Peace and Love 2008 är över

Den hitintills största upplagan av Peace and Love är över. I år firade festivalen 10 år och mycket har förbättrats de senaste åren, men självklart finns det fortfarande en del för arrangörerna att se över.

Likheter och olikheter

Det första jag lägger märkte till när vi kommer fram är att biljettinbytet har fått flytta ut från Galaxen till utomhustält. En smart idé, men oavsett vart den ligger och hur många funktionärer de än har är det omöjligt att komma ifrån de långa köerna. I år bytte 22 000 människor sina biljetter till tredagarsarmband under fyra dagar, det vill säga drygt 5000 om dagen. Själv slapp jag denna kö, men ifrån campingledet fanns det inget sätt att smita. I år kunde man välja mellan en lite billigare biljett utan campingpass, eller en lite dyrare med - bra för dem som vill ha annat boende, men det vore önskvärt att alla som ville skulle getts möjligheten att köpa en plats på campingen.. Totalt släpptes cirka 15 000 campingpass.

I år hade man satsat på att öka säkerheten på campingen, vilket innebar att man inte längre nöjde sig med att sätta upp plakat om vad som var förbjudet, utan man gick igenom allas packning också. Detta tog naturligtvis en hel del tid, och campingkön blev ännu längre än armbandskön.

Tillslut inne på området märker jag till min lilla besvikelse att man har bytt ut vattentoaletterna till bajamajor. Men är det festival så är det väl…

Festivalen började redan på måndagen med temadagar, vilket innebar olika föreställningar och workshops. Även om de flesta kommer hit för musikdagarna, tycker jag det är fint att festivalen har kvar sin grundidé och inte avvecklar eller drar ner på temadagarna.

Torsdagen var första konsertdagen och dagens utbud var ganska rockigt med band som The Hives, Kaizers Orchestra, Mando Diao, Sahara Hotnigths och Ceasars. Mest svenska band, men även ett par utländska. Av det jag såg var Kaizers bäst, och Jason Mraz det sämsta.

Fredagen inleddes tre timmar tidigare än de två andra dagarna, och bjöd på många stora artister så som Thåström, Sex Pistols och Kent. Den som var trött på ”mainstream” kunde alltid besöka demoscenen Isis och ”Almost Famous”. Av någon konstig anledning hann jag inte se så mycket denna dag, men allt jag såg var genomsnittligt bra.

Lördagen var la grand finale och bjöd på många folkkära band så som Nationalteatern, Kapten Röd och Håkan Hellström. Jag halkade in på demoscenen och såg Trainspotters, vilket jag ångrar, men fick njuta av två riktigt bra konserter i form av Mimikry och Håkan Hellström.

Hela festivalen visar på en stark utveckling, och att sälja fler festivalpass än Hultsfred är en bedrift de enligt källa inte själva trodde de skulle uppnå för några år sedan. Musikmässigt tycker jag att festivalen har haft ett av de starkaste utbuden i Sverige i år, även om förra årets line-up föll mig ännu mer i smaken. Totalt såldes 25 000 biljetter i år, inför premiären 1999 såldes 900 st. Bra jobbat Peace!