Pretty. Odd.

Sophomore slump, or comeback of the year? Det är frågan jag ställer mig innan jag lyssnar på Panic! At The Disco´s senaste platta Pretty. Odd.

Första singeln, Nine In The Afternoon, kan beskrivas som en perfekt övergång från A Fever You Can´t Sweat Out till Pretty. Odd. Den blandar en catchy tune med det något lugnare soundet från Pretty. Odd. En riktigt bra första singel, tyckte jag när jag hörde den första gången. Att den var en av de bästa låtarna på albumet kunde jag dock inte tänka mig när jag först hörde den. För så bra är den inte, helt enkelt.

När jag lyssnar igenom alla andra låtar kan jag inte hjälpa att bli smått chockad. Det är något helt annat än deras debutalbum. Inte alls vad man kan förvänta sig. Det är mer än bara det lugna soundet som gör att Pretty. Odd. verkligen är pretty odd i P!ATD-sammanhang. Till Folkin´ Around har de hämtat influenser från folk- och countrymusik. Gitarristen Ryan Ross har fått en mer framträdande roll och tar bland annat huvudansvaret för sången i Behind the Sea. Kanske mest chockerande är dock att det inte finns någon ny I Write Sins som radion kan spela sönder.

Sångaren Brendon Urie har själv beskrivit plattan som en sagoberättelse för vuxna. Det kan jag hålla med om, för den känns definitivt mer vuxen än A Fever You Can´t Sweat Out. På gott och ont. Det är egentligen upp till dig. Gillar du Panic! utan deras medryckande melodier? Personligen är jag osäker.

Bäst: That Green Gentleman
Betyg: 3/5
Lyssna: http://www.myspace.com/panicatthedisco