Den ideala festivalen

Vad gör en festival så lyckad? Det snackas om stämning och rätt folk, men detta är ju ingenting som kan bokas av festivalarrangörerna, även om de har en viss inverkan på det hela. Som med allt annat i vår materiella värld spelar priset också sin icke obetydliga roll. Räcker inte plånboken till finns det inte mycket att göra.

Men vem åker till en festival som bokat "dåliga" band? Om det nu är en musikfestival man ska på. Ja, för det finns ju andra sorters festivaler också; film-, konst-, pride- eller gitarrfestivaler – you name it som det heter.

Men nu håller vi oss till musiken, för det är den typen av festivaler jag ska tillbringa min lediga tid på i sommar.

För arrangörerna gäller det att boka rätt mix av, jag skulle vilja dela upp det i två typer, band. Den första typen är de stora banden. De här banden drar inte bara dit folk, de är en avgörande bokning. För de flesta handlar det nog om en headliner, men det måste inte vara det. Sådana band kan vi sedan också dela in i två huvudgrenar. Dels de "stora", aktuella banden, vars senaste och största hit:ar inte går att få ur huvudet. Dels de "gamla", kultbanden, som också alla har hört talas om, men vars låtar istället börjat tyna bort ur minnet. Och naturligtvis är festivalen ensam om, eller nästan ensam om, att ha bokat akten inom sin konkurenskrets, exempel på sådana band kan vara t.ex. Iggy Pop på Peace & Love, Ozzy på Hultsfred eller VNV Nation på Arvika, samtliga under 2007. Detta är överlag de band som kostar mest pengar. Bokas de för många räcker alltså inte pengarna till, bokas de för få riskerar festivalen att tappa publik.

Den andra typen av band är sådana som man lyssnar på och gärna ser när man väl är där, men de är inga avgörande bokningar. Det är ofta band som har hängt med ett tag, antagligen har de släppt eller kommer att släppa en ny skiva under året. Vi skulle kunna kalla denna grupp för de mellanstora banden. Dessa kostar inte lika mycket som de stora banden, och de gäller att fylla ut i lagom mängd.

Ofta bokas samma mellanstora band till samma typ av festivaler, vi kan alltså se dessa varthän vi åker. Vilket blir ytterligare en anledning till att dessa bokningar inte bli så avgörande för oss, även om man skulle råka vara ett superduperfan (ja, faktiskt, mellanstora band kan också ha sånna).

Sedan så finns det i och för sig ytterligare en sidogren av band, demobanden. Fast finns det verkligen någon som åker till en festival bara för att se mer eller mindre okända band? Utom möjligen skivbolagsnissarna förståss. Hit räknar jag även de mindre band, som kanske producerat någon skiva eller två utan att ha fått det där stora genombrottet än, som bokas när de är som billigast och där arrangörerna hoppas att de ska slå igenom lagom till festivalen.

För banden och artisterna handlar de om att dra in pengar, för festivalerna handlar det om dra folk och för besökaren att få en trevlig upplevelse. Hur den ideala festivalen ser ut varierar såklart lika många gånger som det finns festivalbesökare, om inte fler.

Till sist tänkte jag avsluta med min egna lilla önskelista av band, som skulle göra min ideala festival.

När det gäller de som jag ovan angivit som de stora banden har jag på rak arm svårt att slänga ur mig något som jag skulle vilja se som headliner. Jag är en "såndär" som gillar lite av varje, men kanske vi skulle kunna räkna Mika hit? Dock känns det som han var mer aktuell förra året, tyvärr missade jag allt han hade att bjuda på då. Han verkar i alla fall vara en sån där go´ och glad kille, som skulle höra hemma i Göteborg om han var svensk. Lyssnade dock igenom hans liveskiva och den gjorde mig tyvärr väldigt besviken. Men, han förtjänar en chans till så det vore ju trevligt om någon av de festivaler jag tänkt över tar och bokar honom.

I princip alla andra band som intresserar mig vill jag klassa som mellanstora. Här har vi en hel hög med band. Först och främst vill jag nämna Adema och Takida. Båda banden skulle antagligen bli avgörande bokningar för mig, men jag har svårt att se att de skulle bli det för ett helt folk. Det var ett tag sedan Adema släppte nytt material, och Takida har turnerat konstant sedan första andetaget, vilket borde ha stillat de största suget. Takida känns dock inte som någon omöjlighet för t.ex. Hultsfred, och inte heller för Peace (fast dit har jag ju inte tänkt  åka, så Hultsfred tack!).

Nightwish och Within Temptation är två band som jag tycker är svårplacerade. På en festival som Sweden Rock, räknas de knappast som headliner. Medan Hultsfred faktiskt satte dem på Pampas. Nightwish är jag extra nyfiken på, skulle vara trevligt att se hur Anette ter sig på scen.

Mando Diao, Melody Club och The Ark, bara för att dom är så party. Det är för pinsamt för att skriva hur många gånger jag sett samtliga band, både på festivaler och enskilda konserter, men de gör alla tre riktigt härliga spelningar! Den människa som har de minsta rock i kroppen kan omöjligt lyckas med bedriften att inte röra sig till Mandos bas, riff, trummor. Samma sak gäller Kristoffer Östergrens elektropopiga band, du rör dig upp och ner oavsett du vill eller inte, fastklämd i den svettiga folkmassan. Vad det gäller The Ark, skulle det nästan räcka med Olas djupa meningar mellan de olika låtarna. Som han, tillskillnad från många band, byter mellan sina spelningar.

När jag tidigare idag skummade pressreleasen för Where the action is, påstods det dock att Mando inte skulle göra så många spelningar i sommar. Ett rykte som jag verkligen hoppas dementeras. De andra två känns inte heller riktigt aktuella, även om samtliga tre band annars hade platsat bra även de på Hultsfred.

Håkan Hellström och Familjen, skulle också vara trevliga att se. Det är pop när den är som trevligast, och jag har ännu inte sett något av banden live. Trevligt skulle det också vara att se Joddla med Siv, det blir nämligen inte sommar i Skåne utan dem. Det här är band som kanske bättre platsar på Arvika, fast egentligen känns det mer sannolikt att de dyker upp på Malmöfestivalen (som jag naturligtvis inte tänker missa).

Bland de lite nyare banden vore det trevligt med Hästpojken. Duon är redan bokad till en del festivaler, däribland Hultan. Dit är även Billie the Vision and the Dancers bokade, något jag ser fram emot om jag nu kommer iväg dit.

Nu känns det som jag skrivit om en hel del popband, men för att inlägget inte ska bli alltför långt, så avslutar jag med att endast lista några av de rockband som skulle göra festivalsommaren komplett. Säkerligen kommer jag snart på minst tio stycken till som är sådär jätteviktiga, men för att detta inte ska bli en demontering av min musiksmak så nöjer jag mig med följande: Thåström, Weezer, Breaking Benjamin, Eldkvarn, Goo goo dolls, Coheed & Cambria och Crashdiet. 

Tack och hej!