How to Pee on Your Heart.

När det kommer till att förstå sig på de ungas situation, har alltid festivalerna legat först i kön som en institution mot det som nästan klassas som religion. Nämligen att det ska behövas mycket pengar, att till och med röra sig i punksvängar.

Det är just därför det gör så ont, när man märker att fler och fler bara vill ha mer och mer, priser stiger, människor tiger. Men inte jag, för jag vägrar ställa mig i kön av människor som försöker intala sig själv att detta är bra.
När Hultsfred år efter år tycker det är berättigat att höja biljettpriset, det är då man gör det klassiska felet att man pissar på sin grund, på sin kund och det som ska leda till en sund och rund framtid för. Alla.
För ordet alla blir bortglömt när inte Anna i tvåan på gymnasiet har råd med sin första hultsfredsfestival, nej då blir istället kanske arvika ett alternativ eftersom att girigheten inte tagit över deras liv.
Och när det är som att det blivit överklass att ha råd med att leva underklass på festival, då känns det som att många redan gjort sitt val.
Något måste bort, för vi är inte gjord av pengar, sover inte i feta sängar eller rör oss i bratsvängar. Nej vi vill ha roligt, med dom som roligt kan ha. Människor som är bra, människor som Du & Ja.

Om ni inte tar ert söta förnuft till fånga och väljer bra, då kommer ert hjärta att rasa samman redan om någon dag.

KÄRLEK.