Festivalrapport: One Eyed Giant på Allhuset

Vad gör man när Påskafton är grå, tråkig, kall och alla polarna har dragit annorstädes? Jo, man plockar fram sina bästa hängslen, putsar kängorna och går till ska- och reggaefestivalen One Eyed Giant på Allhuset.

One Eyed Giant är en en-kvälls-festival som hålls två gånger om året (än så länge), på alla helgona och vid påsk. Denna gång är den tredje i ordningen. Det är eldsjälarna Johan Rönnblom och en mystisk herre som går vid namnet G som står bakom kalaset. I år var det sju band som spelade nästan non-stop mellan 18 och 03. Banden som spelade på Allhuset var:

- The Valkyrians (Finlands bästa och största ska- / skinheadreggaeband)
- Moving Sounds (Norra Europas bästa mod-relaterade band)
- The Liptones (Svensk partyska på hög nivå)
- Autoklang (Stiff Breeze sångaren Roberts nya projekt)
- Ska´n´Ska (Sveriges röjigaste liveband)
- Dick Diamond (Svensk reggae med "penis-tema"!)
- The Fudge (Tidigare "Hip Young Men", nytt garageband från Stockholm)

Jag hade tänkt att gå förra gången, men jag kunde inte av olika anledningar, så det fick bli den här gången i stället. Så efter sedvanlig påskmiddag hos päronen begav jag mig till Allhuset vid Stockholms Universitet. Det var förjäkla kallt, så jag småsprang från tunnelbanestationen. Det var helt dött och inte en käft syntes, så jag började undra lite om jag hade kommit rätt. Men så fort jag kom runt hörnet på Allhuset blev jag lugn igen. Baktaktsmusik hördes, folk i stuprörsjeans och hänglsen syntes och jag gick in.

Jag har oturen att inte ha några kompisar som gillar ska, reggae och andra baktaktsvarianter, så jag fick pallra min frusna lekamen till One Eyed Giant själv. Det gjorde inte så mycket, jag blev positivt överraskad över hur öppna folk var. Det tog inte lång tid innan jag var i samspråk med en synnerligen trevlig Göteborgare vid namn Mats. Och så fortsatte det resten av kvällen och natten. Riktigt trevligt!

Jag ska vara ärlig och säga att jag har inte benkollen på ska- och reggaescenen, jag är mer en pop och rock-snubbe. Men med det inte sagt att jag gillar musiken som sjutton. Jag har lyssnat en del på Madness och Specials och en del andra skaband, och mest Bob Marley och Pete Tosh och så där inom reggaescenen. Gårdagens tillställning har dock fått mig att öppna ögonen mer. I like ska. Så det kommer förhoppningsvis bli rapportering från ska och reggae-scenen i Stockholm i framtiden.

När jag kom så stod ett band vid namn The Fudge på scen. The Fudge spelar skramlig garagerock och gör det ganska bra. Simon som sjunger i bandet gör sitt bästa för att göra så mycket oljud som möjligt, och ändå få det att låta bra. Det hoppas, skriks, rullas på scenen och annat garagepunkigt. Precis som det ska vara. Bandet spelar (om jag inte är felinformerad) på Broder Tuck i Stockholm den 29e mars. Gå och se dem om ni har chansen.

Medans bandet plockar ner sina pryttlar går jag runt i lokalen och tittar på folk. Klubben har två dansgolv, ett i stora salen där konserterna är, och ett mindre bakom baren. På det mindre dansgolvet tror jag att det var ett gäng med DJs som turades om att spela, Reggae Scorcher (Malmö) och Bangarang Sound (Stockholm). Står och diggar en stund och springer in i en jättegammal klasskamrat. Vi står och pratar en stund, sen springer hon vidare och det börjar spela ett nytt band inne i stora salen.

Det är Autoklang som spelar. Autoklang gör en grej att vara homogent klädda i nån typ av uniformer, som jag senare får reda på ska vara nån parodi på Frälsningsarmen. Lite lustigt är det. Spelningen är Autoklangs första i den här konstellationen, några av dem spelar/spelade i ett annat band tillsammans. Det är lite ojämn nivå på det hela, men för att vara första gången bandet spelar publikt i hop låter det bra. När jag språkar med dem senare så uppstår disskutionen om att kanske ändra låtordning. Bandet söker för övrigt en bastrummare, så är du en erfaren bastrummespelare och känner dig manad är det säkert inga problem!

