Festivaul? Vaffor de?

För er som inte fattar rubriken, tänk sveriges fulaste dialekt (Skånska) så förstår du förhoppningsvis!!

Varför ska man åka på festival? Varje år försöker man skrapa ihop pengar för att åka på festival. Man väljer att äta makaroner (jo, det är billigare med makaroner än med nudlar, trust me I know…) varje dag i en månad bara för att skrapa ihop pengar till biljetten och nästkommande månad väljer man att äta tomatsoppa gjord på krossade tomater och vatten för att få pengar till resa och fickpengar. Idioti skulle nog de flesta som inte varit på festival säga. För en annan är det ingen uppoffring. Det är ungefär som att banta. Det är verkligen ett helvete när man väl håller på med det. Dock är känslan av att gått ner de där överflödiga kilona värt varenda en dag då man vaknat med kurrande mage. Ungefär sådär känns det med sparandet av pengar till festivaler. Jag som jobbar som timanställd inom hemvården, det heter inte hemtjänst längre, vet precis hur skralt det kan vara med pengar. Ena månaden har man över 100 timmars jobb. Månaden efter är man glad om man ens får jobb så man kan betala sina räkningar och undvika kronofogden. Man lever på gränsen till fattigdom. Man vrider och vänder på vart enda öre, allt för att få åka iväg på sina festivaler till sommaren. Men hur tråkigt det än är att leva så så får man tillbaka det sedan när man står där i det jublande publikhavet på just ens egen favoritfestival. För min egen del så är det bara Roskildefestivalen som är ett gissel. Jag har fått jobb som Hultsfredsambassadör så till den festivalen får jag en biljett. Roskilde är det värre med. Just nu ligger dessutom föräldrarna i skilsmässa så att låna pengar av dem kommer inte att vara aktuellt längre. Det är tråkigt, men tyvärr sant. Själv har jag börjat betala tillbaka på CSN. Efter att varit ifrån skolan i sex månader kommer nu kraven på att betala tillbaka pengar till dem. 1600 kronor i kvartalet kräver dem mig på. Sen kommer el-räkningen då också. Den brukar ju inte vara så jättehög, bara 500-600 kronor, men ändå. Tvi vale för pengar! Eller nu ljuger jag tvi vale för att inte ha pengar. Ah, nu är det nog klagat över min privatekonomi. Nu ska jag tillbaka till det som min blogg egentligen handlar om. Varför man åker på festival. Som jag tidigare nämnde så sparar man pengar, mycket pengar. Allt för att man skall kunna fara iväg på det bästa man vet, nämligen FESTIVAL, kalas i ett stort vattenlevande djur. Jag minns glädjen som jag hade förra året när jag vann en biljett till Roskildefestivalen. Det kändes som en stor sten lättade från mitt bröst när jag vann biljetten eftersom jag då slapp belåna mig av mina föräldrar och hade pengar till att äta och leva också.

Förra året var ett väldigt speciellt festival-år för min del. Det var min familjs absolut sista semester tillsammans. Vi har nästan aldrig haft semestrar tillsammans tidigare men förra året var verkligen den sista. Vi började hela sommaren med att åka till Siesta tillsammans. Vi bodde i tält allihop och på kvällarna satt vi och gjorde irish coffee på stormkök. Vi såg på massa bra musik, tillsammans! Jag fick äntligen visa Mew för mina föräldrar och dom tyckte att det var bra. Sen fortsatte festivalsommaren och jag och min pappa åkte till Hultsfredsfestivalen och jobbade. Pappa gillade festivalen, något som gladde mig väldigt mycket eftersom jag var lite rädd för att han skulle tycka att den var lam jämfört med Roskildefestivalen. Men vi hade det trevligt och stod och dansade till Gnarls Barkley, Kaizers Orchestra och Gogolo Bordello. Det var otroligt roligt. Sen så var det som sagt Roskildefestivalen. Hela familjen åkte dit. Min bror fick uppleva sin första festival och är fortfarande lyrisk över att ha sett Tool och Placebo. Min syster var även hon på sin första festival. Mamma kom tillbaka till Roskildefestivalen för första gången sedan 1984 och hon var lugn hela resan och tyckte att det var jätteroligt att vara där. Eftersom min mamma lider av panikångest var hon orolig för att hon skulle tycka att det var jobbigt att vara där. Men allt gick bra och hon sa efteråt att hon längtade tillbaka eftersom det var längesedan hon kunde släppa allt jobbigt hemma just där hemma. Jag och pappa hade det trevligt som vi alltid har på festivaler. Det känns lite sorgligt när man tänker tillbaka på det att vi nog aldrig mer kommer åka på festival tillsammans igen. Det var den bästa festivalen jag någonsin varit på. Alla de jag älskar mest samlade på det stället jag älskar mest. Kan det bli bättre?

