Guitarmy is dead

Varje gång jag tömmer min e-post eller lägger upp något på min server påminns jag om mitt projektarbete från gymnasietiden, ett webzine. Idén föddes när jag gick i tvåan på gymnasiet och under trean så fick jag chansen att tillsammans med en vän realisera idén. Skolan nappade inte helt oväntat på att vi skulle kombinera webdesign och våra svenskakunskaper till att skriva recensioner. Nu kan det ju tyckas rätt banalt att vi då som två artonåringar skulle ge oss in i zinebranschen och verka seriösa, något som också var sant. Självklart är det svårt att bli tagen på allvar i början men när jag nu kollar på arkiven är resultat rätt kul: cirka 40 konsertrecesioner, växande bildarkiv (det var härifrån mitt fotointresse slog rot), konsertguide, skivrecensioner och ett forum.

Faktum är att vi till våren imponerade nog att bli ackrediterade till både Hultsfred(2004) & Citysound, vilket vi verkligen var skitstolta över. Dock är backstageområdet på Hultsfred en riktig myt, vi diggade det inte alls. Det enda vi använde våra presspass till var de gratistoaletter som stod på backstageområdet som var ett riktigt hus med spegel, eluttag(tror jag) mm. Nåja, det är iaf ljuva tider, vart tog dem vägen? Guitarmy dog förrförra hösten, när vi skulle designa om den,något som aldrig blev klart, dags för comeback någon dag kanske, vem vet?

Jag har alltid haft problem med att vara självkritisk och jag klarade inte av att läsa mina egna konsertrecensioner en vecka efter att jag skrivit dem men vissa passager låter helt klart bättre än andra, t.ex. den här Four Tet recensionen från Nefertiti:

”… Oavbrutet diggar han samma rörelse fram och tillbaka (vare sig det kommer musik ur högtalarna eller inte) och vräker nästa direkt igång med den genialiska ”she moves she” vars elgitarr skär rakt igenom öronen lika effektivt som vilket handeldvapen som helst.

Kieran plockar elegant ut hela beats ur sitt sammanhang, sätter de någon annan stans, stryper allt ljud, plockar in ett helt otippat trumbeat och fortsätter sedan i en oändlig mix av audiofila upplevelser. Chocker upplevs gång på gång hur musik kan skapas och förvrängas till det oigenkännliga av den lilla mannen på scen.”

Just det, namnet ja – guitarmy.se, från öppningsspåret av The Blood Brothers – Burn, Piano Island, Burn. Genialsikt. Och för er som undrar är den här avlånga bilderna de olika "headers" vi använde när man surfade in mellan olika sektioner, jag har inte sett dem på två år - lite lustigt.