Siesta!

En liten festivalrapport.

Efter en del omständigheter vid incheckning och tältresning på ankomstdagen så börjar jag bekanta mig med min omedelbara närhet och mina vattenpipsrökande grannar. Där blir jag sittandes nästan hela kvällen i sällskap av diverse löst folk från olika delar av landet, tills min kollega Jan kommer med sena bussen från Göteborg. Resten av kvällen förflyter relativt lugnt.

Dag 1, torsdag
Ett drygt dygn efter min ankomst till festivalen har Siesta öppnat portarna och första spelningarna har gått av stapeln utan större missöden. Jag kommer just från Vapnets spelning och sitter i en solig sluttning ner mot scenen Playa!, från vilken Vicious Irene dånar. Jag har hitils sett Ska n ska och Vapnet, som båda gjorde bra i från sig.

Dagens händelser har bestått av att dokumentera festivalbesökare, prata med festivalbesökare, äta mat samt sitta i en brassestol och sola som fan med en öl i handen. Kvällen skall spenderas lyssnandes på bra musik och glada vänners lag.

Dag 2, fredag
Klockan börjar närma sig tre på eftermiddagen. Dag två startade för min del med att plåta Kultiration och Caesars spelningar, och jag sitter nu och jäser i solen med lite krubb i matområdet mellan de två stora scenerna och tittar på folk. Det är ett otroligt väder Siesta! har fått med 25 grader i solen och inte ett moln på himlen. Det är dock desto kallare på natten, temperaturen kryper ner till nollstrecket. Jag är väldigt tacksam att jag tog med mig en extra filt att ha i sovsäcken.

Dagen har förflutit lugnt, och eftermiddagen har ett lagom planerat tempo. Looptroop Rockers, Håkan Hellström och The Sunshine mfl står på dagens todo-lista.

Lite kort om festivalområdet:
Själva festivalområdet är förhållandevis litet, men ganska välplanerat. Det finns väl blandad mat och det är inte snordyrt. Vidare finns det en hög med merchandise-stånd att tillgå om man känner för att utöka festivalgarderoben. Det finns även en pysselhörna, massage och en portabel pierceringstudio om man vill göra hål i kroppen. Campingen funkar bra, om än dammig i det varma och torra vädret. Festivalen har nån typ av miljöpolicy, men jag ser inte hur den skulle kunna efterföljas då det är väldigt glest med papperskorgar förutom vid ingången till campingen. Stämningen är förhållandevis städad och vad jag vet i skrivande stund har det inte hänt några allvarligare incidenter. Området känns tryggt, och det är aldrig långt till en ordningsvakt eller annan festivalarbetare som patrullerar området.

Dag 3. lördag
Jag vaknar alldeles för tidigt på lördagen av att någon river mitt tält. Rusar ut och undrar vad som händer. Det visar sig vara en rejält överförfriskad snubbe som fått för sig att han ska hem, och blandat ihop mitt och hans tält bredvid. Att tälten inte har samma form (kupol vs takåstält) eller färg (silver vs grönt) verkade han inte tänka på. Jag visar han sitt tält och han däckar brevid. Fint.

När jag ändå är uppe så bestämmer jag mig för att gå och äta frukost, så jag lommar bort dit och komar en stund med macka och saft, förjävla bakis. Träffade på några lattjolajbanskompisar som jag partajade med tills alldeles för sent. Käkar klart och traskar bort till ett par kompisars camp och hänger en sväng innan vi drar in till festivalområdet och hänger i stället.Florence Valtentin går på vid 15-rycket och gör en helt ok spelning, och även fast det är tidigt på dagen så är det ganska mycket folk.

Nån timme senare går José Gonzalez på Fiesta!-scenen. Många softar i gräset till de sköna tonerna, riktigt nice.

Drar och kollar en snabbis på Britta Persson, och det är väl bra men inte riktigt min kopp te, så jag går tillbaka till campet för att vila lite och vänta på Millencolin.

Vänta på Millencolin är det fler som gör, typ 7/10 säger att det är Millencolin som de ska se den dagen, inget annat verkar vara nåt att hänga i julgranen. Själv ser jag mycket fram emot Enter Shikari och Moneybrother. Millencolin gör dock en strålande spelning, det var väldigt kul att se dem igen. Det var ett tag sen sist.

Billie The Vision var ett band jag inte hört innan, och det blir dagens överraskning. Ut på scen kommer en person jag benhårt tror är en kvinna. Men när hon börjar sjunga hoppar både jag och en till bokstavligen högt. Det är ingen kvinna som sjunger. Väldigt underhållande pop spelar de iaf och det är knökfullt.

Ut i friska luften och Enter Shikari. Det blir ett helt galet framträdande, de klättrar i scenbyggnationen, springer runt, hoppar, hänger ner i publiken och röjer runt stenhårt. Väldigt roligt att se.

Moneybrother går på vid midnatt. Bra spelning, publiken känns stabil och stämningen är på topp. Efteråt är jag rejält trött och går tillbaka till campet. Tar det ganska lugnt, och lägger mig ganska tidigt, då jag ska upp och köra hela vägen hem till Stockholm på söndagförmiddagen.

Ligger en stund och lyssnar på festivallivet runt omkring mig, och det känns riktigt bra. Det har varit ett par fantastiska dagar, kunde inte gått bättre tycker jag.

Bra jobbat, Markan och Siesta!