Mitt Roskilde 2006

Roskilde 06, festivalen där solkrämen konkurrerade ut gummistövlarna och en bandlista som bräcker det flesta festivalerna. Ölen flödar och ett myller av tält och människor är det enda man ser när man blickar ut över det enorma området. Roskilde har verkligen lyckats med att skapa en trevlig atmosfär utöver musiken. Här finns det allt ifrån bio till en strand med volleyboll och bad. Jag tror att dessa kringsysslor är en bidragande faktor till att det inte blir bråkigt och stökigt på Roskilde. Jag märkte i alla fall inte av något sådant. Med andra ord blev Roskilde 06 en mycket trevlig festival med många minnen att bära med livet ut.

Onsdag 28/6-2006

Bussen som skulle ta mig och Fredrik till Roskilde avgick från cityterminalen i Stockholm onsdagen den 28 juni kl 07.30. Det dröjde hela två timmar innan man började ana festivalstämning. Vilka var det som bidrog till det om inte jag och Fredrik genom att öppna festivalens första öl. En stund senare var den utspilld tack vare en lite fumlig Fredrik. Men det kanske var just en utspilld öl som behövdes för att få igång övriga på bussen. En stund senare tog våra bussgrannar upp sin stereo och vi lyssnade på bland annat Dylan, Strokes, Morrissey och Placebo. Samtidigt som vi drack öl och diskuterade allt mellan himmel och jord. Åtta öl senare var vi på båten som skulle ta oss över till grannlandet. Eftersom ölen var slut var det dags för påfyllning så jag köpte en halvliter Jägermeister som färdkost den sista biten. Väl framme på Roskilde var även Jägern slut och sinnena började bli opålitliga. Efter att ha blivit slussad genom en massa gångar kom jag ut med ett armband runt handleden. Äntligen var jag inne på Roskildefestivalen.

Nu var det dags att hitta en tältplats i vimlet men den uppgiften lämnade jag åt Fredrik som började resan med att bli arg på en full Micke som hellre konverserade med ett gäng engelsmän. En stund senare försökte jag ringa Fredrik men han valde att inte svara. Hur som helst fick jag i alla fall tag på honom tillslut. Fredrik hade fixat en tältplats men underbart är kort. När jag kom till tältet möttes jag av en väldigt arrogant och uppkäftig granne. En ultraradikal norska som hatade mig innan vi ens hade träffats. Det hela började med att hon pratade illa om Sverige och slutade med att hon började bli hotfull och aggressiv. Det blev en hätsk stämning så vi fattade det avgörande beslutet att flytta tältet.

Vårt nya boende var beläget en bit in på K-kampingen. Här kände Fredrik ett gäng sen tidigare som blev våra festivalkompisar. Dom hade redan ett skönt camp där vi kunde hänga. Hela första kvällen florerade vi runt i våra Sverige t-shirtar, förtärde alkohol och förgyllde festivalen med vår närvaro. Sent in på småtimmarna fick vi för oss att ha efterfest så vi köpte en platta öl. Men ingen ville komma så vi somnade ganska snabbt istället. Jag och Fredrik vaknade upp samtidigt klockan 04 på morgonen, kollar på varandra och det visar sig att båda lider av vätskebrist. Så vi tog oss upp och gick till vattnet där vi fyllde våra 5 liters vattenbehållare och drack som aldrig förr. Vid vattenkranen kommer dagens höjdpunkt. Där står det två norska jäntor som frågar om vi har någon tandpasta.
- Va, vadå pasta sa jag.
- Ja pasta för tänderna klämmer Fredrik till med.
- Jaha ni menar tandkräm.
Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade men nu har jag i alla fall lärt mig mitt första nya ord på festivalen som dessutom var ett roligt ord.

Torsdag 29/6-2006

Solen fick oss att kliva upp tidigt, vi satte oss i stolarna och bara njöt. Sen gick vi in till stan för att fylla på alkohollagret. Väl inne i Roskilde stad möttes vi av chockerande låga priser och provsmakning av vodka mandarin. Efter att ha köpt en jäger och en flaska turkisk peppar vodka var jag nöjd och vi begav oss till tältet. Idag öppnade äntligen konsertområdet. Under den första dagen såg vi The Editors, Jenny Wilson och Guns n roses. The Editors musik påminde lite om Morrissey men var inget som jag fastnade för. Sveriges drottning Jenny Wilson är alltid lika bra live. Hon satte ribban högt och jag blev förvånade över hur många icke svenskar som kunde låtarna. Jag tyckte att hennes mage hade växt sen Popaganda och funderade på om hon gått och blivit gravid. Vilket hon senare bekräftade att hon hade. Ett gäng finskor bjöd upp till dans under konserten så jag ställde upp och dansade finsk tango så gott jag kunde. Extranumret var lite för långt, vilket gjorde att konserten tonade ut lite segt istället för att avslutas på topp.

