Hej och hejdå roskilde

Känslan av att roskilde, som fortfarande finns kvar. Är att jag saknar lite av banden, lite, väldigt lite av det okända människorna. Men allra mest, så saknar jag den härliga rökdimman i danmark som vi födda 87or aldrig fick uppleva i Sverige eftersom rökförbuden infördes i lagböckerna, alldeles lagomt till vårat kära år, då vi skulle fylla 18 och vara glada och få röka inomhus. Det var det jag saknade som mest. Danmark tågstation. En skön utstickare från fina "ordentliga" Sverige. Det mesta som hände minns man inte, och det man minns är inte lika roligt att nämna längre. Men till skillnad från alla andra tyckte jag Immortal Technique var den bästa konsertern tillsammans med Sigur Rose. Men såklart, så fanns det många fler bra i denna halvlervecka och halvasupersolvecka.

Men känslan efter alla förlorade vänner, efter konserterna och sedan under några felpormenader hit och dit, och om och igen försöka indentifiera tältet med jätteflaggan GnusFighters. Var den stora lyckan, att man visste precis varje gång man återvände så satt våra kära norskar till grannar och gav oss fina presenter packat och klart.

Så  hej och hejdå roskilde. Även om det var ett tag sen man var där liksom!

Hej Hej.