Festival, en utopisk-värld av kärlek

Som ni nog alla har märkt har våren trillat in på allvar nu! Det är otroligt skönt, men det stillar inte precis ens längtan efter festivaler. När man vaknade på morgonen för bara en månad sedan var det snö och elände och man ville helst ligga kvar i sängen hela dagen och äta pizza på magen och titta på tv för att sedan somna om än en gång. Idag vaknar man klockan åtta trots att man inte börjar jobba förrens 11.30. Solen strålar in i lägenheten. Man kokar en kopp med kaffe och tar morgonciggen på balkongen, utan att frysa ihjäl. Det är sådana här dagar jag riktigt längtar efter de där morgnarna när man vaknar i ett tält på en festival, oftast håller man då på att koka ihjäl på grund av att det är horribelt varmt i tältet. Men man stiger upp och tar sig en cigg och en pissljumen öl till frukost. Har man tur så finns det även kvar lite knäckebröd och mjukost som man kan äta. Har man otur så har myrorna redan hittat det och kalasar ordentligt. Men det är underbart oavsett! Nej, festivalmorgnar saknar jag. Det är nästan som att vara på ett gigantiskt läger när man går bort mot bajamajorna, med håret på sned och smink som man kvällen/natten innan självklart glömt bort att radera från sitt ansikte, och man möter fler som ser ungefär lika skabbiga ut som en själv.

Just det där, är nog väldigt typiskt för festivalfreaks som jag. Att man ser skönheten i att vakna i ett tält och vara bakfull. För alla som aldrig varit på festival så låter nog detta som ett öde värre än döden. För min del är festivallivet ett otroligt vackert levnadssätt. Man lever i någon sorts utopisk värld för en vecka. I denna värld finns inga krig, inga vapen eller några större problem. Visst, jag säger inte att det inte händer skit på festival, för det gör det, men om du tänker efter så är de ganska få saker som händer, och för det mesta är det inga allvarliga saker som sker. Det är några stölder som rapporteras, ibland även någon våldtäkt. Skall kanske inflika att det på Roskildefestivalen förra året inte kom någon rapport om att våldtäkt skett, det är väldigt bra! Trots detta skall man ha i åtanke att det är närmare 100 000 människor, oftast glada och berusade, som vistas på en och samma plats. Men folket slåss inte, blir man oväns med någon lämnar man bara stället och går vidare för att hitta nya ”vänner”. Är det inte lite underligt då att man varje vecka kan läsa i sin lokala tidning om krogbråk? Så är det i alla fall i min stad och där bor inte ens 20 000 personer, sen är för den delen inte alla ute och dricker alkohol på krogen heller. Men det är som om festivaler lägger någon sorts underlig kärleksfull hinna över alla människors hjärnor. Trots detta lever människor ut sig på festival, mer än någon annanstans. ”Det som händer på festivalen, stannar på festivalen”- levnadssättet är starkt utbrett. Underligt är det i alla fall att det kan ske flera fall av misshandel en vanlig lördagskväll men inga under en hel veckas festande på en festival.

Nej, det är verkligen en utopisk värld man kommer till när man hamnar på festival. En värld där kärlek och kamratskap med sina medmänniskor faktiskt regerar. Man kan komma in på politiska diskussioner och komma fram till att man står öga mot öga med någon som i sina ideologiska tankar ligger milslångt ifrån ens egna men ändå bjuder man på en öl och kan ha hur roligt som helst tillsammans. Det är en speciell värld, den där världen man längtar efter, varje år, direkt efter man kommit hem ifrån Roskildefestivalen.