Låtarna som etsat sig fast

Ni vet hur det är, ni har dem också. Låtarna som på ett kick slungar dig tillbaka till händelser du varit med om. Allt från den där gången du första gången pussades med någon, när du hade klarat av din första tenta, när du blev dumpad och så vidare. Ja ni vet precis vad jag pratar om och just nu sitter du och tänker på en viss låt och en viss känsla och du slungas tillbaka just i detta nu. För min egen del finns det en hel massa låtar som har precis denna effekt på mig.

Jag minns när jag hade fest och jag lurade min första förälskelse till att dansa tryckare med mig. Jag hade dessutom själv valt låten och strategiskt valde jag "Nothing Compares 2 U" med Sinaed O´Connor. Låten är drygt 5 minuter lång och var den längsta tryckaren jag kunde hitta bland mina skivor, allt för att kunna dra ut på tiden. Jag ville ju stå så nära killen som det bara gick. Jag minns dock att det mest var svettigt och jobbigt för jag var så kär så jag trodde jag skulle svimma. Men jag minns att jag efter ca 2 minuter mest tyckte det var pinsamt eftersom 11 åriga killar inte har den där ron i kroppen till att dansa nära med tjejer. För övrigt så blev jag på ett disco senare avvisad av min kärlek till låten "Unbreak my heart" med Toni Braxton. Han tyckte jag var jobbig och sprang iväg och bjöd upp klassens snyggaste tjej istället. Detta var historien om min första kärlek. Men varje gång jag hör någon av dessa låtar minns mitt hjärta precis hur det var att vara sådär galet kär för första gången. Jag kunde ju inte ens vara i klassrummet på den tiden för att han var där. Satt och grät i kapprummet utanför vårt klassrum. På dörren stod för övrigt "klass 5 C".

En annan låt som verkligen slungar mig tillbaka till tiden är en låt som bara jag slungas tillbaka av, trots att vännerna jag delade detta ögonblick med fortfarande är mina vänner. Låten är "Forever young" med Alphaville, platsen var min gode vän Viktor Stenmans pojkrum. Min bästa vän Stina var på denna tiden tillsammans med Viktor och bodde hemma hos honom. Jag hängde mycket där och en kväll så satt vi och pratade i viktors säng och helt plötsligt sätter han igång just "Forever young". Detta ledde till allsång från oss tre (ingen av oss har någon vacker sångröst så ni kan tänka er hur det lät) och mitt i detta var den där känslan av att jag aldrig vill växa upp. Jag ville stanna där, i hans pojkrum, vara 17 år och oförståndigt odödlig. Nu mera blir jag mest ledsen när jag hör låten eftersom jag helt plötsligt har vuxit upp. Jag är inte 17 år längre, jag är faktiskt 22 och jag vet att det var bättre förr. Kanske inte lättare men ändå bättre. Åren 2002-2004 var de bästa i mitt liv. Så enkelt är det.

Ni som följt mitt bloggande genom åren vet att festivalerna spelar en stor roll i mitt liv och om jag skall rangordna dem så ligger Roskildefestivalen 2003 högst upp på listan. Det var den första festivalen då jag reste ensam med mina vänner. Vi var ett helt kompisgäng och det var en fantastisk festival! Väldigt varm och torr med en lineup som slår det mesta. Band som Coldplay, Iron Madien, Metallica och Mew spelade. Men ändå är det en låt som var med på blandbandet som påminner mig mest om festivalen nämligen United states of whatever med Liam Lynch. Som vi sjöng på den låten. Om och om igen. Även Bitter end med Placebo var med på ett av banden och även den är en riktig Roskilde låt.

Jag måste även slå ett slag för "One more drink" med Kristoffer Åström and Hidden truck. Jag blev 2005 dumpad. Mitt ex hade blivit kär i en annan och jag blev dumpad och totalt knäckt. Detta faktum hanterade jag genom att supa tre dagar i sträck, dagar som nätter. Att jag ens gick till mina föreläsningar med en sådan spritdoft är för mig idag ett mirakel men det gjorde jag. Låten som gick på repeat var just One more drink och jag minns just hur jag satt där under min loftsäng i min lilla lägenhet i Växjö och söp. Jag var arg, ledsen och förtvivlad. Men det som inte dödar härdar säger man och den sorgen som jag aldrig trodde att skulle försvinna försvann och idag sörjer jag inte längre. Tur är väl det eftersom det är ganska många år sedan. Men just känslan av att vara totalt ratad kommer alltid att finnas i mig.

Sen så kommer vi till min nuvarande pojkvän och livskamrat, Martin. Vi har ett bilintresse båda två och hela förra sommaren känns det som vi spenderade i hans bil. Vi gillar även 50-talet med musiken, kläderna, bilarna och allt som hör där till och en låt som just påminner mig om honom och om alla kvällarna då vi kört runt i Saaben är låten "Red hot" med Billy Lee Riley. När man ser vägen ligga indränkt i kvällssol och man kör med rutorna nere och känner sommaren blåsa in på en, då passar red hot in perfekt.

Musik har en fantastisk förmåga att binda ihop känslor och skulle jag ha ett soundtrack skulle det bli världens längsta skiva. För så mycket musik och så många händelser jag kan koppla till det. Det är otroligt!