Festival

Jag vill med eftertanke påstå att bortsätt från den kraftig insjuknade som inträffade natten innan färden ner till hultsfred, (som ledde till ett läkarbesök med 12 kortisontabletter och en drös med olika inandningsmediciner), var veckan en höjdare att kleta fast högst upp i julgranen. För att göra det lätt och smidigt för mig skulle jag kunna rabbla upp dag för dag och fylla på med information om dagarnas strapatser, jag menar, någon gång i framtiden kommer nog det ytterst lilla guldfisksminne som jag redan har också att försvinna.

Måndagen:
Jag vaknade upp ganska tidigt. Bortsett från att det hör till min natur att gå upp tidigt så var det snarare denna gång på grund av att mina luftrör hade svullnat igen och hade tagit sugrörs skepnad. Detta ledde till att det pep lite när jag försökte andas, bara för att mina luftrör var så tighta. Jag insåg redan då att jag var tvungen att anpassa min andningsförmåga och minimera mitt syre intag utan att gripas av panik.
Mina päron hade flytt landet för länge sedan och var borta i fjärran städer. I vanliga fall är det bland det bästa som finns att vakna upp till ett tomt hus, eller helt tomt var det inte, min syster var förståss hemma och inte minst min kissekatt. Men den här gången hade det faktist inte suttit helt fel ifall mina päron hållt sig kvar i krokarna. Jag insåg ganksa snabbt att jag skulle bli tvungen att cykla till läkaren och eftersom jag bor på landet är det inte en höjdare. Jag rådslog lite med min syster som kom fram till att det kanske var lättare att cykla bort till bussen och ta den. (Ibland överträffar hon sig själv med sina idéer).
Dock bor vi i ett väldigt litet samhälle där det näst intill bara är jag och pensionärerna som är bosatta, + min syster. Och eftersom pensionärerna är gamla och har skrynkliga ben så att de får sitta i respiratorer, behöver inte så många bussar. De färdas därför till andra orter på egen hand vilket leder till att vi andra får ta den kletiga sörjan i ansiktet. Hm, ja, än en gång fick jag lida på grund av ålderdomen och få en redig käpp i hjulet.
När jag hade ringt till vårdcentralen och fått en telefontid som jag inte hörde (eftersom min syster stod och pratade i mitt andra öra, men jag uppfattade den som kvart över 10), så insåg jag att jag nog inte skulle klara av att vara utan normal mängd syre så länge. Jag hade redan i början av telefonsamtalet blivit lite på sned och stört mig på den töntiga damens töntiga röst som guidade mig på ett mycket töntigt sätt genom något jävla töntigt knapp tryckande. Så jag satte mig ner och spelade ett parti schack för att stimulera hjärnan.
Efter ett tag gjorde jag det impulsivaste jag någonsin gjort och cyklade bort till bussen för att kräva en tidigare läkartid. Till min hjälp tog jag med mig min syster för att vara min tolk eftersom det kunde varit svårt att uppfatta mitt pipande.
När jag väl var framme så insåg läkarna direkt att det var ganska illa och jag fick en direkttid. Läkarna sa att jag var ett special offer på några 1000 människor då istället för att drabbas av en helt vanlig förkylning så hade jag drabbats av igensvullnande luftvägar. (Jag är säker på att någon försöker ta mitt liv på olika sätt med tanke på min otur)
De proppade i mig 12 kortisontabletter och massa olika mediciner för att utvidga mina luftrör.
Det kunde nästan betraktas som den mest spännande händelsen på Åby vårdcentral genom tiderna. Så jag och min syster gick in på Ica och köpte en varsin glass för att fira. Jag höll dock på att tappa glassen på grund av att jag skakade som en dildo med vibrationsförmåga.

Efter att jag kommit hem försvann jag rätt så snabbt bort i en grå Audi. Vilket resulterade ut att jag hade lämnat min syster kvar ensam med pensionärerna i Jursla.
Jag vill påstå att det var en mycket trevlig bilfärd ner som gick mycket fortare än vad jag trodde. Dock gick det lite segt ett tag eftersom vi fick stanna i Linköping rätt så länge för att köpa dricka och dona.
När vi kom fram var det jävla 35 grader i solen. Vart fan är världen på väg tänkte jag och sparkade till en av mina väskor innan jag lyffte upp den för att börja på vandringen mot vårt blivande Camp. En av Annikas väskor vägde 30 kilo, därför avstod jag från att klaga på min packnings vikt utan lunkade på med visselsång.
Det var fler tält än vad jag trodde det var som skulle vara uppsatta, eller så var det bara för att jag såg dubbelt av allting på grund av medicinen kombinerat med kraftansträngningen och värmen.

