S!esta

Det är alltid fint att komma till nya festivlarer, siesta var ny för mig och jag älskar känslan av att sätta fötterna på campingen för första gången. Lite som en mån-gång fast på riktigt och för en sekund känns allt bra. Bra på riktigt, inte bra som i för sakens skull utan bra för att det faktiskt är sant.
Siesta är som en picknick av värme och såhär i efterhand är jag mest glad över att jag såg den konsert som betydde mest. Laakso Laakso Laakso.
Jag har missat så många och mycket på alla möjliga festivaler, för en gångs skull var det skönt att inte ramla bort allt.

Det känns lite fint att konstatera att jag varje år är en jävla nybörjare. Nybörjare på att festivala, det är som jag aldrig riktigt lär mig. Eftersom att peppen på årets första festival alltid är maxad till öronhöjder slutar det ofta likadant. För mycket av det goda.
Men det spelar inte någon som helst roll för det viktigaste är lyckan. Och lyckan är personifierad, bland tält, bajamajor, stuprörsjeans och inspirerande människor.

Jag är glad att det fortfarande är desamma.
Festival är fantastiskt.