Bilder från Autoklang på One Eyed Giant hittas här

Jag hänger runt backstage och pratar med folk och fä, och helt plötsligt dyker Johan "festivalgeneralen" Rönnblom upp. Jag haffar han vid baren och får några minuter till en liten frågestund. Han är magsårs-stressad och har nåt vilt i blicken, så jag blev kortfattad.

Varför?
-Det fanns inget sånt här innan, så vi drog i gång för ett år sen. Första gången kom det 800 personer, vi hade räknat med 300. Andra gången kom det 1000 personer. I kväll får vi se, det är tidigt fortfarande.
Vilka?
-Det är jag och G som kör, och alla banden och DJsarna, så klart!
Hur ofta?
-Två gånger om året, vid påsk och alla helgona. Det finns även planer på att göra en grej med Re:publik den 22a maj, så stay tuned!
Du ska få stressa vidare nu.
-Tack. Vi ses senare!

Det har börjat låta från stora salen, så jag går ut dit och på scen står ett band som heter Dick Diamond. Tja, vad säger man. Six guys in jogging suits, står det på hemsidan. Och det är precis vad det är. Och de levererar, rejält också. Publiken har dock inte riktigt infunnits sig, men det har börjat dansas rätt bra framför scenen. Dick (hihihihi) kör på, och jag glömmer nästan bort att plåta, för det är väldigt bra. Bäst är "No time for medication" tror jag den hette. Det rycker rejält i fötterna och jag har svårt att stå still. Bra skit alltså. Jag träffar bandet efter spelningen och de är ett glatt gäng som skrattar mycket. Och pratar. Jävlar i lådan vad de snackar. Jag har svårt att uppfatta allt (det kan ha berott på alkoholintaget, men jag är inte säker), men jag uppfattade att de spelar på Tantogården den 2a april på en gala för Rädda Barnen. Alla intäkter går oavkortat till Rädda Barnens projekt mot könsstympning.

Bilder från Dick Diamond på One Eyed Giant kommer snart!

Jag dräller runt lite i baren, och börjar prata med en snubbe från Amsterdam. Han är student och pluggar på SU, och vill bosätta sig i Stockholm efter plugget, för att klubblivet i Stockholm är så varierat. Jag ser oförstående ut och undrar om inte klubblivet i Amsterdam räcker? -Njaaa... alltså, Amsterdam är ganska tråkigt. Stockholm är mer öppet och mer varierat. Jahopp. Så bra då! En snubbe från en av Europas klubbstäder tycker att Stockholm är ett bra ställe. Jag vet inte om han går till fel ställen i Amsterdam eller om jag varit ute för lite. Troligtvis det första alternativet. Missuppfatta mig inte här nu, jag älskar Stockholm. Speciellt på sommaren. Stockholm på vintern är inte så roligt. Typ som Gotland off-season. Kallt och regnigt. Men vi skulle kunna använda staden på ett så mycket bättre sätt, dock så HAR klubbar och uteliv fått ett uppsving de senaste åren, och i dag kan du till exempel lyssna på live musik alla dagar i veckan, i stort sett året runt. Det är inte jättemånga (relativt sett) som kan det! Vilket är bra. Hur som helst, min Nederländske vän får span och försvinner så jag köper en öl och går ut för lite luft. Ute i friska luften inser jag hur jäkla snorkallt det är, och är glad att jag inte röker längre. Fy tusan. Jag går in igen och kommer upp lagom till Ska´n´Ska drar igång sitt set.

Först står jag mest och tittar på folket som står och dansar. Det är en konstig känsla som börjar sjunka in. Det här är en typ av musik där folk verkligen dansar till konserterna. Jag har varit på hundratals konserter på en miljon olika ställen, och visst står folk och diggar och rockar loss, men inte dansar, på riktigt. Det är roligt att se, och alla framför scenen gör det. Ska´n´ska får dansgolvet att koka. Mycket som spelar in är förståss Ska´n´skas musik. Det är baktakt i 180 knyck, och om man står still den det här så är du fastbunden vid en stolpe. Hela gänget kör järnet och det är fina grejer alltihopa.

Det enda jag kan säga negativt om den här tillställningen är att ljudet är ganska dåligt. Det är grötigt och jag vet inte alls vad ljudteknikern sysslade med, tidvis tror jag inte ens att han stod där. Nåja. Allt annat var ju jättekul, så det går ju att ha överseende med. Jag tog en till öl och tänkte inte mer på den saken.

