Metaltown 2005 - hur var det?

En heldag ståendes i ösregn andra året i rad, kan det verkligen vara annat än en katastrof?
Mja, jag måste nog säga att även fast glykolhalten i mitt blod var relativt låg, till en början obefintlig, var detta ett mycket trevligt arrangemang.

Arrangemanget hölls på Frihamnspiren (känd som Bananpiren så länge du inte frågar någon anställd i offentliga sektorn) som ligger tvärs över operan i Göteborg. Dagen före hade U2 en spelning som ekade över hela staden och många av oss göteborgare kände nog att deras utnötta 80-talslåtar behövde botas med "riktig musik" (läs metal).

Tre band var jag bara tvungen att se; Tiamat, Apocalyptica och Sentenced. Det visade sig strax senare att jag borde fördelat om något bland det jag ville uppleva.
Sentenced var väl sådär i bästa fall, jämfört med skivorna i alla fall. Det malde på ganska oinspirerat och sångaren tjaffsade om att de bara skulle spela musik och inte prata, vilket han påtalade mellan varje låt. Mycket märkligt. Tror inte många förstod hans enormt tunga brytning på engelska.

Tiamat var grymt bra, till och med mycket bättre än på skiva. Har hört en och annan live-skiva med dem tidigare och detta var bättre på alla sätt. Nu kanske det inte är så rättvist att jämföra deras nuvarande material med klassiker som In a dream eller Sleeping beauty som har ett helt annat ljud. Det är nog enklare att leverera vettigt ljud med Cain och As long as you are mine. Tummen upp oavsett.
Alla hade inte samma tur, en klart överförfriskad kille kom 5 minuter efter Tiamat avslutat sin spelning och frågade när gruppen skulle spela. Tydligen hade han sprungit ända från Korsvägen (typ, 4 kilometer bort) av någon anledning.

Tyvärr missade jag Apocalyptica eftersom jag var illa tvungen att byta kläder och köra hem bilen (dags för lite glykol på området även för mig).

Sedan var det dags för Hammerfall. Maken till skrammel har jag nog aldrig hört =)
Hört en eller annan låt och det har väl varit ok men inte varit min kopp té.

Ja ja tänkte vi i mitt sällskap, utom en, nu kan man nog gå hem. Samtidigt drog Dark Tranquility igång. Detta är det roliga med exempelvis Metaltown då man grejar närliggande och högkvalitativ musik inom en genre. Det blir stor chans att hitta nya favoritgrupper. Till och med min farsa som alltid hävdat att allt bara är skabbiga efterapningar på Cream (något gammalt gubb-band, kanske något för Sweden Rock Festival, he he) stod och stampade den snabba takten. Det är fantastiskt när en låt sätter sig redan första gången man hör den, för min del fastnade jag direkt för bland annat Monochromatic stains.
Nu var man helt enkelt lite nöjd igen, kändes som efter Evergrey året innan.

Hade det inte varit för min envisa platsbrorsa hade vi nog dragit hem igen, men han var ju tvungen att höra den där låten från filmen xXx som Rammstein hade gjort.
Personligen hade jag inte hört något av gruppen de senaste fem åren och trodde väl att de var kvar i samma grepp som covern på Depeche Modes låt. Men ibland är det trevligt att ha fel, och fel hade jag verkligen.
Förutom en fantastisk scenshow och tacksamma eldar var ju musiken sanslöst bra. Allmän allsång rådde hela tiden. Vi stod för det mesta cirka 200 meter från scenen och eldarna värmde gott även på det avståndet (man var ju blöt igen).

Det känns som att man kan lite på dessa arrangörer, som trots två år av ösregn verkar ha haft mycket nöjda besökare. Ett bra urval av musik, mycket trevlig och tillmötesgående personal, bra mat och viktigast av allt lagom volym på musiken. Man upplevde inte att man behövde öronpluggar (utan att återigen kasta skit på SRF, men de har nog lite att lära trots sin storlek).

All heder till arrangörerna, jag kommer utan tvekan igen 2006!

Lite bilder från Metaltown 2005