De gamla gubbarnas år.

Jag finner det lite underligt egentligen, att det finns så många gamla gubbar inom musiken, som fortfarande, efter en herrans massa år lockar en massa människor till deras konserter. Bara i år kommer flera av dessa män till Sverige och ger konserter. Roger Waters, Bob Dylan, Rolling Stones, Aerosmith, Ozzy Osbourne, ZZ top och Elton John är några av dem. Frågan är bara om dem verkligen fortfarande är sådär bra som dem var en gång i tiden. Jag har sett två av dessa personer redan nämligen Roger Waters och Bob Dylan. Båda såg jag på Roskildefestivalen 2006 och jag var väldigt kritisk till att de skulle spela på festivalen. Tji fick jag, framför allt när det gällde Roger Waters. Det blev en av de bästa konserterna under festivalen, något jag absolut inte trodde det skulle bli. Där emot så var Bob Dylan något av det sämsta jag någonsin sett. Han sjöng som en kratta, han spelade inte många av sina ”hits”, han var helt enkelt dålig. Därför ställer jag mig väldigt frågandes till hur det kommer sig att så många gamla gubbar fortfarande hänger med och faktiskt spelar för utsålda hus. Är det för att man vill ha sett dem? Är det så att man ser dem som levande legender och därför är det någonting man vill ha sett och är villig att kasta ut mycket pengar på? Hade man egentligen inte velat se dem när de var yngre och fortfarande var stora stjärnor? Saken är också denna att dessa artisters konserter kostar väldigt mycket. Biljetterna till Rolling Stones kostade från drygt 800 upp till 1500 kronor. Är det verkligen värt det? Frågar du mig så hade jag aldrig kastat ut så mycket pengar på en enda konsert. Men det kanske bara är jag. Finns nog bara en artist som jag hade varit villig att betala så mycket för och det hade varit John Lennon. Men nu är han tyvärr inte i livet så jag behöver inte bekymra mig så mycket om det. Där emot är det osäkert om jag hade velat se honom om han var i livet och gjorde konserter. Allt beroende på hur han hade låtit i dagens läge.

Ozzy Osbourne kommer som ni antagligen redan vet till Hultsfredsfestivalen. En bokning som kritiserats en hel del, dock ingenting i jämförelse med bokningen av 50 Cent. Men många har påpekat att det är en bokning som inte känns för aktuell eftersom Ozzys storhetstid var under 70- och 80-talet. Andra säger att det är hur roligt som helst att få se en levande legend som i månt och mycket lade grunden för hårdrocken som genre och dess utveckling.

Aerosmith är bokade till Sweden rock festival och kanske känns det som om de passar in där. Det är trots allt ett band som har varit stora inom genren som festivalen är inriktad på samt att festivalen under tidigare år haft många ”äldre” band som idag kanske inte är lika stora som de var en gång men ändå har en stor publik bland rock och hårdrocks-fansen.

Roskildefestivalen har i år bokat in The Who. En bokning som för min egna del känns som en rolig bonus bara. Dom upptäckte väl i samband med Roger Waters förra året att det fanns en publik för den typen av band. Jag hade lika gärna struntat i den bokningen, det hade ju varit något annat band som stått på Orangea scenen istället. Men samtidigt kommer jag kolla in dem, konsertfreak som jag är.

Tillbaka till de gamla gubbarna, hur kommer det sig att det framför allt är män som räknas till de stora klassikerna. Tänk efter, hur många kvinnliga artister känner du till som har samma status som till exempel Rolling Stones. Jag kan komma på några stycken men de är få. Dolly Parton är ju en sådan artist som faktiskt fortfarande är stor och räknas som den största countrystjärnan antagligen genom tiderna. Sen så är det ju Janis Joplin, enda kruxet är att hon är död.

Nej, jag blir trött på alla dessa gamla gubbar som år efter år dammar av sina gamla hits och spelar dem för en publik som lagt ut tusentals kronor bara för att få se sina gamla idoler.

Finns det ingen pensionsålder för artister? I så fall hade vi sluppit se Bob Dylan göra bort sig, konsert efter konsert .