Roskilde 2008 (ursäkta väntan)

Jag har suttit och filat på detta några dagar nu.
Vet inte varför, men blir aldrig nöjd. Allt jag skriver har blivit så mediokert och mer som en dagbok än en recension av en festival. Men jag tyckte ju att Roskilde -08 var grymt bra, så finns väl inte så mycket att klaga på ang. festivalen som helhet.
Dessutom såg jag för få konserter tyvärr, något som dels berodde på att jag var sjuk en av dagarna, och dels berodde på det magra utbudet i förhållande till min musiksmak.
Så, detta blir nog ganska kasst, men läs gärna ändå.

Onsdagen börjar med en lång natt med för lite sömn.
Till slut blir det sömn i alla fall och jag vaknar och inser att sömnen blev lite vääl lång.
Så blir stresspacka som fan, och ungefär hundra samtal till/från Marcus (Österberg) och till slut blir det taxi in till stan.
Träffar Marcus, Andreas och Filip inne på Nils Ericsonterminalen och vi tar Swebus mot Roskilde (bussen är fullpackad med festivalbesökare) och börjar diskutera allt mellan himmel och jord, som konserter vi ska se, hur vi ska campa, om Festivalinfo osv. Känns som att detta är evigheter sen men är ju bara en vecka sedan idag...

Väl framme i Helsingborg blir det färjan och finns det något bättre än att stå på en stor båt och titta ner i vattnet bland maneter och skummande vatten? Typ, nej. :)
Helsingör och vidare med bussen genom små konstiga danska byar.
Kontrasten av att kliva av bussen i ett soligt och torrt Roskilde mot att förra året kliva ner i en gyttjepöl, är stor.
Efter att ha gått alldeles för långt med alldeles för mycket packning kommer Marcus på den briljanta idén att ringa sina kompisar "Börek" (tror dom hette Patrik och Jörgen egentligen, men Börek är samlingsnamnet) och be dom skjutsa oss, eftersom dom också är på festivalen.
Så, vi ringer och efter en mycket lång väntan säger Andreas: "Nä, nu skiter vi i detta och går".
Och PRECIS då anländer naturligtvis Börek i en bil som ser så liten ut att jag är rädd att den ska välta när jag lutar mig mot den, och vi åker med dom till en trevlig parkering. (Det är mediaparkeringen, och den är relativt tom).
Efter att i omgångar ha hämtat ut våra armband, inser vi att jag fått ett helt annat armband än dom andra.
Vi försöker fråga vad skillnaden är, men får inga relevanta svar.

Sedan börjar jag frysa. Jag har väldigt svårt för det här med extrema klimat, speciellt värme.
I 25+ och strålande sol står jag i två t-shirtar, en munktröja och en vinterjacka och skakar av köld.
(Lite senare på natten badade jag i svett trots att det var svinkallt ute.)
Får (som vanligt) rådet "gå och lägg dig, du är sjuk" men följer det inte, som vanligt.
Det är en "sjukdom" jag haft de senaste nitton åren och jag orkar inte bry mig om den längre.
Så, efter att jag har stått och huttrat och vaktat allas packning på parkeringen och Marcus o co. har satt upp tältet på mediacampingen, har vi ytterligare ett armbandsproblem.
Det gäller att jag inte har något "Restricted camping"-band (ett sådant man måste ha för att komma in på mediacampingen) och jag känner ingen annan på festivalen.
Till saken hör att det är första gången (förutom på Peace & Love, men då sov jag ju inte på campingen) jag åker på festival utan Emil. Säga vad man vill om honom, men det är ganska betryggande att ha någon att sova bredvid på nätterna, någon att sitta och dricka öl med på dagarna, någon att gå och handla med i affärerna i centrum, någon som vet hur man sätter upp tält, lagar mat på ett gasolkök osv, och bara tanken på att jag ska ligga ENSAM i ett tält gör mig ganska rädd.
Vet inte vad den rädslan grundar sig i egentligen, eftersom jag aldrig haft problem med att klara saker själv annars.
Kanske beror den på att vi nästan fick vårt tält uppeldat på Peace & Love -07. Sedan dess har jag alltid tyckt att det är obehagligt att sova på en stökig camping, speciellt när folk ramlar på ens tält och man ligger och försöker sova.
Fast då har jag i alla fall alltid haft någon med mig i tältet som dels kan lugna ner mig och dels hjälper mig att hålla koll.
Det där med att sova ensam i ett tält på en camping med 100.000 pers ungefär känns otroligt oroväckande, så efter lite krångel får jag ett mediacamp-armband och är lycklig.
Jag känner mig som en tönt som är 19 år och inte vågar sova ensam i ett tält, men jag får vara en tönt då. Jag vågar faktiskt väldigt mycket annat. Väldigt mycket andra dumma saker till och med. Till exempel att lifta mitt i natten, åka utomlands utan att ha varken pengar eller nånstans att sova, följa med främmande personer hem (såna som verkar snälla), öppna kapsyler med tänderna och lite annat som är dumt.
Hmm, frågan är om jag vågar göra något bra? Kanske att jag åkte helt ensam till Stockholm första gången när jag var sju år, tog tunnelbanan själv osv, och att jag flyttade hemifrån när jag var sexton år? Ja, nåt sånt.
Men sova i tält ensam vågar jag inte. Så nu vet ni.

