CKYs insats på EM-festen - och en bilkrasch

Det första man noterar på väg mot insläppet är att det är så gott som ingen som står och köar för att komma in. Under lördagen var det åtminstone 100 meter kö för att komma in.
Väl inne är det knappt hälften så stor skara jämfört med när Where The Action Is körde sina akter under lördagen. Är CKY ointressanta som huvudakt för Göteborgspubliken?

Inför denna spelning har det diskuterats och frågats flitigt huruvida Bam Margera skulle följa med (hans bror spelar i bandet). Varför Bam skulle följa med sin trummande bror över halva världen är för mig helt obegripligt, men vissa fans av Viva La Bam försökte väl hålla hoppet levande in i det sista. Dock ingen Bam i sikte på Bananpiren under kvällen.

Enda låten som jag, som nybörjare på CKY, tyckte var intressant var 96 Quite Bitter Beings. Den innehåller lite av varje och känns som en bra och nutida version av många skaterock-låtar från tidigt 90-tal.

Maken till hängiven publik får man leta efter, de skrek olidligt högt inför spelning ända till det hela var slut. Trots att de maximalt var hälften så många som under Backyard Babies spelning under helgen får de de flesta andra fans att framstå som pensionärer på lugnande medicin.

En sak man nog behöver vara fan för att förstå är varför de kör de fjantiga mellanspel med popmusik, har de inget vettigt att säga mer än att de dissar Whitney Houston och Cher?

Efter att ha tittat på uppskattat Blindside lite sådär och Satanic Surfers medelmåttiga spelning begav jag mig hemåt.
Ni som varit på platsen vet hur det ser ut när man går på västra sidan om bron mot Backaplan.

Gående längs med stängslet hör jag en bil på full gas körande uppför rampen på bron. På något vis lyckas föraren få sladd och köra på trottoarkanten och en skylt stående i en cementgris, vilket givetvis ger än j-vla smäll.
Bilen kommer glidandes nerför grässluttningen på sidan och ser ut att precis klara sig från att rulla runt. Sedan slår ekipaget i det höga stängslet jag går vid. Hela fronten lossnar när bilen studsar tillbaka.

Först står alla hemgående helt stilla till någon rusar fram och fotograferar dem (ett försök att tjäna pengar på Aftonbladet?).
Passagerardörren öppnas och ut kommer 2 personer med varsin öl i handen, de öppnar dörren på förarsidan och föraren ligger med huvudet mot ratten helt stilla.
Jag går fram och frågar om jag ska ringa på en ambulans, det vill de verkligen inte och när jag frågar om huruvida de har ont i nacken säger de att alla mår prima - trots att deras kompis inte rört sitt huvud som verkar sitta fastlimmat mot ratten.

Efter en kort stund kommer polisen på en närliggande väg och någon vinkar och pekar mot den kraschade bilen. Polisen gasar på oh kör dit.
När polisen kommer fram sitter de fyra som varit i bilen i grässlänten de nyss sladdade ner för. Tre av dem dricker öl och pratar lugnt med polisen en kort stund.

Sedan åker polisen iväg, UTAN att bekymra sig över att kolla om de alla varit alkoholpåverkade.
Det enda rimliga scenario jag kan tänka mig kan sluta på detta sättet är att en av de i bilen säger "Jag körde, jag är full, ni behöver inte kolla".

Det verkar vara något skumt med polisens uppträdande. Har de fått order att enbart patrullera och trängas på Avenyn eller vad?

Fler bilder från
måndagen »