Först ut på den mäktiga orangea scenen var Axl Rose med sitt kompband som spelar Guns n roses låtar. Axl kommer lite divigt in en timme sent. Det gjorde mig och många andra i publiken väldigt arga. Okej att dom kom in sent under deras storhetstid när dom var unga och rockiga. Då var det en cool grej men nu känns det bara larvigt. Jag menar om man måste ta syrgas mellan varannan låt så är man inte så mycket rock n roll längre tyvärr. Under två timmar och tio minuter fick vi njuta av exakt alla hitsen. Sweet child of mine, Paradise city, Welcome to the jungle med flera. Första gången Axl försvann bakom scenen för att ta syrgas trodde jag att han hade dött. Gitarristen fick stå och improvisera i nästan fem minuter, visserligen gjorde han det mycket bra men det kändes lite märkligt. Showen var extremt påkostad med eld, fyrverkerier och konfetti som skapade en mäktig stämningen inför det enorma publikhavet på Roskildes största scen. Nackdelen med att jag såg Guns n roses var att jag missade Clap your hands say yeah och Sigúr Ros. Såhär i efterhand hade jag nog skippat Guns n roses. Efter konserten festade vi vidare och jag hamnade hos ett trevligt gäng från Växsjö som bjöd på Whiskey.

Fredag 30/6-2006

Morgonen därpå, det vill säga fredag bjöd även den på strålande sol och man började ana en viss solbränna. Som vanligt tog vi en sväng till stan och köpte 1 liter vin på tetra för tjugo danska kronor. Sedan kopplade vi upp oss för att hålla oss lite uppdaterade. Dagens första konsert var Martha Wainwright som var en riktig myskonsert. Vi satt i gräset, åt en tallrik god pasta och njöt av vacker musik. Dock såg vi inte så mycket men det räckte gott och väl att bara lyssna. En bra start på något som kom att bli en lång dag med fullspäckat schema.

Efter Martha Wainwright gick vi och ställde oss längst fram för Shout out louds skulle spela på samma scen en timme senare. Svenskarna rockade på och fick mig på bra humör. En liter vin senare var konserten slut och vi traskade vidare för att se den unge, lite kaxige Lady Sovereign. Det var grymt bra, nästan bäst hittils. Hon fick verkligen igång publiken med sin brittiska hip hop. Det blev ett skönt gung och trots hennes ringa ålder hade hon en härlig utstrålning uppe på scen. Den här dagen ägde britterna Roskilde. 

Näst ut på orangea scenen var Morrissey. Efter att ha köat lite lyckades vi få plats i den främre zonen. Jag har aldrig riktigt fastnat för Morrissey men blev positivt överraskad. Han såg väldigt cool ut där uppe och på slutet åkte till och med skjortan av som kastades till publiken. Efter Morrissey skulle Bob Dylan spela så vi satt tålmodigt kvar och väntade med höga förväntningar. Jag visste med mig att det inte skulle bli någon rolig show men bara känslan av att ha sett Dylan live var tillräckligt upphetsande.

Vi slog oss ner på marken och jag frågade några svenska tjejer såhär:
- You’re fucking Chelsea are’nt ya? (citerat från filmen fotball factory)
Jag menade inget illa utan tycker bara att det är ett roligt citat. Men hon tog det lite väl hårt och trodde att jag sa något om hennes känslor. Snacka om missförstånd. Trots att jag förklarade för henne att det var ett skämt och hämtat från en film gav hon sig inte. Den stackars flickan såg nästan tårögd ut. Deras hämdauktion kom när en tjejkompis på drygt femton år kommer fram och påstår att vi är för unga för att vara på Roskilde utan våra föräldrar. Jag och Fredrik kunde inte annat än att skratta åt dom. I mitten av konserten låg denna "mogna" tjej på marken, nära att spy. Så kan det gå och svaret på vem som kanske skulle ha haft mamma med sig lämnar jag öppet. Tillbaka till Dylan. Han sa inte ett ord under hela konserten och snålade med hits. Sen tyckte jag att låtarna var lite för omgjorda och elektriska. Hade helst sett Dylan ensam med en akustisk gitarr och ett munspel sittandes på en stol. Istället satt han vid en synt med ryggen halvt vänd mot publiken helt svartklädd, med en hatt på huvudet. Trots att det inte var någon vidare bra konsert är jag ändå nöjd över att ha sett denna legend live.

