Neverstore - Heroes Wanted

Jag måste börja inlägget med att säga att jag faktiskt gillade en låt från Neverstores drygt ett år gamla album Sevenhundred Sundays: Racer. Det var en grym låt, tyckte jag. Den var inte precis som alla andra. Och trots att de andra låtarna på plattan var långt ifrån lika bra som Racer var plattan, totalt sett, ändå inte helt värdelös, tyckte jag.

Nu kom uppföljaren: Heroes Wanted. Det var med låga förhoppningar jag började lyssna på första spåret, kallat Rock The Fool. Jag kände igen mig på en gång. Det innehöll ingenting nytt alls. Nästa spår, Rejected All Along (även första singeln), fick mig att tänka vagt på Sum 41 men var inte mer spännande än så.

En bit in på plattan kommer spåret där allting går så fel. Hold On heter låten och jag vill spy. Ifall de andra låtarna är oorginella och påminner om andra, bättre band så är det här rent plagiat. Det skriker Simple Plan så högt att bara de döva inte kan höra likheterna. Efter den här låten är det med mindre spänning jag lyssnar igenom resten av skivan.

Det märks att det här är en produkt från ett stort skivbolag. Plattan kommer knappt ett år efter deras debutalbum, medan folk fortfarande minns namnet. De kör stenhårt på det väl beprövade konceptet med smörig punkrock á la Good Charlotte och ovan nämnda Simple Plan, som säkerligen lär locka ett dussintal tonårstjejer – men det lockar inte mig. Texten på det sista spåret, Thank You, går inte att kommentera bättre än min vän Tove (som själv är en talangfylld musiker) gjorde: ........... Ni måste helt enkelt lyssna själva för att förstå hur illa det verkligen är.

Slutligen vill jag, trots allt det här, uppmuntra folk till att lyssna igenom plattan om de gillade Neverstores debutalbum. Ni kanske uppskattar den mer än mig. Förvänta er inte för mycket bara.

Betyg: 1/5
Bästa spår: Out Of Breath