House of Metal - Svart på vitt

- Varför har de så många bra band för, jag vet inte vilka jag ska välja att gå och se på!
Dessa ord hör jag rätt så ofta under festivalens gång, från folk som är där för att höra, se och känna underbar musik. 
Jag hade relativt stora förväntningar angående House of Metal, och om de vart som jag trodde? Nej, det vart bättre än jag förväntat mig!

Kön utanför Folkets Hus på fredagen, start dagen, är lång men personalen är snabb innanför entredörren så man kommer in relativt fort och slipper stå ute i den norrländska kylan som biter lite smått. Personalen där inne möter man med ett leende, och då inte bara från mig utan från dem också. Jag tror deras leende sitter där för att de njuter av att festivalen nu har kickat igång.
När jag frågar flera ur festivalens personal om förberedelser och planering hittills gått som det ska svarar många glatt:
- Ja, det har gått jättebra och ibland till och med bättre än man trott.
Och varje gång jag frågar någon ur personalen vad de personligen tycker om House of Metal så säger alla att det är ett jättebra initiativ som de hoppas skall fortsätta år efter år.

Mina vänner och jag traskar först runt och spanar in några av de olika lokalerna innan vi går för att se första bandet vi planerat att gå på; Dream Evil. Jag är inte den som ljuger så om jag ska vara helt ärlig så nådde inte Dream Evil upp alls till mina förväntningar som jag hade om dem, istället tänkte jag tyst för mig själv ´´Festivalen kan bara bli bättre efter det här´´.
Jag träffade Dream Evils sångare Niklas Isfeldt senare under kvällens gång där jag passade på att fråga vad han tyckte om spelningen:
- Spelningen gick svinbra, det var otroligt grymt att spela här!
Det är bra att han personligen såg spelningen som bra även om jag var smått besviken.
Jag passade också på att fråga Niklas om han tror att han skulle kunna tänka sig att spela igen på House of Metal:
- Självklart! Jag kommer mer än gärna hit igen!

Band efter band avlöste varann under hela kvällens gång, jag hann tyvärr inte se alla som jag ville eller hade planerat att se, men några fler band jag hann att kika in var bland annat Entombed och Savage Circus. Sedan så hann jag också med att se det band som jag sett framemot hela kvällen; Satyricon. Det bandet visste vad de höll på med, de lyckades få alla mina sinnen till att lyssna på helspänn, de lyckades också få mig att älska dem mer än vad jag gjorde innan.

Barer finns utplacerade på alla tre våningar i Folkets Hus och jag passade på att sätta mig ner vid ett bord i en av barerna för att bara lyssna på folket, se hur de har det, och jag njöt av vad jag såg. Alla satt med små leenden, om inte annat så talade de glatt med varandra och alla såg ut att trivas.
En av sakerna jag lägger mest märkte till är då en kille vänder sig mot mot en tjej en bit ifrån honom, knackar på hennes axel och frågar ´´Vilka band är du här för att se?´´. Det, som jag såg och upplevde där, är vad jag kallar underbart. Även om folket inte känner varandra, så kan de gå fram till vem som helst, prata utan att bli avsnästa eller annat. Just detta händer fler gånger under kvällens gång då flera kommer fram till mig och frågar nästan samma fråga, står kvar och pratar med mig om allt som händer på House of Metal.

