Göteborg Reggaefestival 2006 - ett svettigt mästerverk

Platsen är Röda Sten som ligger vid södra stranden av Göta Älv, det är torsdag och _mycket_ soligt. Vi från Festivalinfo Crew har precis kommit från jobbet för att uppleva sköna rytmer lite så här i arbetsveckan. Vissa av oss har aldrig varit vid Röda Sten tidigare och det är verkligen en perfekt plats för mindre arrangemang med dess närhet till centrum och korta väg från spårvagnshållplatsen vid vagnhallen i Majorna.
Det som kunde ha underlättat lite vore om det var skyltat, vilket det inte var över huvud taget.

Första tanken när man kommer till platsen och hör något band värma upp är att det är välkommet med en sådan här festival som inte placerats under helgen, det behövs arrangemang i veckorna också.

Insläppet dröjer efter utsatt tid och många väljer att inte köa för att istället kämpa lite med sin solbränna vid älvkanten. Det är uppenbart att festen redan börjat i kön och längs älvkanten, folk har det trevligt och verkar inte ha så bråttom in på området.

Väl inne tar vi plats på serveringen som vetter ut mot älven och det känns precis som att man sitter under den gigantiska bron. Besökarna tar en öl och umgås på ett avslappnat sätt i solen.
Det enda som stör utsikten från serveringen är petroleumfabrikerna rakt över älven, men bilden domineras av segelbåtar och skepp ute på havet. Det är inte många festivaler som kan konkurrera med en sådan miljö även för oss genuina landkrabbor.

Nu börjar kön ringla sig långt bort mot centrum, vår kompis Blogger är lite senkommen och står i kön. Han är ändå en av de lyckliga som lyckas få tag i en biljett i entrén, efter inte så länge sålde biljetterna nämligen slut. Uppskattningsvis var det cirka tusentalet på plats när vi tillsammans tittar igenom festivalområdet.

Det första som slår oss är att området är väldigt litet. Allt består av en servering, asfaltsplätt, VIP-tält och ett tält med de två scenerna. Inne i det glest befolkade VIP-tältet kan man i avskildhet ta sig en cognac i en skinnfotölj.
Publiken är inte vad man fördomsfullt misstänkte innan utan väldigt blandad, kanske ett tvärsnitt av befolkningen som är målmedvetna musikälskare? 

Personligen har jag inte upptäckt reggaemusiken riktigt ännu och brukar ibland slarvigt vid direkta frågor om musiksmak säga att jag gillar "allt utom dansband och reggae". Däremot hörde jag en massa härliga takter, paralleller till hårdrock/metal och ett gung som påminnde mig om bland annat club/trance.
Nu är det väl bara dansband jag inte förstår mig på.
Att förkasta en hel genre kan nog till stor del vara en av "Absolute musikstil-förbannelsens" plågor som ger en de mest kommersiella verken och kanske inte det mest aktuella eller innovativa.

Av de många härliga akterna uppskattade både vi och publiken USCB Allstars och Svenska Akademien mest. Det var ett väldans hoppande på golvet framför scenen (därav de relativt suddiga bilderna) och mer röj än på någon av de andra festivalerna jag varit på. Röjandet var nästan jämförbart med de fanatiska fansens röj på Nirvanas konsert på Sjöhistoriska i Stockholm i början på 90-talet, det vill säga ett väldans röj.

Det enda som jag märker frångår den fina stämningen är att man inte kan gå utanför området och komma tillbaka, detta pratas det flitigt om precis innanför grindarna.

Ska denna festival beskrivas kortfattat är det just den avslappnade och lugna miljön som man kommer att komma ihåg. Jag kommer definitivt tillbaka nästa år!

Några bilder:
   

Fler bilder finner du i galleriet >>