Sista bandet vi såg denna fredagskväll var även dom britter. Det va The Streets som spelade på den näst största scenen som var alldeles för liten. Det var överfullt långt utanför arenan och hur trångt som helst. Jag lyckades i alla fall ta mig innanför tältet så jag såg lite. Vilket var tur för jag fick bevittna den bästa spelningen hittills. Det var ett enormt tryck och hela konserten var ett enda stort party. Det bjöds till och med på vodka till några i publiken längst fram under en låt. Efteråt fanns det inga andra val än att festa vidare så vi gick till campet och drack. Surrade med några göteborgare men där blev inga barn gjorda så jag begav mig ut på egna äventyr och hamnade vid Växsjö campet igen, där jag spenderade någon timme innan det va läggdags.

Lördag 1/7-2006

På lördagen började man känna av tröttheten så det var bara att börja dagen med en varm Tuborg på flaska. Idag gick vi in på konsertområdet tidigt för att se duon Mi & L’au inne på loungen som är den minsta scenen. Vi la oss ner i sanden och somnade ganska snabbt i den dova lokalen. Det var riktigt skönt och musiken passade utmärkt att sova till. Duon består av en kvinna från Finland tillsammans med sin sambo från Frankrike. Båda sittandes på en stol med en gitarr. Mysig spelning och en skön avslappnad början på dagen som bara blev mer och mer fartfylld. 

Avsaknaden av fotbolls vm började sakta men säkert smyga sig på. Så vi bestämde oss för att gå till skateparken och se kvartsfinalen mellan England - Portugal på storbildsskärm. Att se matchen där med flera tusen engelsmän var som att se den live. Stämningen var hög och engelsmännen sjöng konstant. Det var extremt varmt att stå där och matchen varade i i flera timmar eftersom den gick till förlängning och avgjordes på straffar. Det var trist att England förlorade, men som tur var höll engelsmännen sig lugna och dom var inte så arga som man kan tro att dom borde vara. 

Efter matchen fick vi stressa för att få bra platser till Thåström. Vi kom in i främre zonen och jag tog mig så långt fram som möjligt. Thåström verkade väldigt glad och han pratade på mer än vanligt. Hans röst är nog den mäktigaste och mest känsloladdade röst jag någonsin hört. Det är omöjligt att inte bli berörd. Han spelade en hel del gamla klassiker som varvades snyggt med låtar från senaste plattan Skevbokvarnsvägen 209. Låtlistan påminde väldigt mycket om den han hade på spelningen i Stockholm i vintras. Extranumret var extraordinärt och konserten avslutades med Nationalteaterns Bob Dylan cover, Bara om min älskade väntar som tog tankarna tillbaka till Lars Winnerbäcks första spelning på Cloetta center.

Efter konserten kändes det som om jag var på någon annan planet. Eller så var jag bara i himlen och åkte limousine. Vi gick tillbaka till tältet, sjöng lite Thåström och började shotta jäger som satte sig där den skulle. Någon timme senare vinglade vi tillbaka till konsertområdet och gick förbi reggae och funk gurun George Clinton. Men fortsatte vidare mot orangea scenen och lyckades få plats i den främre zonen till Kanye West som överraskade. Alla låtar han spelade var nerkortade men det gjorde inte så mycket. Det blev bara bättre och intensivare. Dj:n som mixade låtarna var grymt bra och skapade ett härligt flyt med bra övergångar under hela konserten. Först tyckte jag det var märkligt att Kanye West som man mest förknippar med hip hop ska spela på Stockholms jazz festival men efter att ha sett honom live förstår jag att han även passar in i jazziga sammanhang. Dagen innan diskuterade jag norsk musik med tre killar från Norge och vi konstaterade att Norge inte har så mycket musik att komma med. Men en låt jag tycker dom ska va stolta över är Aha - Take on me. Den drog Kanye West på och berättade att det var en av hans favoritlåtar. Ett lite roligt sammanträffande. Hela konserten präglades av dans och glädje och en utmärkt förfest. Men när vi tillbaka till tältet för att byta om och ta lite dricka så somnade både jag och Fredrik. Det kanske var tur det, för man kände sig väldigt pigg morgonen därpå som var sista dagen på Roskilde.

