Teddybears STHLM, coola bakgrundsprojektioner i alla fall.

Fredagen 25/5 00:00, Fiesta

Bakom bandet visas bakgrunds-projektioner föreställande massa gamla klassiska filmer, exempelvis The Shining (Stanley Kubrick’s version) men där ansiktena är utbytta till en tecknad teddybjörn. Jag som är ruskigt förtjust i bakgrundsprojektioner blir helsåld på ideén och jag vill stå kvar för att fortsätta se vilken nästa ”film” blir. Ett smart drag om du frågar mig eftersom det gör att även om man kanske inte är förtjust i musiken så har man ytterligare en anledning till att stå kvar och se på konserten.

Teddybears STHLM är ett otroligt coolt band. Det vore en lögn att säga någonting annat. Men tyvärr så får jag lite samma avsmakskänsla för dem som jag får för Melody Club. Jag har hört dom här låtarna en gång för mycket. Swingfly är med och rappar och visst det är riktigt bra låtar/hits dom har. Dom ger oss låtar så som ”Hey Boy” och ”Cobrastyle” och publiken blir som galna och sjunger med och dansar som om det vore det sista dom gjorde i livet. Ändå känns det bara som en suck för min del. Jag vet hur texterna går. Jag vet hur det kommer att låta innan det ens ljudit tycker jag, tråkigt men sant.

Teddybears ger självklart allt på scenen, det var nog ingen som hade förväntat sig något annat från detta band som hyllats sedan starten. Tyvärr blir jag inte, trots detta, så imponerad av dem. Kan bero på att jag var otroligt trött, att basen dunkade lite väl starkt och dämpade lite av sången eller så beror det helt enkelt på att det är för invant och lite halvtråkigt.

Jag önskar att jag kunde berätta för er att Teddybears gav en av de coolaste konserter jag sett. Tyvärr kan jag inte detta och det blir endast en parantes bland de konserter jag såg på SiESTA under den gångna helgen.