I Hultsfred bland sillmackor, öl och ravioli

Trots färre besökare jämfört med tidigare år, var skillnaden knappt märkbar framför scenerna på Hultsfredsfestivalen 2007.

Varma dagar och kalla nätter. Att åka på festival har sina för- och nackdelar. Hultsfredsfestivalen är över för denna gång.

Hultsfred 2007 blev en tämligen solig historia. Till besökarnas glädje användes solkrämen flitigare än regnkappan. Endast på lördagen stämde SMHI:s rapporter om nederbörd överrens med verkligheten.
På campingen duggar tältstolparna tätt, i gott sällskap med urdruckna ölburkar och spritflaskor. Bandspelarna tävlar om vilken musik som ska höras högst, liksom många av de skrålande festivalsällskapen. Kort och gott, det är Hultsfredsfestival.
Mitt i tältskogen strax bredvid en av de vältrafikerade grusvägarna som klyver campingen i flera delar, sitter ett gäng från Örebro och hämmar hungern. På menyn står sillmacka med lök.
- Det blev ett spontanbesök. Vi hade egentligen inte tänkt att åka hit i år, säger Jim Andersson, 32.
- Jag ville egentligen till Roskilde, men fick inte tag på biljett så det fick bli Hultsfred istället, säger kompisen Petra Lind, 24.
Lite längre bort på grusvägen står Tommy Engvall, 23, från Södertälje. Bärandes på en ölhink tillsammans med Johan Mellqvist, 20, är han inte lika klar över anledningen till sitt festivalbesök.
- Ja, vad fan är det som är bra med Hultsfred egentligen? Att allt kan hända..
Anledningarna till att besöka festivalen är troligtvis lika många som de tiotusentals besökarna. Även om det finns en och annan som föredrar ölen och fyllan, så verkar de flesta främst vara här för musiken.

Musikmässigt bjöds publiken på en salig blandning, enligt god festivaltradition. På torsdagen spelade bl.a Sahara Hotnights, Timbuktu och Korn, på fredagen bl.a. Amy Winehouse, Ozzy Osbourne och 50 cent, varpå festivalen avslutades på lördagen med bl.a. Turbonegro, Manic Street Preachers och Pet Shop Boys.
Och visst var det stundtals trångt framför scenerna, även om antalet besökare enligt rapporter lär ha varit färre än tidigare år. Stämningen var stundtals magisk, med allsång, röj och handklapp, precis som det ska vara på riktigt bra konsertupplevelser.
Men musikfestival betyder inte bara kul. Även Hultsfredsfestival har sina baksidor. I odören från toaletterna tvingas Anna Eliasson, 19, och Jannicke Eriksson, 17, från Åre att diska av resterna av raviolin och spagettiringarna de nyss ätit.
- Disken är det sämsta med att åka på festival. Men annars gillar jag allt med festivalen. Musiken och att umgås, det är det som är det bästa med Hultsfredsfestivalen, säger Anna Eliasson.
Disk i all ära, men det finns faktorer som tär mer under en musikfestival. Att hålla igång mer eller mindre dygnet runt, flera dagar i sträck, tar på krafterna. Victor Englund, 17, Fanny Karlsson, 17, och Andreas Rydholm, 17, från Gislaved kom till Hultsfred redan på måndagen. På lördagen börjar festivallusten att avta.
- Vi har sett massor med bra. Velvet Revolver, Ozzy, Flogging Molly, Korn och 50 cent. Men ikväll åker vi hem, säger Andreas Rydholm.

Text: Erik Andersson
Foto: Marcus Österberg

Jim Andersson, Elvis Campell och Petra Lind ska se Roky Erickson & The Explosives.

Tommy Engvall och Johan Mellqvist från Södertälje kyler öl i väntan på Evanescence.

Sista akten denna Hultsfredsfestival för Victor Englund, Fanny Karlsson och Andreas Rydholm från Gislaved blir Turbonegro.

Anna Eliasson och Jannicke Eriksson i väntan på en Lisa Diskovsky? (festivalhumor...)