Nu vill jag banne mig till Roskilde igen.

Som ovan skrivet. Jag vill till roskilde i år. Det gör ont i kroppen över att veta att man inte kommer åka dit i år iheller. Varför tänker du då? Varför ska denna arma stackars flickan inte dit? Jo serru, hon är nämligen PANK. Som så många andra studenter har hon nästan inga pengar över efter att räkningar, hyra och kurslitteratur är betalda. Det irriterar mig något så fruktansvärt. Det är världens bästa lineup på roskilde festivalen i år ju! Jag hade velat se en himla massa band, speciellt danska band då jag är aningens besatt av den danska musikscenen. Dom har ju faktiskt mycket bra musik i danmark också. Högst på prioritet listan hade Spleen united legat. Såg dom som förband till Mew när dom spelade i KB-Hallen 1/2 i år. Dom var väldigt bra så det hade varit roligt att se dem igen. Sen så är det ju dom danska banden Magtens Korridorer och Rumpistol som är väldigt bra också. Hade varit roligt att se dem live och inte bara höra på skiva som jag gör med den mesta danska musiken som jag lyssnar på. Sen när det kommer till dom internationella banden så är det svårt att komma ifrån Arctic Monkeys, Placebo, Trivium, Kanye West och självklart de gamla rävarna Bobban Dylan och Roger Waters. Men jag antar att jag kommer sitta nere i skåne tillsammans med min far och vara precis lika irriterad som honom över att man inte är på Roskilde festivalen. Har varit så nu i tre år ju så varför skulle det vara annorlunda i år? Här kommer jag ju aldrig vinna en biljett iaf.

Jag har verkligen festivalabstinens. Jag saknar att bo i tält, åka in till Roskilde och snacka knaglig danska och försöka köpa öl. Jag saknar att träffa folk ifrån halva världen. Jag saknar att spela fotboll med de tidigare nämnda klockan sju på morgonen. Jag saknar att äta den billgaste maten, bruschettas, och sedan hångla med någon kille utan att bekymmra mig om att jag stinker vitlök. Jag saknar att festa och lukta svett och smuts. Jag saknar leran. Jag saknar regn och att förbanna detsamma. Jag saknar allt som har med roskilde festivalen att göra. Det är nu tre år sedan jag var där sist. Det känns i kroppen.