Festivaler, en plats för öppenhet

Idag är det fredag igen. Veckorna bara springer bort. Hinner inte riktigt med det jag ska men det kommer lösa sig. Imorgon är det pedagogik tenta som gäller. Det ska ju inte precis bli roligt men det kommer nog gå bra. Har kollat in de gamla tentorna och det verkar inte bli helt omöjligt. Idag blir det alltså till att plugga det sista inför den och sen så måste jag städa imorgon em och på söndag. Får besök av Marcus på måndag. Marcus som jag träffat på Rockpartys forum. Det är faschinerande att festivaler för samman människor från all världens hörn. Jag var inne o kikade i roskilde festivalens forum också och där skriver folk från australien, Usa, större delarna av europa, ja till och med en kille från Egypten. Att så många människor med olika etnisk bakgrund kan vara på samma ställe och "leva" fridfullt, tillsammans. Jo, Hitler hade nog vridit sig i graven. Men det är det som är det mest förundransvärda med musik att oavsätt vilket språk du talar, vilken trosuppfattning du har, vilken färg din hud har så kan vi alla uppskatta musik och diskutera den tillsammans med de som gillar samma musik som dig. Man kan till och med diskutera musik även om man inte delar samma musiksmak. Det finns inget ämne som människor kan diskutera i så stor utsträckning som musik.

Jag ser fram emot sommarens festivaler. Att få sitta och diskutera musik med journalister i backstagebaren på Hultsfred, att få träffa danskar på Siesta under Mew och få ta en öl och prata om Rammstein med läderbyxbeklädda tyskar på Roskilde. Öppenhet är det viktigaste när man åker på festival. Man kommer ju dela "hem" med 20 000-100 000 personer i en vecka. Det fungerar inte om man inte vill prata med någon annan än sina vänner. Eller det går men man får ju inte en lika rolig festival om man gör det. Man missar då en massa medmänniskor som har viktiga saker att säga och förmedla till en.

På Roskilde-forumet så var det en kille som skrev och frågade hur det funkade om man var gay på festivalen, om gay-folk åker dit och om man vågar säga det öppet att man är homo. Jag säger, ja! Absolut vågar du det. Det finns ingen plats på jorden där man vågar vara sig själv så mycket som på festival. Alla jag mött har varit öppna och tillmötesgående människor som är iväg på festival för att festa och lyssna på grym musik i en vecka. Det är ju det som räknas! Ingen åker på festival för att slåss eller vara otrevlig mot andra människor. Jag har i alla fall aldrig stött på någon som haft problem med homo-bi-trans sexuallitet på festival. Visst folk säger den gamla vanliga dängan; "Det e lugnt om dom är det, så länge dom inte stöter på mig. höhöhö". Men ingen homofobi eller så. Isåfall är det värre att gå på krogen på "hemmaplan". Jag har sagt att jag är bisexuell på festivaler och jag har bara fått positiva reaktioner på det.

Festival för mig är en öppen plats där man får leva tillsammans med andra människor. Människor som jag annars aldrig hade fått möta. Festivaler handlar om öppenhet, festande, mänskliga möten och en hel del musik och öl förståss.