Bilder från Ska n ska på One Eyed Giant hittas här

Jag drar bort till det lilla dansgolvet och stuffar lite en stund, pratar en sväng med min long lost klasskamrat om att hon var jättekär i min bästa kompis för 18 år sen, att hon pluggade ekonomi i Linköping och att hon brukade gå till nån pianobar i Gamla Stan för att bli bjuden på drinkar. Jag sa att jag jobbar som it-ansvarig på ett tv-bolag på dagarna och plåtar och skriver om musik på kvällar och helger. -Det var som fan, så du är som den där killen i Almost Famous då? I wish. Är det nåt band som vill ta med mig på Europaturné så hör av er! Jag kommer!

Mina nya vänner i ska-världen och jag står och pratar om ditten och datten backstage, jag pratar en längre stund med en branchkollega från skelett.nu som också plåtar i kväll. Mycket trevligt! Vi kommer fram till att vi varit på minst 2 evenmang samtidigt, men vi känner inte igen varandra. Måste väl ha tittat åt ett annat håll precis hela tiden, eller så. Jag går ut och kollar på The Liptones, sköna lirare. Deras tema verkar vara solbrillor, hehe. Det är sånt ös i all den här musiken, och publiken har kommit i gång ordentligt nu. Kul som tusan! Ljudet är fortfarande inte det bästa. Plåtar lite och beger mig till det lilla dansgolvet en sväng. Skönt att röra på sig lite!

Bilder från The Liptones på One Eyed Giant kommer snart!

Senare så står jag och diskuterar förslag på förbättringar till hemsidan för Tomas i Dick Diamond. Min kollega från skelett.nu har hipp som happ anställts som manager. Jag vet inte hur det gick till, men det blir säkert jättebra. ;)

Tiden flyger, och jag kommer på att jag missat Moving Sounds, vilket jag grämer mig ganska hårt över. Nåja.

Klockan börjar närma sig ganska mycket, och från ingenstans dyker Daddy Boastin upp. Hans motiv är dunkla, men vi får reda på att han hade varit på nån tävling i närheten (tror jag), och han ska köra ett 10-minuters improvisations-set på scenen, men när vet vi inte riktigt. Kul med överraskningar! Under tiden står Tomas och Oskar från Dick Diamond respektive Ska´n´ska och kör nån knepig typ av improvisationsroast mot varandra, om att dricka öl och det kvinnliga könsorganet (tror jag) och nånting mer, och på nåt sätt hamnar jag som doa bakom där. Det var väldigt knasigt alltihopa, och väldigt roligt. Vi går ut och kollar på Daddy Boastin en sväng, och hämtar därefter mer öl i baren.

Bilder från Daddy Boastin på One Eyed Giant hittas här

Medans vi väntar på att The Valkyrians ska gå på hänger vi i köket och pratar om ditten och datten. Brevid oss står en ganska överförfriskad tjej som försöker få med sig sitt span med sig hem, och verkar misslyckas ganska fatalt. Hon svär som en sjöman och det verkligen osar om henne. Mycket underhållande. Jag pratar med hennes väninna, som visar sig vara låssmed och deltid som croupier på nåt dansbandsställe på Söder. Finns det sånt fortfarande? Knasigt. Vi går ut och kollar på The Valkyrians som är ett jäkligt coolt ska-band från Finland av alla ställen. Det känns av någon anledning lite som Leningrad Cowboys. Kan inte gå in närmare på det men så är det. Tyvärr har en stor del av publiken droppat av, så Valkyrians får inte den respons de är värda. Alla ni som gick innan, SYND FÖR ER, säger jag bara. Spontandans deluxe. Mera prat och det är en allmänt avslappnad stämning. Folk tycker att vi som är kvar ska åka till en svartklubb på söder. Men ödet vill annat, så det blir aldrig av.

Bilder från The Valkyrians på One Eyed Giant kommer snart!

Sen var det dags att gå hem. Står och väntar i 20 minuter på en taxi som aldrig kommer, taxichaffisen var snäll nog att dra på ordentligt med värme så jag tinade upp rätt fort när jag väl satt i bilen. Tacksamt, ska han veta.

Johan och G ska ha ett grymt tack för en underbar kväll! Jag hoppas vi ses igen snart!

Jag pratade med väldigt mycket folk jag inte minns namnet på, men jag sa att jag skulle skriva min email-adress i det här inlägget om ni ville kontakta mig, så här är den: andreas.johansson snabela festivalinfo.se.