Festivalsommaren 2008 - Wey vilken grej!

Festivalsommaren är över för min del.
Eller ja, egentligen avslutades den väl i och med att Neil Young vinkade av Way Out West andra lördagen i augusti efter en storslagen konsert.
Hur har sommaren varit egentligen?
Gick det att stå ut med det svenska (nuförtiden extremt opålitliga) vädret?

Många minnen har etsat sig fast, människor, möten, ölburkar, skrubbsår, hagel (ja minns ni haglet på hultsfred?), konserter och tusen saker till.
Det blev till slut 6 festivaler, allt började med ett väldigt varmt Siesta i slutet av maj och avslutades med ett behagligt Way Out West som fyllde slottskogen i Göteborg.

Det jag tar med mig från sommaren är mestadels 90-talisterna, dessa har börjat ta över med råge.
Men de facto att många människor åker på festival när dom är 16-19 år är inget jag tycker är dåligt, och knappast missunnar någon. Har ju själv varit där och vet hur det är.
Det roliga är dock att jag har lika roligt nu som på arvika för 5 år sedan. I en del avseénden kanske än roligare rentav.
Precis som 2007 började sommaren med värmebölja som sedan gav vika för regn och extrem växlande molnighet, under hultsfred bytte jag från jacka till linne säkert 500 gånger.
Efter att ha tagit ett sabbatsår från hultsfred var det skönt att vara tillbaka, även om gamla goda underbara ”ängen” med alla dess minnen nu var ersatt med en ny huvudcamping blev festivalen en personlig succé.
Mysigast i sommar var definivt Midsommarfestivalen i Emmaboda, vilket grymt initiativ, hoppas verkligen att detta blir en fortsatt tradition. Till alla som missade; stackare.

Sommarens Konsert är (nästan utan konkurens) Rage Against The Machine på Hultsfred. Det är nu mer än två och en halv månad sen dom krossade Hawai och jag har fortfarande inte riktigt förstått hur stort detta är, att få se Rage Against Maskinen på hultsfred har varit en dröm sen jag var 12 år. Nu blev den verklighet, och till råga på allt under min 21:a födelsedag.
Den låt som förevigt kommer prägla festivalsommaren 2008 är utan tvekan “Robo” med amerikanska bandet How I Became The Bomb.
http://www.myspace.com/howibecamethebomb"

I jämförelse med mina tidigare festivalsomrar (om det nu ens är värt att jämföra) så går denna till histiorien som en av de bästa.
Människor blir allt bättre, faktiskt. Och det är inte med samma höga förväntningar jag besökar festivaler nu för tiden, vilket resulterar i att allt blir bättre. Mindre uppblåst och grymt bra.

Vi ses nästa år!