Blowsight och Takida på Cirkus

Blowsight öppnar med orden: ”Mina damer och herrar…” Och med detta är cirkuskänslan komplett här på Cirkus i Stockholm.
Bandet går ut tunt. Kanske är det arenans volym som gör att man inte känner musiken och intimiteten. Många större band med rutin lyckas nå ut till sin publik vare sig den består av 10 personer eller 10 000, men Blowsight når på sin höjd ut till dem längst fram. Jag får en känsla av att de inte är i sitt fulla esse. Jag kan ändå hävda att detta Stockholmsband hade gjort sig bättre på grannscenen på Tyrol.
Sångaren pratar friskt med publiken och får ändå viss respons.
– Underbara människor, se ifall ni känner igen det här. Och nog känner de flesta igen Britney Spears låt ”Toxic” i coverversion, som många säkert hört redan tidigare på radiokanalen Bandit där jag tycker den spelats hyfsat flitigt. Covern är okej, inte mer än så.
Ljusshowen är häftig, trummisen har grym koll på trumpinnarna och sångaren bjuder på sig själv och är riktigt trevlig.
– Cirkus, det är helt otroligt att se alla mina kompisar under ett och samma tak samtidigt.
Tyvärr blir det ett ganska platt fall för Blowsight denna kväll. Jag vill ändå tro att bandet är trötta eller gör tunt ifrån sig av någon anledning, för potential har de.
– Kul att ni är här istället för att kolla på reprisen av Så ska det låta! Skriker sångaren och jag kan inte låta bli att drömmande tänka på tv-soffan där hemma.

Pausmusiken består av någon typ av soul och kanske har ett finger med i spelet av den mättade stämningen som råder på Cirkus denna afton. Några killar bakom mig försöker tyda deras logga och kommer tillslut fram till att det står Takida på den. Kanske är det ett intelligenstest från bandets sida? Kanske är det bara så att den asiatiska utformningen på loggan har med namnet att göra då Takida är taget från den japanska serien ”Silverfang”.
När Takida äntrar scenen vaknar publiken till. De börjar med ”Evil eye”, en låt som hade räckt att höra på radio eller skiva. Mina förväntningar på Takida är med entrénumret relativt låga. Men de fortsätter starkare och känslan lyckas för första gången ikväll även nå de bakre sittplatserna på Cirkus.
– Ni är hjärtat i Takida, menar sångaren och ser ut över publiken. Takida är Norrland när de pratar men USA när de spelar. Sångarens stämma är lika ren och lidelsefull som på skiva och man ser hur kul bandet tycker det är att vara på scenen.
Även om de stundvis starka och blinkande lamporna är väldigt irriterande sprider sig ett lugn i kroppen med Takidas aura. Låten ”Reason to cry” har knappt hunnit börja förrän ett skrik sprider sig genom publiken. De fortsätter sedan med två till stora radiohits, ”Jaded”, med allsång och sedan ”Losing”. Med dessa efter varandra förstår man Takidas storhet. Detta är kommersiell rock när den är som bäst. Tyvärr hade den varit minst lika bra hemma i vardagsrummet ljudande från de lite för små högtalarna.
Takidas egna mellanspel är bra mycket mäktigare än det mellan bandet. Stämningen förvandlas från rockig till mysig, med panflöjt följt av akustisk gitarr och bongotrumma när bandet kommit upp på scenen igen.
Ett sus genom lokalen gör att man förstår nästa låts betydelse för fansen. ”Curly Sue”, en låt som sångaren skall ha skrivit till sin flickvän verkar många ha tagit till sina hjärtan.
Takida hade kunnat vara starkare ikväll, men det råder inga tvivel om att publiken älskar dem.
Jag skulle gissa att deras motto lyder: ”Keep your friends close and your fans closer.”