Det här kan bli en riktigt kul fest

Resultatet för deltävling nummer två kändes uppenbar och självklar redan på förhand. Johnson & Häggkvist och Sanna Nielsen skulle bara gå till final. Hur skulle det kunna sluta på något annat sätt?

Bidrag ett stod Ola för med sin popdänga Love in Stereo. Ola har sedan sitt tidigare Idol-tävlande fått många fans bakom sig. Med snygg dans och med hjälp av fyra körtjejer vacklar han på helt okej, men övertygar inte. Låten känns inte på något sätt speciell, utan låter som vilken annan poplåt som helst. Sedan var det kanske bara jag som lade märke till hans isande ögon? Jag ryckte till varje gång jag såg blicken, pojkvasken skrämde livet ur mig.

Sedan kom kvällens bästa nummer i mina ögon. Ett kul, och annorlunda, bidrag i och med Lasse Lindh får mig som ständig melodifestivaltittare att tjuta av glädje. Han levererar en indieinfluerad låt med förmodligen den starkaste text jag hört i dessa sammanhang. Rösten är också sådär härligt skrovlig som den ska vara. Detta gör honom till min favoritdeltagare på många år och jag vill se mer utav sådant här i melodifestivalen. Varför inte lite Timo och Håkan nästa år?

Kvällens låt som förmodligen skulle fungera bäst av alla kvällens bidrag i Eurovision är tjejen med det otroligt ogenomtänkta artistnamnet The Nicole. Att hon har en talang för språk upplyser hon i sin presentation, men hon uppvisar däremot ingen större talang för sång. Med en bättre sångröst skulle denna låt helt klart kunna slåss om topplaceringarna i Eurovision med sina slaviska toner. Så pass bra är låten, det är bara synd att den inte levererades av en bättre artist.

Kvällen fjärde bidrag är kvällens töntigaste. Jag sade med egna ord i presentationen av Alexander Schöld att han verkade vara en ”skön snubbe”. Jag ändrar mig direkt när jag hör den första tonen av hans låt. Det är det smörigaste, falskaste och fjolligaste jag hört på länge. Fast det borde jag väl redan ha listat ut när jag såg låttiteln?

Sedan bjuds det på rejäl show, det är till och med så mycket show att man undrar om man råkat ha hamnat på en cirkus. De två tvillingarna Rongedal, mer kända från Electric Banana Band, har alltid haft sinne för show, men har under senare år även bevisat att de besitter starka sångröster. Att de alltid arbetar tillsammans kan tyckas lite tråkigt, men detta har gjort dem extremt samspelta. De chockerar alla genom att leverera det roligaste, och kanske rentav det snyggaste, man sett i rutan på flera år.

Sedan väntar en av de stora favoriterna till finalplatsen i och med Sanna Nielsen. Hon inleder sittandes genom att få hela Västerås att falla pladask för hennes sång. När hon sedan reser sig upp och vandrar runt sjungandes är sången inte alls lika övertygande och låten känns dessutom mer och mer lik en av Céline Dions låtar ju längre det bär. Att Sanna Nielsen fastnat starkt för låtens text bevisas dock flera gånger då hon praktiskt taget gråter fram orden. Det är också det som får låten att övertyga.

Om jag tyckte bröderna Rongedal var det roligaste jag sett och Lasse Lindh det mest intressanta jag sett på år har jag totalt glömt bort Andra Generationen. De är en kombination av de två tidigare nämnda som leverera rolig och klart intresseväckande musik. Med sina brassinstrument bjuder de kanske inte på den mest seriösa texten man hört genom tidigare, men det är desto gladare och roligare vilket även brukar bära långt.

Sist ut för kvällen är de självklara vinnarna av hela Melodifestivalen 2008, Carola och Andreas Johnson. Förra årets etta, respektive tvåa, står nu enade tillsammans för att köra över alla andra deltagare. Så fort jag hör låten håller jag dock på att sätta chipsen i halsen. De två artisternas unika röster fungerar inte alls ihop och det låter bara konstigt. Deras låt lyfter inte heller deras presentation då det skulle kunna vara vilken B-schlager som helst.

De fem bidragen som gick vidare för kvällen till den andra omgången var någorlunda uppenbara. Ola gick vidare på grund av hans beundrarskara, tvillingarna Rongedal för deras ultimata show, Sanna Nielsen för att hon var ensam om att sjunga powerballad, Andra Generation för deras fläktiga sångglädje och Johnson & Häggkvist för deras namnkunnighet. Än så länge fanns det inga överraskningar i kvällen deltävling.

När Sanna Nielsen utannonserades som första klara finalist såg det även ut som om att kvällens resultat skulle bli enligt förväntningarna. Sanna grät ännu en skvätt när hon sjöng sin låt för andra gången, och det blir allt mer uppenbart att hon har en personlig relation till låten. Denna personliga relation kan räcka långt i globen, trots att själva låten är tämligen tam.

När sedan Ola skickades till Andra Chansen var fortfarande allt i sin ordning. Men när nästa bidrag utropades till Andra Chansen svimmade nog stora delar utav det svenska folket. Carola och Andreas Johnson gick inte till final, de gick BARA till Andra Chansen. Man kunde skymta att Carola också höll på att få ett anfall, medan jag skrek av glädjefnatt i tevesoffan.

Då återstod Andra Generation och Rongedal i tävlingen. Båda satt som på nålar, ingen av dem hade väntat att de skulle gå till final. Man såg verkligen hur de båda banden gick från att vara kolugna till att skaka av nervositet. Tillslut valde det svenska folket Rongedal vilket måste ses som rättvist efter deras fantastiska show. När de sedan skulle spela sin låt en gång till gick det inte alls lika bra, det var brist på koncentration under stora delar av framträdandet. Men det är ju inte heller särskilt konstigt då de var utom sig av glädje, då är det svårt att leverera.

Både jag, Rongedal, Johnson & Häggkvist och det svenska folket hade fått sig en ordentligt knockout. Plötsligt är Melodifestivalen 2008 vidöppen igen. Johnson & Häggkvist är inte oslagbara. Det här kan bli en riktigt kul fest.