Godnatt alla barn, Broder Daniels avsked.

Efter en viss tvekan befann jag mig äntligen på way out west i fredags. Nu var det bara minuter kvar tills Franz Ferdinan började spela. Dom inleder med Michael och gör det otroligt bra. Jag står och diggar som bara den. Hela konserten är överraskande bra. Jag som trodde alla rockband fick tråkigt och körde på rutin. Men inte Franz Ferdinan, dom ser verkligen ut att ha lika trevligt som oss. Det gör mig otroligt glad. Och alla deras bästa låtar får hela upplevelsen att lyfta än mer :)

Dags för Sonic Youth, ljudet är otroligt jobbigt så efter bara några låtar ger vi upp. Ändå har jag otroligt bra öronproppar. Sen kommer regnet och vi kurar i ett tält. Men det är ändå fint att ha Sonic Youth på i bakrunden när vi ger oss in bland alla mattält.

Grinderman hinner jag bara se delar av men det är kraftfullt och vackert. Speciellt en låt jag inte kan namnet på, återkommer om den. Äntligen börjar Sigur Rós vackra melodier singla ner över oss. Det är helt magiskt och drömsk. Jag ringer en vän så hen får lyssna på den första låten. Mest står jag där och myser samt tänker på hur underbart livet är. När halva konserten pågått går vi ner mot scenen där Broder Daniel ska spela. Inte ens Sigur Rós känns som kvällens bästa.

Framför scenen flockas alla och äntligen går BD på. Det känns rakt in i hjärtat och förväntningarna är höga. Det är en märklig upplevelse. Som gråta inuti och samtidigt vara otroligt lycklig. Sorg och glädje och alla känslor bombarderar mig. Dom spelar en ny låt. Men den tar inte lika hårt som alla klassiker. Förvisso saknar jag en del låtar men dom har jag sett live förr. Work får igång alla och där i glädjeyran liksom stannar tiden. Efter I´ll be gone så finns det inget mer att känna mer än tomhet och kärlek på samma gång och omtumlad går jag och mina vänner mot järntorget för att ha en vaknatt som först slutar dagen efteråt. Jag ångrar inte att jag åkte, detta var det starkaste konsertminne från hela året. Otroligt vackert och nära omtumlande!

http://cykelpiraten.blogspot.com/2008/08/i-fredags-inne-p-way-out-west-sg.html jag filmade tre av låtarna.

Oh when we were seventeen
Oh life was like a film
When we were seventeen
The sky was always tangerine
We ran through streets at night
Under starlight
We ran through streets at night
When we were winning

Oh wild was the world
And wild we burned
We were kings of the streets
Not yet beaten by defeat
But now it´s hard to see
Through a fog of memories
But I remember
When we were winning

Now my friends are unemployed
Not needed in this world
Pushed down by this town
And always turned down
But in dreams at night
They can sometimes recall
When we were heroes
When we were winning

What have we done to our lives?
We could´ve been anything
We gave it our love for what?
This is the time

Oh it´s in the air at night
There is a wind coming in
The days dying
Oh it´s so beautiful
There´s something happening somewhere
I take the bus into town
All I see is laughing
And we are winning

Soon I grow older
But God knows
I haven´t lived yet
Before tonight´s a memory
Let´s go out
I am still young

ahhhhh aaaaahh aaaaaah aaaaaaah
aaaaahhh aaaaah aaaaaaaaaah