som en vanlig klycha, men det finns nog inget ställe i världen där begreppet frihet får en så stark innebörd som i ett fängelse.

En så enkel sak som att kunna gå på toaletten när man själv behöver det, vilket inte är någon självklarhet här inne.

Eller att få vara utomhus när solen skiner, här får vi vara utomhus 1 timme per sygn i igengallrade små bås, samma tidpunkt varje dag, varesig det är bra väder just då eller inte.

Jag har aldrig längtat så mycket efter frihet i hela mitt liv.


Som det ser ut nu så kommer jag vara här ett tag till.

Min advokat och jag har pratat om början av maj. Det verkar ganska realistiskt också.


Förra veckan träffade jag en kilel här i fängelset vid namn Blake. Han blev också gripen vid oroligheterna på Nørrebro.

Blake kommer ifrån California och har varit ute i världen i mer än ett år och backpackat. av ´´någon´´ anledning började vi prata festival, han liksom jag var på roskilde 2006 och hela diskussionen slutar med att han säger:

- Om det är något som är den totala motsatsen till Roskilde så måste det vara just vad vi upplever här och nu.

Just då tryckte denna gosse in sanningen i mina lungor. För visst fansiken är det sant också.

Allt som sker här inne är sånt som aldrig skulle behöva äga rum på Roskilde, och allt som sker på Roskilde skulle aldrig infinna sig här.

Detta gör min längtan efter festival större än någonsin.

Känslan av att få sitta tillsammans med dom man älskar mest i solen med otroligt många tuborg grøn i sin ägo. Att kunna pinka när man vill, och nästan var man vill, att få vara glad, och inte minst att få leva.



KÄRLEK OCH KAMP