Tess träffar: Pain of Salvation i replokalen

18.00 börjar bandet repa. Översättning: 18.00-18.30: fika, 18.40: bandet börjar repa. Detta är det sista repet inför den första sommarspelningen som äger rum i Turkiet den 18: e maj. Hittills är bandet bokade för åtta festivalspelningar runtom i Europa i sommar och en i Köpenhamn i höst.

Eskilstunabandet Pain of Salvation är bra mycket större utomlands än i Sverige vilket inte är helt ovanligt bland svenska band. De spelar i stora drag progressiv hårdrock men med massa musikaliska influenser. Jag träffar dem för att se hur ett rutinerat band jobbar inför en turné.

Bandet börjar med ”People Passing By”, en låt från den första fullängdaren ”Entropia” som släpptes 1997 i Japan och 1999 i Europa på InsideOut Music som fortfarande är bandets skivbolag. Pain of Salvation ger inte en känsla av replokal utan mer av ett gig i en trång lokal. Fast för att vara just en replokal är det ett, om något ostädat, palats. Här finns en stor hörnsoffa med tillhörande bord och tre stora fönster för att nämna en blygsam del av deras ”hemliga tillhåll”.

Repet känns både seriöst och avslappnat, i många fall en paradox, men inte när det kommer till dessa Eskilstunaherrar. Språket är dock blandad svenska och engelska, det senare till förmån för trummisen som är fransman men inflyttad till Sverige för musiken och bandets skull. De något sämre skämten bandmedlemmarna emellan tas gärna på svenska vad det verkar. Kanske vill de inte skrämma bort sin nyfunna trummis? Fast och andra sidan verkar ”dåliga” skämt vara nästan lika viktigt som att kunna behärska sina instrument på ett närmast genialiskt vis.

Jag undrar om jag hamnat i ett tidigt klimakterium eller om några av bandmedlemmarna är tokiga som har på sig långärmade tröjor i den heta lokalen. Jag föredrar att tänka att det nog måste ligga en vana i att vistas i varma lokaler eller varma strålkastarupplysta scener, annars skulle detta vara en omöjlighet. ”Kom någon gång när det är sol ute” menar keyboardisten Fredrik Hermansson och flinar åt mitt flåsande.

Det är mycket lek, men jäkligt mycket verkstad också. Ett första rep inför en festivalturné ser förmodligen lite annorlunda ut, även om Pain of Salvation repar ganska regelbundet året runt. I vilket fall behöver de inte gå igenom låtarna särskilt många gånger. Både trummisen Leo Margarit och den relativt nya basisten Simon Andersson verkar inte ha några större svårigheter med att följa med i bandets låtar. Lite egna idéer, lir och respons på det ges det rum för under det drygt 4 timmar långa repet.

Det går fort, det är hårt och det är progressivt. Men Pain of Salvation är inte alltid bara dessa tre benämningar. De som lyssnat på dem tidigare bör ha svårt att sätta in dem i ett fack. Många allvarligt musikintresserade (läs ”musiknördar”) skulle lugnt kunna välja bort en natt med sex för ett rep med Pain of Salvation. De torde kunna ha ungefär samma verkan, något jag vill påstå utan att mena det som alltför inkorrekt. Det är intensivt, svettigt, hårt och mjukt i en skön symbios och med orgasmliknande toppar. Men musiken kan faktiskt kittla sinnena på den mindre vane musiklyssnaren också. Då skulle jag närmast beskriva den som spännande och flirtig med en viss ”aha-upplevelse”. Att bandet också har scennärvaro trots att jag i skrivande stund befinner mig i en replokal är ändå något jag vill påpeka här mellan raderna. Som tidigare nämnt om den nya trummisen, går bandet igenom låtarna lite mer med honom. Det märks att han är van bakom trummorna, som sig bör då Pain of Salvation låter inte är något du lär dig i musikskolan. Leo kom på audition i Eskilstuna i augusti förra året som flera andra hoppfulla trummisar. Trots att han bodde i Franskrike då blev han utvald och ersatte den nyligen avhoppade Johan Langell. Simon Andersson sökte 1998 som gitarrist i bandet men var då bara 18 år och platsen gick till Johan Hallgren. Förra året fick dock Simon platsen som basist i Pain of Salvation, efter att Daniels bror Kristoffer slutat då han bosatt sig med sin familj i Holland. Daniel Gildenlöw, sångaren i bandet var den som startade upp nuvarande Pain of Salvation 1991, tidigare under namnet ”Reality”. Den annars äldsta nuvarande medlemmen är keyboardisten Fredrik Hermansson fick genom en bekant kontakt med Pain of Salvation som då sökte någon på keyboard. Fredrik fick jobbet hösten 1996.

Det blir en kortare paus från spelandet där bandet går igenom spelordning och speltid. Jag skulle ljuga om jag påstod att samtalet bandmedlemmarna emellan var helt seriöst. De går igenom vad som behövs men skämtar också friskt. Stämningen är närmast familjär medlemmarna emellan. Även om Leo något otåligt skruvar på sig och vill tillbaka bakom trummorna så tillåter han de andra att ”prata av sig” lite. Han menar att han ändå inte förstår. Mycket tas dock på engelska, men även om humor kan vara universellt så är kanske inte alla interna skämt är så internationella, speciellt inte sådana som innefattar att komma på bästa sämsta slogan till samhällen i Sverige.

Man känner sig knappast som The Enemy (se filmen ”Almost Famous” om det där inte gick fram) i det här gänget. Frågor är lite svårt att få svar på, i alla fall om man vill ha ett seriöst svar. Kanske är inte pausen på ett rep rätt ställe för frågor heller. Bandet har i alla fall ingen rockstjärneattityd utan är väldigt lättsamma och med fötterna på jorden. Eller i det här fallet det skitiga replokalsgolvet. Bakom sina instrument blir de däremot riktiga rockstjärnor, så pass att jag ibland måste ta en paus från skrivandet och bara lyssna. Det händer under den lugnare låten ”Undertow” att jag faktiskt får rysningar. Keyboarden ger ifrån sig ett ljud som får mig att tänka på ett svalt sommarregn. Daniels stämma är smekande behaglig och lidelsefull. Min bild i huvudet förvandlas till en välkänd kliché med en plågad sångare i regnet med bandet bakom sig. Ändå trivs jag med den bilden, hur fånig och uttjatad den än må verka. Låten ”Scarsick” från den senaste skivan med samma namn inbjuder till ett annat ”släppa-pennan”-tillfälle. De är svårt att skriva då huvudet nickar med så mycket till musiken. Jag lämnar replokalen med en övertygelse om att de kommer sopa mattan på festivalerna i sommar.

www.painofsalvation.com

http://www.myspace.com/painofsalvation