Söndag 2/7-2006

Behöver jag nämna att solen fortfarande gassade och väckte oss tidigt varje morgon. Vi tog fram fotbollen och bildade en ring och körde fotboll i form av en variant av gris. Den gick ut på att vi tillsammans enades om en låt som man skulle sjunga om man blev gris. Till exempel låten Boten Anna. Då blev ordet Anna och den som första fick ihop alla fyra bokstäverna fick gå runt ringen på alla fyra och sjunga. Det var faktiskt en väldigt rolig lek och folk runt omkring applåderade och skrattade. Själv fick jag sjunga Lena P - Det gör ont. Efter fotbollen gick vi in till stan för att köpa sprit att ta med sig hem till Sverige. Min bärkapacitet var:

• 4 flaskor Whiskey
  
• 3 flaskor Absolut vodka
  
• 1 flaska Jägermeister
  
• 1 flaska Turkisk peppar vodka
  
• 1 flaska Smirnoff vodka
  
• 1 flaska Pisan ambong

När vi kom tillbaks från stan ställde jag mig i kö till värdeinlämningen och mobilladdningen. Det tog två timmar för mig att komma fram i en kö som bara var 15-20 meter lång. Väl framme lämnade jag in spriten och laddade mobilen sen gick jag direkt till konsertområdet och såg endast slutet av Arctic Monkeys. 

Hela söndagen spenderade jag ensam eftersom jag tappade bort mina vänner när jag stod i kön och mobilen var ju på laddning. Jag satte mig i gräset och såg The Strokes och drack en liter vin. Det var bra men jag var inte riktigt taggad. Efter en timme gick jag istället och såg en mycket bra konsert av Placebo. Efteråt såg jag lite av Franz Ferdinand men det tyckte jag var ganska tråkigt så jag gick och hämtade min mobil. Självklart hade det blivit fel så den hade inte börjat laddas. Därmed fick jag vara själv ett tag till så jag satte mig och köade till Roger Waters och den sista spelningen på orangea scenen. Som även blev den absolut bästa och mest känsloladdade. Roskilde kunde inte ha fått en bättre avslutning. I över två och en halvtimme spelades Pink Floyd klassiker och så gott som hela Dark side of the moon skivan inför ett fullsatt Roskilde.

Direkt efter Roger Waters hämtade jag min mobil och tog kontakt med mina vänner som satt vid vårt camp. Så jag begav mig dit och sen festade jag hela morgonen. Jag och en som heter Nisse gick runt lite med några arbetare som patrullerade på morgonkvisten. På vägen träffade vi två finska tjejer som lärde oss ett nytt ord på finska och det var "Ihana" och betyder typ vackert. Dom följde med till vårt camp och drack öl för dom hittade inte sitt tält. Sen kom även två danska tjejer och slog sig ner. Det blev lite tråkigt att bara sitta ner så jag och Nisse gick vidare och träffade ett gäng från Island och där mötte vi Roskildes högaste och mest sönderdrogade människa. Har aldrig sett någon så stenad som honom, det var nästan läskigt. Där kunde vi inte stanna. 

Klockan började närma sig 06 och det var då jag och Fredrik skulle kliva upp för att riva tältet. De flesta hade gått och lagt sig till och med Nisse svek. Men jag hittade ett gäng sköna norrmän som jag spenderade morgonen med, drack Jägermeister ur flaskan, spelade gitarr och hade det allmänt trevligt. Jag gick och väckte Fredrik så att vi kunde börja riva tältet, för hans buss gick tidigare än min. Jag sa farväl till norrmännen och Roskilde. Vid elva tiden satt jag på bussen, lite full och sliten på väg hem till Stockholm efter en veckas konstant festande.  

• Bästa konsert: Roger Waters performing The dark side of the moon
  
• Sämsta konsert: Franz Ferdinand
  
• Festivalens missar: Jenny Lewis, Sigur Rós, Clap your hands say yeah, Scissors Sisters, Josh Rouse, Primal Scream, Rufus Wainwright
  
• Festivalens lärdom: Guleböj är inte banan på norska
  
• Festivalens låt: Mew - Snowbrigade
  
• Festivalens plåga: Basshunter - Boten Anna (när till och med danskarna kan låten är det illa)
  
• Festivalens minus: Alla som rökte på 
  
• Festivalens plus: Alla kringaktiviteter, den billiga spriten och den goda maten.
  
• Festivalens mest använda ord: Jäh som blev till ääääh och aah, hehe.
  
• Ett konstaterande: Jag förstår inte ett ord danska. Därför användes ordet ah, hehe kombinerat med ett leende flitigt av mig.
  
• Festivalens språkkurs: Ihana och Tandpasta