När vi tappat begreppen

Peace and Love.

Festivalen med kärlek i fokus, för vad kan behövas mer än kärlek i dessa hårda tider.

Man behöver inte sträcka sig till irak för att se vad människor gör med, och inte minst mot varandra. Det räcker att snegla till höger på grannarna som en gång i tiden grillade tillsammans med sina småbarn springandes runt midsommarkransen (jag kan erkänna att jag var ett av dessa barn). Grannarna som en gång i tiden hade förståelse för att det äldsta barnet ville ha sin första hemmafest, och därmed accepterade att det var livat på gatan en natt. Grannarna som utbytte tjänster med varandra och grannarna som alltid firade varandra när någon fyllde 50 (!).

Vart har det tagit vägen? Och vad hände med den där förbannade medmänskligheten? Vad är det som är så jävla svårt?

Det är just därför jag tycker att Peace and love är ett bra tema på en festival. För att någonstans på vägen i jagandet efter plasmateven och den grymma bilen tappade vi begreppet om varandra och inte minst oss själva.