En obeskrivlig lycka

Den friska vinden svalkade skönt samtidigt som morgonsolen stekte på Roskildefestivalens K camping fredagen den 29 juni 2006. Jag hade precis vaknat och satt mig ner bekvämt i min stol när mobiltelefonen ringde. Det var tur att jag satt ner för annars hade jag nog svimmat av lycka. Det var Amnesty som ringde och berättade att jag vunnit ett vip pass till hela Lars Winnerbäcks turné. Dessutom skulle jag och en vän få gå på genrepet tisdagen den 4 juli. Jag blev alldeles stum och började nästan skaka av lycka. Den här sommaren kommer att bli oförglömlig och Roskilde kunde inte ha fått en bättre början. När jag hade samlat mig ringde jag genast och berättade nyheten för ett antal vänner och bekanta.

Tänkte med den här texten dela med mig av hur det var på genrepet. På måndag kväll den 3 juli kom jag hem från Roskilde. Gick upp sliten och jobbade från klockan 07.00 till 11.00. Sedan skyndade jag mig hem, duschade, bytte om och begav mig till Fryshuset i Stockholm där genrepet ägde rum. Mötte upp min bror vid Gullmarsplan som fick äran att följa med. När vi närmade oss fryshuset såg vi Anna Stadling i Hovet komma gåendes, både jag och min bror kollade på varandra och sa var inte det där Anna Stadling? Klockan 12.45 stod jag och min bror plus cirka trettio andra fans utanför ingången till konsertlokalen fyllda med glädje och spänning. Jag gick stolt fram och hämtade ut mitt vip pass som man ska ha runt halsen. Strax före klockan 13 fick vi kliva in i konsertlokalen. Väl inne möttes vi av ett prydligt uppdukat bord med ostar, kex av alla möjliga slag, frukter, jordgubbar och en massa öl. Ett par meter framför scenen stod stolar uppradade så jag och min bror slog oss ner på tredje raden tillsammans med två tjejer från ett trevligt Winnerbäck forum vid namn Dunkla Rum. Som jag även spenderade resten av dagen och kvällen med.

Scenen var riggad för Christian Kjellvander som åker med som förband. Runtomkring såg man Winnerbäck och lite medlemmar från Hovet strosa. Det kändes väldigt overkligt och jag var till och med lite nervös. Innan Christian Kjellvander skulle spela gick en man från United Stage upp på scenen och berättade att det skulle delas ut guldskivor till Winnerbäck och Hovet efteråt. Det kändes väldigt kul att vi skulle få vara med på den tillställning. Han välkommnade oss även till matbordet, så vi högg in och tog en kall öl. Christian Kjellvander entrade scenen och gjorde ett utmärkt framträdande i 30 minuter. Bäst var avslutningslåten Homeward Rolling Soldier som är min favorit.

Nästa tjugo minuterna ägnades åt att rigga om scenen så vi passade på att hämta mer öl. När Winnerbäck och Hovet kom in steg pulsen och lyckan var obeskrivlig. Vi i publiken klappade och tjoade så mycket vi kunde. Iklädd jeans och skjorta hälsar Winnerbäck oss välkomna till genrepet och alla i bandet såg väldigt glada ut. I bakgrunden syntes en ganska tråkig vit duk där det stod Lars Winnerbäck och Hovet. Men den byttes snabbt ut mot en somrig bild med träd och ett vackert rapsfält under låten För dig. Konserten bjöd på en hel del positiva överraskningar och låtlistan kändes snäppet vassare än fjolårets. Bland annat spelade dom Fria vägar ut, Lång dag, den gamla och vackra låten Inte för kärleks skull samt nya versioner på bland annat Du hade tid och Kom ihåg mig. Under Du hade tid började publiken skratta när Lasse sjöng "Men mina fingrar säger att, äh vafan det va ju bara ett genrep". Efter den känsloladdade låten Elegi spelades Hugger i sten och då var det dags för lite allsång. Ni kanske kan tänka er hur det lät med en publik på trettio personer. Men vi sjöng så högt vi kunde. Winnerbäck tackade oss upprepade gånger för att ha kommit men egentligen är det nog vi som ska tacka för att ha fått den stora äran att få komma. 

Innan första extranumret sa Winnerbäck lite skämtaktigt att vi inte behöver klappa så mycket för vi kommer komma in vare sig ni vill eller inte. Men vi klappade på och mycket rätt kom dom in igen och spelade tre låtar. Sedan var det dags för det sista extranumret och konserten rundades av med Ingen soldat följt av en väldigt fin version av Kom ihåg mig som Winnerbäck tillägnade sin kompis Erik som satt strax bakom oss. Han skulle nämligen flytta till USA dagen efter. När konserten var över sa Winnerbäck att snart kommer vi och dricker öl med er. Någon minut senare kom dom ut till oss och började prata. Anna kom fram och kramade mig och dom jag satt med. Winnerbäck och hela banden var så himla trevliga och öppna. Jag pratade med alla i bandet och det var inget "hjälp,-vad-ska-jag-säga-nu" snack. Utan vi kunde prata om allt mellan himmel och jord. Jag och Johan Persson kom bland annat in på Regina Spektor. Han hade köpt hennes skiva Soviet Kitsh för tre veckor sedan och var helt frälst, precis som jag blivit av den kvinnan. Han blev lite avundsjuk på mig när jag berättade att jag ska se henne på Acceleratorfestivalen nu på torsdag. Tyvärr krockar det med deras turnépremiär i Linköping. 

