Enter the Hunt- Har jakten nått sitt slut?

"Ingen undslipper spelet om livet och döden"

2006 spelades singeln ”One” från plattan ” For life, ’Til Death, To Hell, With love” varm på radion. Det var svårt att undgå Enter the Hunt med sitt originella sound. Jag undrade var de tog vägen, och säkert fler med mig. Därför bestämde jag mig för att söka upp bandets sångare Krister Linder, för att få några funderingar utredda.

Ni arbetar på en ny platta, kan du beskriva den?

– I nuläget snackar vi inte om plattan. Vi spelar döda men laddar om. Folk får gärna tro att vi har försvunnit. Vi är farliga i bakhåll.

Finns det några skillnader eller likheter från ”For Life, ’Til Death, To Hell, With Love”?

– Kompromisslösheten. Debuten var grym, men vi har råkat fatta vad vi faktiskt sitter på, fått bättre förståelse för våra vapen och därför kapat studion och proddar skiten själva.

Varför namnet Enter the Hunt?

– Ingen undslipper spelet om livet och döden. Det handlar om att våga slunga sig huvudstupa in i det. Men det finns fler nivåer att lira på. Vissa naturbefolkningar t ex utsätter sig själva för stora risker för att locka sitt offer. Men det kräver mod, kraft och färdighet. Vi bekände färg och visade var vi stod redan på vår debut EP "Become the Prey" (Bli Bytet).

Om Enter the Hunt var en människa hur skulle du beskriva henne?

– Som fri, utan fruktan. Och våldsamt passionerad.

Hur ser ni på kontraster, t ex din ganska mjuka röst mot den hårdare musiken?

– Det var den lott vi drog, bara. Vi föddes så. Men vi älskar den. Faktum är att vi, precis som dom flesta av oss, inte kalkylerar eller har utstuderat oss fram, utan vi har upptäckt oss. Vi hittar hela tiden nya nyanser i vår grej.

Vad inspirerar er och hur tar det sig uttryck?

– Det säger vi tydligt i såväl titeln som varje textrad, riff och slag på debutplattan "For Life, ´Til Death, To Hell, With Love." Tiden vi lever i är vår. Ur den har vi uppstått och därför är den vi.

Vilka är era olika roller i bandet medlemmarna emellan?

– Allt det där är liksom organiskt. Det flyter som lagsport. Men ibland gör backen mål eller centern blir plötsligt domare. Och är någon djärv nog att sätta ett självmål kan det rädda liv eller ge högsta poäng (skratt). Men nu måste vi jobba vidare. Tiden är knapp, syster...

Jag tackar Krister och väntar med spänning på vad den knappa tiden kan visa sig ha i sitt passionerade sköte.

http://www.myspace.com/enterthehunt