jag kan också skriva med armbågarna.

Här kommer ett inlägg från den icke medvetande,från den som inte vet varför el

ler hur.

för när vi haft spankytcontest och min lilla rumpa blivit somnyfödd av röda blodådror,det är då man lever.

och om det är smärta eller en känsla av det optimala livet,det han jag ingen aning om.

men jag vet att det här livet kan ge hur mycket som helst,bara jag får ha rätt människor runt om mig.

och förresten,kvällens låt bör vara;

"I Like Chinese"

"because,they onlöy come up to yopur knees"

förvaäl,adios, admigos och allaspanska ord i världen som är betydlesefulla.