Håkan - för min egen del

Håkan har släppt ny skiva, och efter några genomlyssningar vet jag fortfarande inte riktigt vad jag tycker. Ingenting verkar fastna, och allt är sådär småtrist. På något sätt känns det inte som att han jobbat lika hårt på den här skivan, men jag hoppas verkligen att det är som med förra skivan för min egen del - jag ogillade den i närmare ett halvår. Nu tycker jag den är vacker som kaffe.

Man tröttnar lite på fans och recensenter som hyllar allt Håkan gör nästan redan före skivan släppts. "Det här är nog bra". Men nej, än har den inte fastnat för min egen del, och det känns på något underligt sätt som att skivan är ihopkrafsad på några veckor och varje låt byter sound, vilket för min del gör det ännu svårare att få något som helst grepp om den. För mig krävs det en helhet.

Jag hoppas att jag har fel. Jag tror jag kommer att ha fel, när jag i sommar kommer åka runt i min bil och lyssna på Håkan senaste skiva i solskenet, med solglasögonen på näsan. När man är påväg till alla dessa festivaler. Och åh, vad det kommer göra mig lycklig. Eller?