Rosslighet varar längst

Ägnat ett par timmar till att bokstavsordna musikmapparna på maskineriet, alltid lika motiverande tills man kommer till JKL någonstans där energin sinar. Ska lägga denna erfarenheten i minnesfacket och plocka fram när det ska väljas bandnamn i framtiden. Dra till minnes att det aldrig är någon som orkar ner till slutet på alfabetet och välja att kila stadigt med A-D.

Kom faktiskt till T idag dock, fastnade vid Tom Waits. Den karlen har en pipa som kan få den mest ohämmade kedjerökares röst att framstå som sammetslen. Lite smått neurotisk vid anblick, men med en kreativ och klassiskt krassligt röst som skapar intresse och förser oss med en skön helhet.

Fastnat lite för herrar med den anmärkningsvärda rösten som främsta medel, ramlade ner i den gropen efter Steve Earle konserten i Berlin förra veckan. Det är en man som förtjänar den största av respekt. Tilltalande röst, slående texter och talande musik. En mörk konsertlokal där tömda ölglas är långt fler än törstiga munnar och ett måste på menyn. Här serveras fan inga berysningsdrycker, här serveras öl i sejdel med gratis påtår. 

Inte varje dag man delar dansgolv med vita boots och whitetraschamerikaner.  
Ska du dock gå på en snubbe med sydstatshärkomst, det givna drogmissbruket i bagaget och satiren i framsätet så fungerar taktstampande stövlar som vilket berusningsmedel som helst. Charmerande en kväll, enerverande två.