By Night

By night- A new shape of desperation

På bio kan man just nu se den svenska filmen ”Farväl Falkenberg”.

Jag har ingen aning vad det handlar om, men titeln på den filmen passar ej rubriken till den här recensionen. Det är snarare tvärtom. Det relativt unga Falkenbergsbaserade bandet By Night har enligt mig tre grundstenar som lyder; Uttrycksfulla politiska texter, ilska och begåvning.

Redan första gången jag lyssnar igenom skivan undrar jag om jag underskattat denna typ av lite trashigare metal då den aldrig riktigt tilltalat min personliga stil. I motsatt mening är inte allt godis gott!

Visst finns det i mina öron en viss tradighet i skivan. En aning mer variation är att önska från min insnöade progressiva metal-hjärna, men inte med för stora utsvävningar.

Vid första genomlyssningen av A new shape of desperation, fastnar jag direkt vid ett spår, som alltid, och på denna skiva blir det spår nummer sex, Dead eyes see no future som enligt mig bryter sig lite fri från de tidigare spåren vad gäller tyngd och känsla.

Ett hyfsat spännande band med en hyfsad skiva vill jag påstå, men risk för en liten underdrift och tjurighet.

Ett litet tillägg som ger pluspoäng är den snygga framsidan som jag inte första gången jag slött ser på den riktigt uppfattar. Men efter en kopp kaffe och en längre blick där man ser en fallen möbel och två hängande ben får jag en ganska olustig känsla. Genomtänkt, enkel och obehaglig på samma gång.

Ringa 36 minuter och 40 sekunder av råa toner, men efteråt känner jag mig inspirerad nog att ringa ett elakt samtal till Försäkringskassan!

7/10