Stäng av TV:n! Eller?

Stäng av TV:n! Det är en uppmaning som många säkert hört från oroliga föräldrar, men det är också ett budskap som då och då kommer från "samhällsmedvetna" musikförebilder. Redan Black Flag gjorde i sin TV Party parodi av TV-beroende ölhuvuden (en generalisering, förstås). Av de nutida band jag lyssnat mer på är det System of a Down som kampanjar hårdast mot televisionen. "It’s on your TV / Turn off your TV / Can you say brainwashing?" lyder en textrad.

TV gör dig passiv - det låter som en fortsättning på masskulturteorin som sociologerna av den s.k. Frankfurtskolan utvecklade på 40- och 50-talet. Då hette det, något förenklat, att den nya kommersialiserade masskulturen var ett sätt för de styrande i samhället att hålla arbetarna under kontroll, enligt bästa "bröd och cirkus"-modell. Men tanken att populärkulturen passiviserar och fördärvar har anor åtminstone till 1600-talet. 1900-talet framstår som en oändligt sinande ström av fördärv, om man ser till tongivande diskussioner i samhället: "jazzeländet", "dansbaneeländet", "biografeländet" skulle alla förstöra ungdomen och rasera allt vad god sed och bildning hette.

Jag menar inte att man inte ska vara kritisk till medierna. Det är mycket som är oroande med dagens samhälle. Men en av dessa oroande fenomen är hur förment samhällskritik ofta är en kavalkad av klyschor, och i det här fallet passar klyschan allt för väl in i en flera hundra år gammal tradition av folkkulturförakt. Lika lite som "rocken" förstör ungdomens moral är "TV" att klandra för de politiska orättvisor och det politiska ointresse som råder. Det ligger säkert ett korn av sanning i båda uttalandena, men inte mycket mer än så.

Det finns goda skäl att bojkotta eller åtminstone kritisera dagens TV-utbud - kanske snäppet mer så i TV-kritikens hemland USA än i Sverige. Makten över vad som får sägas och synas ligger hos de härskande storföretagen, och även om människor inte är passiva offer för mediernas budskap, saknar många kunskap och medel för att granska informationsflödet, för att inte tala om att göra sina röster hörda. Men jag känner mig lite trött på uttjatade slagord, som jag tycker fördummar minst lika mycket som CNN-nyheter eller TRL.

Det är förstås orättvist att kräva att en rockmusiker ska formulera en perfekt nyanserad låttext som fångar ett så komplext fenomen i några få ord. Det kan behövas slagord också ibland. Men varför inte väcka lite nya tankar istället för att eka gamla kulturelitistiska floskler?

P.S. Ett tips är Tools nya låt Vicarious. Om jag hör texten rätt, handlar den om besattheten av att se andras olycka på tryggt avstånd, via sin TV. Jag vet inte om jag håller med om slutsatserna, om det finns några, men musiken är fantastisk och texten verkar belysa ett fenomen som inte ryms i slagord. Värd att kolla in!