Ingen är så bra på att bygga tält som jag. Först försökte Cattis och jag sätta upp Annikas och deras tält (medens de gick tillbaka till bilen för att hämta ännu mer packning) men Cattis och jag misslyckades ganska brutalt. Så Cattis gick bort till bilen för att hjälpa till med den sista packningen och lämnade mig kvar bland de trassliga tältsnörena.
(Jag har gått i scouterna några gånger när jag var 5 och fick för mig att jag hade en bra erfarenhet, så det grämde mig något enormt att jag förlorat min enorma talang.) Så jag slängde mig på marken och tittade upp i himlen och frågade gud högt:
"Vad fan vill du mig din satans gubbjävel! Du må få straffa mig för mina synder genom sjukdom eller att vargen tar mina får, men du skall icke bestraffa mig genom att beröva mina tältkunskaper" och poff.... vips, så bara fanns allt där i huvudet på mig, som en uppenbarelse från ovan. Så jag reste mig upp och satte upp tälten på 5 röda.

Efter den kvällen åkte Cattis och jag hem till hennes land för att jag skulle få återhämta mig.
Det var livad stämning vid matbordet och Cattis och jag spelade allt från Svälta räv, Plocka höna till Poker och Rummie kanske.
Jag tror nog aldrig att jag tagit så månget parti poker under så kort tid i hela mitt liv.

Tisdagen:
Rände omkring på landet, (högg ved, virkade sockor och matade katten).

Cattis bevisade för mig att hon kunde äta upp en hel chipps påse.

Onsdagen:
Cattis och jag begav oss tillbaka till vildmarkslivet. Vädret var nästan för varmt ett tag men det tyckte vi bara innan vi insåg hur det skulle vara resten av dagarna.
Jag och Cattis vandrade mest omkring och umgicks med folk, drack öl (Cattis cider) och hade allmänt trevligt hela dagen. Helt plötsligt när vi gick omkring som best så stötte vi på ett camp Hannes. Vi insåg att vi bara var tvungna att berättade det för Hannes (den Hannes som Cattis stoppade in en 5:a i munnen på) och vi vandrade bort sökandes efter honom. Tillslut efter någon timmas letande hittade vi honom och han kunde förenas med den plats där han ignetligen hörde hemma. Alla i campet blev som förtjusta i honom och vi kände att vi hade lyckats med vårat uppdrag.
Till kvällen ökade alkoholkonsumtionen och jag kombinerade sommarbrännvin med öl. Efter ännu en promenad stötte vi på några andra från Norrköping och däribland Dover och Alex (som gick på samma skola som min syster, eller i alla fall Dover). Vi bestämde oss för att hitta på något kul och jag gav ett förslag på att visa dem vägen hem till mig. På vägen campet började de driva om att de var judar och jag gick nästan på det ett tag, (kanske var det för alkoholkonsumtionen). Efter det svängde vi in till vänster och höppade över en rad med tält och tältsnören för att komma fram till mitt camp, där vi tillslut slog oss ned och roade oss genom något som fick titeln sanning eller konsekvens för att låta varandra utföra roliga men dock inte allt för groteska saker. Cattis och Fia drog rätt fort därifrån (?? Var de där från början) eftersom det enbart var jag och Dover som utmanade varandra med allt från tältpinne dans till jag vet inte rickligt vad. Jag tyckte det var kul iaf. Sedan kom en tjej och slog sig ner i vårat camp. Alex blev som skjuten i hjärtat när han såg henne och efter att hon försvunnit bort från vårat camp (eftersom hon nog tyckte att vi var korkade, eller i alla fall Dover) uppmanade vi Alex till att springa efter och leta efter henne, men han kom tillbaka tomhänt, (Detta upprepade sig två gånger). Efter ett tag drog vi oss tillbaka bort mot deras camp men stannade istället i ett camp Norge. Jag och Dover lurade dem att vi kom från övre delen av Norge, och jag tror de gick på det tack vara mitt breda språksinne och min korrekta norska imitation.
"Jak er en jente" "jak komer fron Norge og snacker Norske" "Jak ville bare seje att det er kempe trevligt att snacke mit er"
Vi försökte lura i Norsarna att vi var syskon och ännu mer förvånade blev de när Dover sa att vi även var tillsammans.

Cattis och fia hade också hittat några trevliga Norskar och jag smög mig bort till dem för att även där vara social.
Norsk: Förstår du inte vad jag säjer? (pratar på svenska)
Cattis till Fia: Jag fattar ingenting av vad han säjer

Fia till norsk när jag gått därifrån: Kommer det ofta fram svenskar och pratar norska och låtsas att de kommer från Norge?
Norsk: Nej, hon var den första jag träffat

Jag gick och lade mig vid 3 tiden eftersom jag var så förbannat trött. Men dock vaknade jag upp vid 7 över att min vänstra vad krampade.