Dag nummer två, lördagen, sista dagen av House of Metal blev lika bra som fredagen, om inte bättre. Första spelningen jag ser på är Pain. För mig var det lite nostalgi att se detta band och när de faktiskt spelar en av deras gamla låtar ´´End of the Line´´ så ler jag. Jag ler för att de valde att spela den låten och för att de faktiskt fortfarande är riktigt bra.
Jag hinner inte se mer än fyra låtar innan jag beger mig ner till scenen ´´studion´´ för att se Destynation spela. Denna spelning med Destynation är en spelning jag rankar bland de bästa från House of Metal 2007. Grabbarna kommer ut endast fyra personer på scen eftersom en av deras gitarrister inte kunde komma på grund av personliga skäl, men snacka om att dessa grabbar ändå levererade en grymt underbar show. Och jag märkte att jag inte alls var ensam om att tycka detta för publiken visar en enorm uppskattning genom att sjunga med, hoppa och jubla till den spelning som var.
Efter spelningen ställde jag några frågor till Ronny Blylod, gitarrist i bandet och den första frågan var såklart; Hur tycker du att spelningen gick?
- Förvånansvärt bra! Man kände en viss nervositet innan man gick ut på scenen eftersom man var en man mindre, men spelningen gick kanonbra!
Vad tycker du om House of Metal då?
- Kanske det bästa som någonsin hänt, Sverige har sina festivaler men de flesta är neröver, men nu finns det en metalfestival i Norrland vilket är underbart. Sedan att de flesta festivaler också är på sommaren har man märkt av, men nu finns de en på vintertid också vilket är hur bra som helst speciellt då den är i norrland.
Skulle du kunna tänka dig att spela på House of Metal igen?
- Ja fan, hur många gånger som helst!
Jag lämnar Ronny tillsammans med sitt band som sitter i VIP-rummet och pustar ut efter den sköna spelningen och traskar iväg för att se nästa band som jag planerat att se: 6th Awakening.

Spelningen med 6th Awakening var också över mina förväntningar, bandet levererar precis som Destynation en riktigt bra spelning. Lovisa Lundmark (sång) visar på något sätt att rå, ursäkta uttrycket, jävla metal inte alls bara framförs av män utan att kvinnor kan de med.
När jag senare under kvällen träffar Lovisa för en snabb intervju så på frågan ´´Hur gick spelningen´´ svarar hon:
- Riktigt bra, kändes bra och publiken var med. Vi hade verkligen en bra kontakt mellan publik och bandet.
Bandet får fullsatt efter halva spelningen, dvs att dörrarna in till lokalen där de spelar stängs för att inte fler folk ska komma in.
- Det var något jag inte kunde tänka mig berättar Lovisa, men kul att så många kom för att se oss framträda.
Lovisa berättar att de nyligen fått kontrakt med ett skivbolag så om fler spelningar framöver på våren blir av är hon osäker på men att spela på House of Metal igen var hon mindre osäker på:
- Så länge det går efter bra villkor och förutsättningarna är bra så spelar vi här igen.

Jag vet inte om jag kan säga att lördagen hade fler bra band som spelade, men lördagen hade i alla fall bättre spelningar, bättre framträdanden, speciellt av de lokala banden.
Hardcore Superstar var ett band som många ville se men jag måste säga att jag inte var så förtjust i det jag såg. De var inte dåliga, deras spelning var full med liv, men jag gick därifrån med ett litet snett leende ändå.
Soilwork var också ett band som drog en hel del publik, men precis som med Harcore Superstar så fanns det en liten viss besvikelse här med, men denna gång berodde det nog mest på att dessa grabbar i Soilwork är bättre på skiva än live enligt mig själv.

Men om jag kortfattat ska sammanfatta House of Metal 2007 så måste jag säga att detta var den bästa festival jag varit på i hela mitt liv. Både fredagen och lördagen innehöll bra musik, jättetrevlig personal som fanns överallt ifall man ville något, underbara människor som man kunde bekanta sig med och bäst av allt: Två dagar av metal och hårdrock.
Jag hoppas att House of Metal fortsätter att finnas år efter år framöver för detta var grymt bra arrangerat och jag tror inte att många gick ifrån Folkets Hus besvikna, i alla fall inte jag. Sitter fortfarande med ett leende på läpparna och längtar smått tillbaka för denna helg var en av de bästa helgerna i mitt liv.


Länkar till intervjupersoners hemsidor:
www.houseofmetal.se
www.destynation.com
www.6thawakening.com
www.dreamevil.se