Rapport om Metaltown

När jag kom gåendes på bron från centralstationen mot frihamnen såg jag ett myller av folk på festivalområdet. När jag sen råkade se kön för att komma in blev jag genast lite trött.  Det var dock inga problem och det gick faktiskt gaska fort att komma in, det hade bra rutin på det där verkade det som.
Samtidigt som jag kommer så spelar Sonic Syndicate på scenen men jag inga kraftansträngningar för att gå dit och titta utan kikar runt lite först.

Fredagen var kaotisk för min del. Såg en konsert från början till slut och sprang mellan resten.

Avatar ersatte Job Fot A Cowboy som ställde in på grund av sjukdom.
De jag pratade med tyckte att det var mycket bättre och det var en bra publik som såg spelningen. Många sjöng med och bandet gjorde en bra spelning trots att de fick samtalet 2 timmar innan konserten.

Sabaton spelade på största scenen, som i själva verket var lite mindre än näst största scenen och hade mindre yta framför scenen.  Tyckte det var en ganska tråkig spelning men jag gillar å andra sidan inte deras musik så mycket som många andra helt klart gjorde. Men det kändes inte så speciellt utan som en spelning i mängden.

Hardcorebandet Path Of No Return bjöd till. Ett ösigt band i Close-Up tältet. Scenen kändes lagom stor för bandet, det blev tight och energifyllt. En mindre mosh pit dök upp. Synd att ljudet var så fruktansvärt dåligt på scenen hela fredagen. Verkade vara en hel del tekniska problem under giget.

Hardcore Superstars på näst största scenen (eller största, hur man nu vill se på det) och var riktigt tråkiga.. Publiken tycker garanterat helt tvärt emot men när jag såg dom för 3 år sen var de exakt likadant som på Metaltown.
Visst, vissa låtar har bytts ut mot andra men det känns lite förutsägbart. Det enda som jag inte kunde lista ut i förväg var att Joakim Berg kastade ut mickstativet i publiken under sista låter. Säkert mycket uppskattat av den som träffades av det.

Killswitch Engage gjorde ett bra gig, riktigt ösig publik och bandet gav  järnet. Tittade inte så länge på dom men det var grymt. En av vakterna berättade dock att sångaren uppmanade folk att publiksurfa i slutet av spelningen och trycket mot staketet blev så stort att det brast och att vakterna på staketet ramlade omkull, avslutningsvis kastade sångaren sig ut från scenen och landade på en kille som bröt ett ben när han fick den bastanta sångaren över sig.

Det bluesiga bandet Graveyard var det enda jag såg från början till slut denna festivaldag.
Riktigt roligt att se bandet som både såg ut och lät som 70-talet själv. Ljudet var ju inte jättebra eftersom det var på Close-Up scenen men publiken och jag verkade inte bry sig så mycket när det var ett så bra liveframträdande.

Kanadensarna i Danko Jones fastnade i trafiken eller vad jag tycktes mig höra och kom sent till spelningen men Danko Jones var riktigt bra när dom väl stod på scenen. Att dom kom sent gjorde att jag faktiskt hann med att stressa i mig lite mat så det tackar jag personligen för. Hela setlisten kändes genomtänkt och vem kan inte le när Danko står och headbangar med sin kala skalle i 120 knyck?

Monster Magnet var en av denna dagens största besvikelser. Visst, rent musikaliskt lät det bra men när man ser den numera ganska feta Dave Wyndorf som bara står vid mickstativet och inte gör så mycket mer blir man besviken. Hade helt klart högre förväntningar på stonerbandet. Jag är iaf. glad att jag såg dom på festival och inte gick och betalade för en spelning när dom kommer till Sverige senare i år.

Nifelheim spelar en låt, sedan säger Hellbutcher ”vi är Nifelheim, det är vi som står för metalen på den här festivalen”. Jag är beredd att hålla med. Om något av festivalens alla band skulle få kalla sig metal så är det just Nifelheim. Nitarna långa som fasen, elaka poser konserten igenom och låtar som får de flesta black metalband att kännas ganska lama i jämförelse.
Att dom inte var så tajta och att ljudet var kass (close-up scenen återigen) bidrog nog till hela stämningen. Tältet var fyllt och det stor en bra skara utanför tältet med. Grym spelning.

Cavalera Conspiracy var ju det de flesta väntade på, trodde jag.  Det var inte väldigt mycket folk framför scenen när Max och Iggor äntligen står på samma sen i Sverige efter alla dessa år. Att det var bra behöver jag väl knappt påpeka men för säkerhets skull. Det var bra.
Det var en ganska stor mosh och publiken gick verkligen igång när gamla Sepelturalåtar spelades.
Riktigt grym spelning!

Lördagen var lugnare, missade jag tåget till Gbg på grund av datakrångel så missade lite saker i början. Dök upp under  Soilworks spelning och det lät inte helt illa.

Opeth som var bland det mest intressanta på festivalen enligt mitt tycke ställde in på grund av sjukdom och norska Satyricon ersatte. Jag hade nog hellre sett Opeth men va fasen! Satyricon är ju ett riktigt bra band även om deras nya material är lite gulligt i jämförelse mot tidigare låtar.
Det var mycket nytt i setlisten men en del klassiker som ”Hvite krists Död” och jag antar att ”Mother North” var bland de sista låtarna som jag inte hann att kika på.

Finntroll är inget band jag lyssnar på och hade inga förväntningar alls när dom klev upp på scenen.
Tyckte det var lite tråkigt men det var ändå helt okej på scenen. Publiken var ju helt klart mer exalterade än vad jag var. Publiken var faktiskt riktigt bra!

Eftersom Graveyard var så bra som dom var så beslöt jag mig för att kolla på Witchcraft eftersom de finns likheter i bandens musik. Lite tråkigare på scenen även om sångaren bjöd på en rad roliga miner när han drog igenom sina gitarrsolon. Musikaliskt var det bra men hoppades på mer action.

Första gången jag var på Dimmu Borgir så sög det. Som Dimmu-fan blev jag besviken när varken Hellhammer var med eller Vortex var med. På Metaltown fick jag upprättelse. Bandet var kanonbra, tighta och verkade njuta mycket och åter mycket av att spela i Göteborg. Helt klart bland det bästa, om inte det absolut bästa, på hela festivalen.

När jag såg Dimmu Borgir första gången var Amon Amarth förband. Dom spelade även samma dag som Dimmu på festivalen och den här gången var dom inte bättre än norskarna men det var riktigt bra. Under spelningen dök solen fram och det blev helt plötsligt väldigt varmt. Skönt, jovisst men hur coolt är det att höra en låt om åskguden Tor i stekande solsken? Har man sett Amon Amarth vet man att den här spelningen var lika hård och bra som dom alltid är. Publiken var i toppform!

Alla på festivalen hade säkerligen svarat samma sak om man frågade frågan ”Vilket är det viktigaste bandet på festivalen?”
In Flames brände av precis så där mycket stålar på pyroteknik som vi vill ha. Var precis så där tunga vi vill att dom ska vara och var precis så där kanonbra som vi vill att dom ska vara.
Under sista låten bjöds det på fyrverkeri och många gånger var de så pass hög allsång att Anders inte hördes. Kan ha varit för att volymen på sången kanske var lite låg men när hela festivalen sjunger med så är det högt! In Flames är helt enkelt snuskigt bra.