Torsdagen:

Som sagt var, vaknade upp på grund av kramp i vänster vaden. Jag visste inte heller då att detta skulle bli en morgonklassiker.
Fia, Jag och Cattis drog på en lång promenad iväg till Hultsfreds centrum sökandes efter en bankautomat och kontantkort.i hittade en gullig liten tant på vägen som stod och sålde frukost för 30 kronor i hennes trädgård (Enligt mig var hon innerst inne en väldigt rå och kall budget brutta i några år över hennes bästa). Jag ska bli sådan när jag blir stor.
Efter en lång och härlig promenad bestämde vi oss för att fylla på våra tomma magar och köpte oss en varsin kebab. Fia mådde illa och höll på att spy, fast det fick hon inte för mig så hon lät bli.
Lite senare ville jag vara social och slog mig ner i campet alldeles bredvid vårat. Cattis och jag hade tidigare insett att det var massvis med popadelica folk som vimlade omkring där och jag ville lära känna dem en gång för alla.
Dock var det bara en kille och en tjej som var sjukt trevliga. Jag har dock glömt bort deras namn men jag antar att killen (som även Cattis tyckte var sjukt snygg) hette Johannes. (De uträkningarna har jag gjort eftersom han blev väldigt förtjust och uppspelt varje gång en låt spelades och det lät som att sångaren sjöng Johannes Dawn. (eller så är det en kändis bara det att jag inte är allt för allmänbildad).
Efter ett tag såg jag att alla i mitt camp satt samlade i våra tältstolar och jag såg att det fanns en till övers åt mig. Så jag reste mig upp och tog farväl av sällskapet och stapplade bort mot vårat camp.
Gelix: Onej, är du full igen Linda?
Jag: Nej, vafan, jag är inte full?
(Jag sätter mig ner i en tältstol som slår ihop och jag blir kvarliggandes som en hamburgare på marken)
Gelix blev tydligen lite halv sur över mitt inträdande och att jag åter igen var full, så hon började ösa ur sig lite ansvarsfulla och mycket systerliga ord. Istället för att ta del av diskussionen stod jag tydligen bara där med mitt fylle flin som jag alltid gör.

Tillslut kände jag att jag åter igen ville ut på upptäcktsfärd och drog mig bort på nya äventyr. Där stötte jag på en kille som tog mig med till hans camp. Där kryllade det av 25-30 åriga musiklärare och med andra ord även gitarrer. Så det ena ledde till det andra och tillslut satt vi alla där och kombinerade led Zeppelin, Gray Moore och Hendrix låtar. Det roliga var att de blev helt förtjusta i mig och sa att jag var den enda tjej de mött som kunde spela gitarr. HÖHÖÖHÖHÖH.
Efter mycket spelande började jag tröttna och jag gick därifrån. Då stötte jag på tre andra killar som satt och även de lyssnade på bra musik. (jag kommer dock inte ihåg namnet på dem heller) Men vi satt där med flaskan i höger hand och diskuterade allt från musik till musik. Vi kom även fram till att vi båda kände Hannes Nyling, (eller de kände honom inte, de hade bara umgåtts med honom dagen innan).
Jag blev även medlem i ett öråd, (där egentligen bara folk tillhörande campet fick vara med men jag fick bli ett undantag). Jag klarade mig igenom en rad olika utrustningar och alla var djupt imponerade eftersom jag ändå var ny och inte tillhörande campet.
Dess utom hade de 15 flak öl med sig och de var tvungna att dricka upp allt innan fredagen så jag fick ta hur mycket jag ville. (L)

På kvällen besökte Cattis och jag The sounds tillsammans, som visade sig till min stora förvåning vara bättre än vad jag trodde.




Fredagen:

Jag är fortfarande sökandes efter mycket information vad jag hade för mig den dagen.

Jag vaknade än en gång upp av kramp i vänster vaden. Så jag kröp snörvlandes ut ur tältet för at ta mig en promenad. Den här gången höll jag mitt löfte och var tillbaka inom 10 minuter. (De andra gånger jag lovat det har jag kommit tillbaka 7 timmar senare)
Vi begav oss ganska tidigt iväg för att duscha och ta oss en måltid tillsammans. Jag kan lova att en dusch har nog aldrig varit så skön som den (även fast det inte riktigt gick att skölja ur balsamen). Det roliga var när det blev imma på speglarna och Jag kunde inte se något, så Cattis (som står bakom sitt draperi och torkar sig) hör bara när Jag säger; Men jag vill ju se! Hoho?!
När vi kom tillbaka gick vi tillbaka till vårat camp och satte sig. Jag blev än en gång rastlös och ville ta mig en promenad (även denna gång ljög jag om att jag skulle vara tillbaka om 10 minuter) Så det var det sista de såg av mig innan babyshambles.

