Festivalprofil

En person jag aldrig kommer glömma från Hultsfred-06 är den unga, tämligen omfångsrika man som bodde granne med mig under festivalen. För att komma undan med ekonomin i behåll tillbringade han de få timmarna av sömn i ett minimalt tält (egentligen för två personer) vilket han införskaffat efter att ha beställt sin biljett exrta tidigt (ungefär vid årsskiftet när snön fortf låg kvar i stan!). Jag vet inte hur de som tillverkade dessa tält räknade med att två personer skulle få plats samtidigt för när vår vän låg där (visserligen med en ansenlig mängd ölburkar) stack fötterna ut och tältduken drogs in och ut när han snarkade. Denne man uppskattade verkliegn festivallivet, såtillvida att man slapp gå ända bort till konsertområdet och stå och svettas till rytmerna av något rockband. Faktum är att han tillbringade hela perioden i vårat camp (ständigt skrattande) och reste sig bara när han var tvungen att hämta en ny öl.Men sista kvällen hände något! Jag kom tillbaka till campet i gryningen och finner min nyfunne, manlige vän gråtande i en solstol, vilken stagnerar under hans kroppstyngd. Det visar sig att han faktiskt (sista kvällen) släpade sig iväg till konsertområdet och hamnade framför scenen där det finska bandet Lordi spelade. Han blev så tagen av denna musik (vilket ingen annan kan förstå!) att han rördes till tårar. Under hela morgonen upprepade han ordet "lordi", som om det för honom var något gudomligt och hans tårar var äkta! Denna gripande syn ska för alltid finnas i mitt inre och jag hoppas att jag möter denna trogna festivalfantast utan minsta känsla för musik på Roskilde i sommar!