Festival handlar mycket om kärlek, i alla fall för min del. Kärleken ligger som en stor hinna över festival- och campingområdet. Man lånar ut saker till sina grannar. Man pratar med folk som alla är öppna och festsugna. Alla band som man åker dit för att se på. Många gånger kommer man hem med en hel massa nya band som man aldrig hört tidigare men som man efter konserten bara älskar. Man sitter i ett förhoppningsvis snustorrt gräs och dricker öl och om man luktar kan man, genom doften av urin, damm och alkohol, känna doften av kärlek. Personligen är det för mig en stor fristad när jag är på festival. Finns ingen annan plats i världen där jag känner mig så hel, som jag faktiskt gör på festival.

Men för någon som aldrig varit på en festival, vad säger man till dem? Varför skall man överhuvudtaget åka dit?

Självfallet är det en otroligt individuell åsikt och jag kan i detta fall bara ge min syn på saken men jag ska försöka strukturera upp varför man skall åka iväg.

Först och främst så handlar det om musik. Jag åker absolut främst för att se på en massa konserter under några intensiva dagar. Hultsfredsfestivalen ger mig svenska band, Roskildefestivalen ger mig danska band. Som ni nog alla vet så är jag dansk-bandstokig och det finns ingen festival som ger en så många bra danska akter som Roskilde levererar till en. Min vän Viktor han sa att han inte tänkte åka till Roskilde i år eftersom han anser att de band som är bokade hittills inte väger upp så mycket att han vill åka dit. Han kände bara till Red Hot Chili peppers och enligt honom är dem ej värda kostnaden för en festivalbiljett. För min del är detta idioti. Om jag hade åkt till en festival så hade det inte bara varit för ett enda band. Visst har man ett gäng band som man tidigare har hört och vill se men sen finns det ju en stor mängd med andra band som jag aldrig har hört men det är dessa band som ger den största upplevelsen eftersom man ser dem utan förutfattade meningar.

Sen handlar festivaler självklart även om en hel del festande. Många väljer att åka iväg och betala flera tusen bara för att sitta på en camping i en vecka och festa tillsammans med en bunte med andra festglada unga människor. För mig är detta idioti och jag förstår inte riktigt varför man väljer att göra detta. Men varje människa är utrustad med en egen vilja och åsikt så det känns som om jag inte kommer att kunna omvända dem och få dem att åka för musikens skull. Det är så att festandet på en festival är väldigt speciellt. Det är få hemma-fester där det kommer över 10 000 gäster eller hur? Man minglar, man dricker pissljummen öl och man träffar människor som man aldrig skulle ha talat med annars. En mycket speciell tillställning.

Självklart finns det dem som åker till festival för att ha ”semester”. Man lämnar all den grå skiten hemma och drar iväg på festival. Ett ställe där man i månt och mycket slipper bry sig. Allt löser sig på festival. I alla fall så länge man har lite socialförmåga och kan tala med människor i sin omgivning. Det finns alltid någon trevlig människa som kan låna ut sin sovsäck eller en del i sitt tält om det är så att ditt eget blivit stulet. Livet löser sig av någon underlig anledning när man är på festival.

Nej, jag säger då det. Jag längtar verkligen efter festival. Speciellt efter det snöovädret som drog in över södra Sverige i förra veckan. Nu när man vandrar om kring i snömodd och kyla så längtar man efter sol, värme, mygg och pissljummen öl framför Orangea scenen på Roskilde.

Då ska jag ha semester, om jag så ska svälta ihjäl på kuppen.