Under dagen gick jag och min syster och såg Lou Reed. Men min syster tröttnade snabbt och smet iväg till de andra barnen.

Just det, jag träffade även på min käre C igen (oj, honom har jag inte skrivit om.. eller har jag det?) nåväl, och han bjöd med mig på strokes spelningen. =) =) =) =)

På kvällen gick jag och satte mig på en bänk och tittade lite på storbilds tv tillsammans med några tjejer som jag aldrig tidigare sett. Fast de lämnade mig snart och där satt jag helt insjunken i filmen. Helt plötsligt ringer det och jag svarar samtidigt som Jesper petar mig på ryggen. Det lämpade sig just så att jag satt längst ut på bänken och min kraftiga och chockerande rektion ledde till att jag lutade mig bakåt och hela bänken välte på något konstigt sätt som när man lägger en linjal med halva änden utanför bordet och sedan petar på den rakt över mig, och där låg jag med bänken över mig medens Jesper stod och flinade.
Det var Gelix som ringde och sa att jag var tvungen att gå på babyshambles och jag lydde hennes råd. När jag väl var framme hittade jag Cattis, Hannes och Emma. (Dock inte samtidigt)
Den konserten var bland det trevligaste under Hultsfred vill jag lova.
Efter det gick Cattis och jag en lång promenad tills klockan var 5 då vi gick och la oss.

!!!!!
(Jusst det, jag såg fotbollsmatch någon av dagarna också.. vilken kommer jag inte ihåg)

OCH uj säjer jag bara, vad sjuk jag var på kvällen då Cattis och jag satt i Hannes camp. Det var helt vrickat. Jag var nästan döende. Så vi gick och lade oss vid 6 tiden
!!!!!
Och fy fan, det var länge sedan jag var så rädd som jag var då den svarte ner knarkade mannen jagade mig med plastgaffeln. Jag sprang runt runt runt cattis i säkert ett antal minuter panikslagen hållande om min nacke och han sprang efter. Efter ett tag hade jag lyckats skaka av mig honom men en halvtimme senare när jag står och pratar med cattis så ser jag bara hur en vit plastgaffel sticker fram över min vänstra axel. (Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv)

Lördagen:

Vaknade upp av kramp i vänstervaden.
Börjar med att bära iväg packningen till bilen vid 11 tiden.
Jag: (kastar ner alla tunga väskor i marken och vråla med min hesa röst)
NU tänker jag inte bära ett jävla piss helvets skit till!!!
(så kommer det fram en kille som bär på två flak öl och säjer)
Han: Skulle du kunna bära bort de här till mitt tält?

Jag tänkte ta en liten lugn dag men det sket sig efter att jag ringt Robin som var jävligt full. Eller egentligen var det mer en av mina promenader till David och deras tält som fick mig att bli väldigt dragen ännu en gång. Deras mål var att dricka upp de tre sista flaken och de behövde förstärkning. Så jag satte igång (den här gången var det inget njutande över det hela) och det slutade med att jag och en till tävlade om vem som kunde dricka upp 1 liter snabbast. Jag vann.
Efter det så kom min kära syster och Cattis och räddade mig. Jag hade blivit odrägligt full ännu en gång.

Jag: Cattis är nog här någonstans (Står vid några kranar)
Gelix: Nej, hon har inte stått och tvättat händerna i 20 minuter, hon skulle komma till tältet.
Jag: Nej, jag känner ju cattis, hon är kvar här.
Gelix: Men kranarna är där borta (pekar åt fel håll med flit)
Jag: Jaha, (börjar gå ååt hållet hon pekar)

Sedan ville jag bli av med Cattis och gelix tydligen men misslyckades när jag försökte gömma mig bakom ett stort träd. Jag skulle precis även göra en bakåtkullerbytta (eftersom jag fick inspiration från en annan som gjorde det) när en bunt med hårdrockare sprang fram, lyfte upp mig och sprang iväg med mig. Sedan satte de ner mig och ville ha kort på mig och dem när jag stod och hånglade med dem.

Efter det hittade jag Cattis och jag varandra och vi lade oss på marken och lyssnade på Kent. Eller jag sprang iväg innan för att se Alice of change. De var grymt trevliga (jag sa dock inte att Kent var det)