LIBRAH, KGB 8/2 Recension

Klaustrofobiskt och svettigt eller intimt och mysigt?
Rockbaren på KGB i Stockholm är platsen och bandet som ska spela är Librah.
Jag har lyssnat på denna Stockholmsgrupp tidigare på Myspace där ett urval av låtar finns. Jag fastande direkt och var riktigt laddad för spelningen. Jag var så positivt inställd som man inte borde vara då man oftare än sällan blir besviken.
Librah förvånar ändå. Det är knappast scenen eller akustiken i rummet. Kanske lite den intima stämningen. Men mest är det bandet som helt och fullt själva klarar av att förmedla sin musik rakt och enkelt utan krusiduller. Vilket knappast behövs i sådan tung och stämningsfull rock med mjuka partier som knappast får en att gäspa.
Librah håller en jämn nivå av skön smärta, att fysiskt jämföras med att få massage eller tatuera sig.
Sångarens lidelse i rösten känns otvingad och äkta. Denna komponerad av hans eget gitarrspel, en basist som vet vad han gör och en trummis vars trumpinnar lika gärna kunde vara en förlängning av hand armar.

Jag ger spelningen 9/10. Den bortplockade poängen faller inte på bandet utan på den stilla fläkten i taket. Lokalen hade varit smått olidlig om det inte varit för att man glömde bort platsen och fastnade i musiken.
Kan en liten spelning vara så upplyftande? Du har nog inte sett Librah.