Väl inne på mediacampet är Marcus och Filip jättesnälla och erbjuder sig en sovplats hos dom.
Efter att ha gjort oss lite hemmastadda har klockan hunnit bli mycket, så resten av onsdagen tillbringar vi med att dricka öl med "Börek" och ha trevligt.
Filip byter min sovplats (på två hårda liggunderlag) mot sin sovplats (en luftmadrass med oroväckande lite luft i) och vi somnar.

Torsdagen vaknar jag av att den föredetta luftmadrassen nu är platt, och att det är kolossalt varmt och svårt att andas i tältet.
Filip ser nöjd ut över bytet i alla fall.
Jag ser nöjd ut över att tältet inte brunnit upp och över att jag haft sällskap i tältet och sluppit vara rädd.
Marcus ser bara rent allmänt nöjd ut och inifrån andra sovkabinen frustar Andreas lyckligt.
Efter att ha inspekterat så Andreas inte blivit utbytt mot en häst under natten (nej, han var tydligen bara allmänt trött) så beger vi oss mot centrum.
Andreas vill inte följa med, men ber Marcus köpa en hårborste åt honom, något vi har väldigt roligt åt i affären, då vi upptäcker att hårborste heter "fönborste" på danska, och Marcus tycker vi ska köpa en "ögonfransborste" (som han kallar mascara) istället.
Det känns som att vi hamnat vid sprithyllorna oroväckande snabbt, och helt plötsligt har vi hamnat i ett "Matrix"-trauma.
Vi hittar lite slumpmässigt utställda Smirnoff Ice-flaskor i butiken.
Och när jag säger slumpmässigt, då menar jag verkligen slumpmässigt.
En vid tampongerna, en vid chipsen, en vid ölen, en vid osten...och så vidare.
Efter att ha gått på "påskäggsjakt" genom hela butiken och till slut lyckats hitta så många flaskor vi ville ha sammanlagt, inser vi att det måste vara något slags tecken från ovan, som Matrix, om att detta inte är den riktiga världen.
Till slut uppenbarar sig Morpheus, och vi hittar en hel kyl full med flaskor! Allt letande i onödan.
Jag köper några flaskor Smirnoff, en bag-in-box rödvin och lite godis.
Filip köper inte någon dricka alls vad jag kan se, dock har han köpt mat för ett helt flyktingläger.
Så var det för övrigt hela veckan - Filip kunde handla med både hjärta och hjärna, han tänkte verkligen på alla.
Om jag minns rätt fick vi skjuts med Börek hem igen.

Jag tror också att detta är dagen jag träffade Zarah, innan Duffy.
Ser lite av Duffy, men sedan blev det alldeles för varmt så jag går till tältet för att vila.
Sover förbi Säkert!/Radiohead/Hellacopters eftersom jag fått feber och låg och skakade av köld/svettades ihjäl under kvällen. Hatade mig själv lite för jag hade gärna sett något av dom tre banden och nu blev det inget...
Jag vaknar seeent på natten av att dom andra kom tillbaka (Andreas var salig över Radioheads spelning), och tjuvlyssnar lite på deras fyllesnack inifrån tältet.
Rätt som det är kommer en man och börjar snacka norska. Det är kolsvart ute, och vi råkar ha en tältgranne som är norrmän och heter Trond, så vi tror förstås att det är han.
Andreas (eller om det var Markus) ropar:
 - Trond! Är det du?
Killen (chockad):
 - Hur kan ni veta vad jag heter?
Jag ligger i tältet och försöker kväva mitt skratt med en kudde. Det visar sig att norrmannen som besöker oss också heter Trond, och på begäran visar han till och med upp leg.
Trond vill att jag ska komma ut ur min sovsäck, men jag har fortfarande feber och sover istället.