Nu var det dags för guldskivorna att delas ut. Det var skivan Efter nattens bränder som sålt guld och ligger överlägset etta över totalt sålda skivor under det här året. Dessutom har DVD:n Live i Linköping sålt platinum och toppat försäljningslistan i tvåhundra veckor om jag inte minns fel. Mäktigt. När alla hade hämtat sina tavlor fortsatte vi mingla och dricka öl. Jag bad Winnerbäck att signera min t-shirt och passade på att ta en bild med honom. Vi började på något sätt diskutera hur det var att skriva så mycket autografer. Då berättade han att det tog två dagar att signera tretusen ex av skivan Efter nattens bränder. Tillslut blev det bara några sträck och dom exemplaren kunde inte säljas så dom hänger på United Stages kontor. Vi frågade Winnerbäck och alla i Hovet om hur det kändes att repa inför publik. Alla var jätte positiva och överrens om att det var hur kul som helst och att det blir mer på riktigt. Det märktes även på dom att glädjen var sann. Så vi sa att vi gärna kommer på fler genrep, det är bara att ringa. 

Den jag pratade mest med i Hovet var Staffan Andersson. Jag frågade bland annat vad dom lyssnar på i turnébussen. Svaret var allt möjligt, alla har med sig fulladdade ipods så det brukar vara svårt att komma överens. Men det brukar bli mycket gubbrock som till exempel Bob Dylan och Eldkvarn sa han. Jag frågade också vem som väljer förband, för dom har alltid hållit hög nivå. Ta till exempel Elin Sigvardsson, Anna Ternheim, Mikael Wiehe och Christian Kjellvander. Det var inte helt oväntat Winnerbäck som väljer förband. Staffan påpekade också att den här turnén har två band så bra som Christian Kjellvander är och det håller jag med om. Han berättade även att han ska ut på turné med Anna Ternheim och att hon släpper sin nya skivan i september. Efter att ha diskuterat allt från drömmar, Roskilde och musik i allmänhet var det dags att börja runda av. Jag tog en bild med drottningarna Anna och Idde som mer än gärna ställde upp. Anna och Idde är verkligen genomgoda människor och väldigt lätta att vara med. Innan vi gick bad vi Johan ta en bild på mig, Teresa och Kristin som representerade Dunkla Rum. 

Winnerbäck och Hovet skulle vidare för att äta och dricka så vi frågade Jens Back vart dom skulle och om det var ok om vi kom dit lite senare. Det hade dom inget emot. Stället heter Nyfiken Gul och är vackert beläget vid Årstaviken där Winnerbäck gärna sparkar höstlöv med sin son. Jag, Kristin och Teresa var sist ut och samtidigt packades turnébussen för fullt. Winnerbäck åkte iväg med taxi tillsammans med några andra från Hovet. När vi började gå mot tunnelbanan cyklade Idde glatt förbi och vinkade. Jag, Teresa och Kristin var överlyckliga och ville verkligen vidare ikväll för att surfa på vågen. Så vi gick till McDonalds och åt. Sedan satte vi oss på en bänk vid Eriksdal och pratade, mindes och njöt tills klockan blev 20.00. Vi började bege oss mot Årstaviken och när vi kom fram till den gemytliga restaurangen Nyfiken Gul såg vi hela gänget sitta där vid ett bord. Vi ville inte känna oss påträngande så bestämde oss för att sätta oss vid ett eget bord och dricka öl. Det var tillräckligt underbart att vara på samma ställe som Winnerbäck och Hovet och vi var redan mer än nöjda med dagen. Dom kom förbi ibland när dom skulle till baren och då hälsade dom glatt.

Vi hade en uppgift från Dunkla Rum som vi hade glömt bort och det var att fråga Winnerbäck eller någon i Hovet om dom vill ställa upp och vara jury i en fototävling som kommer äga rum nu under turnén. Som tur var frågade Teresa Winnerbäck när han stod i baren samtidigt som jag och Kristin besökte toaletten. Hur som helst lät han positiv och skulle fundera på saken samt prata med dom andra. Vi hade det verkligen hur trevligt som helst i den ljuva sommarnatten. Runt klockan 23.00 damp även en berusad Anders Lundin in direkt från Allsång på skansen och hängde i baren med sin fru. Nyfiken gul verkar vara ett ganska populärt ställe för kändisar. Största anledningen är nog att dom får vara anonyma där på grund av den avslappnade stämningen. 

Man önskade att dagen aldrig skulle ta slut. Men allt som har en början har desvärre ett slut. Så klockan 23.30 bestämde vi oss för att dricka upp det sista ölet och börja bege oss hemmåt. Anna vinkade hejdå och utanför stod Idde vid sin cykel och pratade i telefon. Min tunnelbana kom snabbt så jag kramade Teresa och Kristin hejdå och åkte hem i ett enda stort lyckorus. 

Det här är en dag jag sent glömmer. Hade verkligen inte vågat vänta mig att det skulle bli såhär trevligt. Tack Amnesty för att ni gör denna sommaren till en av dom bästa.

Låtlistan:

• Min älskling har ett hjärta av snö
  
• Sen du var här
  
• Nånting större
  
• Lång dag
  
• För dig
  
• Fria vägar ut
  
• Söndag 13.03.99
  
• Stort liv
  
• Dunkla rum
  
• Elden
  
• Inte för kärleks skull
  
• Du hade tid
  
• Elegi
  
• Hugger i sten
  
• Jag vill gå hem med dig
  
• Söndermarken
  

• Åt samma håll
  
• Stockholms kyss
  
• Solen i ögonen
  

• Ingen soldat
  
• Kom ihåg mig

Här är min slogan till tävlingen på frågan vad är en aktiv röst för dig? 

"En röst är overksam och används till statistik medan en aktiv röst agerar, påverkar och förändrar"