Singel men ändå så fast

Singelstämpeln krymper i åldrarna….

Året är 2006 jag tar studenten och fyller hela 19 år detta år.

Jag är singel, ingenting ovanligt tänker ni och nej de har ni rätt i. Det är ingen som helst fara med att vara singel vid 19 år, man behöver inte ens har haft ett förhållande vid den åldern. Man har ju hela livet framför sig, och det finns tusen fiskar i havet blaha blaha blaha blaha.

JAG VET, okej!? Men nu är det så här att jag varit insatt i singelstadiet i snart två år. Ja precis jag är 19 år och jag har under alla dessa år haft två sk riktiga förhållanden. För hur ser egentligen ett riktigt förhållande ut? Nej men vad håller jag på med, alla förhållanden måste väl vara riktiga eller? Vad är det annars låtsas förhållanden?

Ja visst, jag behöver knappast känna mig stressad över att skaffa mig en pojkvän. Jag är inte speciellt stressad heller. Har inte letat och har inte velat letat de senaste två åren heller. Men det som stör mig att man snabbt blir utpekad. Man klarar sig bra i ett år ungefär men när det har gått över ett och halvt. Så känner man själv att man saknar någon och som om det inte räckte, nej andra ska känna det åt en med.

På de få släktträffar jag åker med på så frågar moster varje gång, ”Du då Paulina har inte du någon kille på gång?” Och varje gång får hon samma svar. ” nej, och jag vill inte ha någon och letar inte heller.” Och precis då, kommer blicken. Hon kollar om jag verkligen menar det jag säger och svarar sen med lite medlidande i rösten. ”Nej, det är klart. Drömprinsen dyker nog upp snart ska du se.” Antingen så menar hon verkligen det och då undrar jag om hon inte skulle behöva rensa öronen, jag letar ju inte ens efter någon. Eller så tänker hon ”undra om Paulina har blivit lesbisk, det ska ju tydligen vara modernt nuförtiden.”

Förnekelsen.

Det är nått jag ofta känner av. Folk betraktar singel Paulina som en nekare. Ja det är sant. Folk tar mig inte riktigt mig på allvar när jag fortfarande efter två år säger att jag trivs bra som singel. Jag kan få höra saker som, ”aa säkert att du gör.” eller ”Varför går du ut på krogen så ofta för då?” Snälla, jag går ut på krogen för att ha roligt och träffa folk, killar som tjejer.

Slutsatts, Jag kan erkänna att nu efter snart två år som singel så saknar jag någon att krama, jag saknar en pirrande känsla i magen. Men jag tänker då inte börja leta efter kärlek för de. Den kommer väl när den kommer.