Någon gång under natten lägger sig antagligen Marcus och Filip också, vaknar i alla fall på morgonen av att jag flyttat mig ganska nära Filip då jag frös som mest.
Det är i alla fall fredag, och jag tänker ta en helt egen liten tripp in till stan.
Bestämmer mig för att hitta "Netto" som jag handlade så mycket på förra året.
Ja, hur många Netto kan det egentligen finnas i en stad som antagligen är mindre än Borås?, tänker jag.
Tydligen förjävligt många. Efter att ha gått en otrolig omväg till stan, frågar jag efter Netto och blir tillvisad en plats där det visserligen finns ett Netto, men inte riktigt det Netto jag tänkte på.
Nåväl, går tillbaka ungefär två km in till stan och försöker hitta därifrån. Det tar några timmar och på den tiden lyckas jag hitta ungefär två-tre Netto till?
Efter att ha vandrat omkring i fyra timmar och till slut hittat rätt inser jag att det Netto jag letat efter hela tiden legat ungefär 200 meter från campingen.
Ehm, hehe. Så går in på Netto och sedan på älskade Strandbergs Supermarket mittemot.
Sedan när jag ska gå tillbaka går jag naturligtvis också fel, och hamnar vid något "Kvickly Supermarket", en affär som bjuder på cider, det var trevligt.
Mindre trevligt att gå tillbaka ytterligare två kilometer för att till slut hamna på stora campingen.
Efter att ha gått en omväg på säkert fem kilometer genom hela festivalen hittar jag till slut till mediacampingen och alla tycker förstås att det är roligt att jag gått i sex timmar för att besöka affären på andra sidan gatan, typ...
Precis innan Robyn lyckas jag på något mirakulöst sätt spilla ner hela mina byxor, så blir akutbesök till duschen och sedan springa iväg till festivalområdet, hann i alla fall se en liten del av Robyn och det jag såg var bra.
Senare på kvällen blir det The Streets.

Filip köpte en stor, trevlig luftmadrass när vi handlade på torsdagen, och det är ganska skönt att vakna upp på den.
Lördagen inleds väl med José González, och sedan hänger jag på stora campingen ett tag och snackar med några stockholmare, tills Neil Young intar Orangea scenen.
En bra, men för lång, konsert.
Lördagen avslutas trevligt med en varm, skön kväll och rödvin.

Söndag och dags för sista turen till affären.
Först en trevlig frukost på Mc Donald´s, och sedan fick jag med mig Festivalinfo-gänget till mitt kära Strandbergs.
Vi andra handlar lite Smirnoff inför sista kvällen, och vid kassorna undrar vi vart Filip tagit vägen.
Till slut kommer han, med ytterligare ett gigantiskt matförråd, däribland tre påsar med frallor.
Marcus undrar lite försiktigt om han ska bjuda hela festivalen på mackor, men Filip förklarar "jag tänkte vi kunde äta något på hemvägen och så", aww.
Vandring tillbaka till festivalen lagom för att se Slayer klockan 17.
Efter Slayer tar jag en liten tur på stora campingen, och kommer tillbaka till festivalområdet lagom till tonerna av Bob Hund.
Känner dock regn i luften så stannar inte så länge, men lyckas i alla fall lista ut vilket språk Bob Hund sjunger på.
Först var jag övertygad om att det var danska, sedan började jag tänka på svenska, men nu har jag insett att det är skånska.
Naturligtvis börjar det regna sedan, men då sitter jag redan i campet och sju vilda hästar skulle inte kunna släpa mig tillbaka till festivalområdet i ösregnet för att se något (i mina ögon) så kasst som Jay-Z.
Dom andra går i alla fall dit, och jag lägger mig.
Där slutar festivalen för min del.
På söndagen åker vi hem, och det är faktiskt otroligt skönt att komma hem, duscha och äta.
 
Årets line-up på Roskilde var ganska trist, men det bjöds ju åtminstone på några bra konserter.
Så jäkla surt att det var så himla bra band förra året, men att man missade dom på grund av vädret.
I år var vädret kanon, men artistutbudet sämre.
Jag hade i alla fall en helt fantastisk vecka, jag älskar Danmark och jag har haft otroligt kul ihop med resten av Festivalinfo-gänget!
I möjlig konkurrens med Hultsfred -07 är Roskilde -08 den bästa festivalen hittills i mitt liv!