The Plan - Walk for gold. En personlig revansch!

The Plan blev ett fenomen som skrek sig in í mitt hjärta på en gatufest 2001. Då bandet skulle släppa sitt bejublande debutalbum en tid senare. Med den galna Mon Amour och den otroligt vackra Let´s Leave för att bara nämna två exempel ylade sig Theodor Jensen in i många pophjärtan.
Jag och min dåvarande bästa vän konstaterade en natt i juni 2001 att han lät som en katt, på väg att bli strypt i många av låtarna. Och att vi älskade det.

När The Plan tre år senare (exakt på datumet faktiskt "24/9") släppte uppföljaren Embrace me Beauty blev jag alldeles andfådd, av besvikelse. Självklart är det orättvist att ens tänka tanken på att det ska vara möjligt att toppa det makalösa debutalbumet. Men att Mikael Furugärde och Theodor Jensen skulle ha tappat så mycket av gnistan som gjort dom till mina gurus tre år innan trodde jag inte var möjligt. Nu kändes allt slätstruket och låtarna dom gick förbi i Slow Motion utan att jag för den delen lade märke till när den ena slutade, eller den andra tog sin början.
Det var en jobbig känsla...

Vad ska man då förvänta sig ytterligare två år senare?
Musikälskaren i mig var till en början vrång, den lille rackaren ville inte lyssna på The Plans nya skiva alls. Men med tiden kom modet, och med modet kom uppenbarelsen!

The Plan var tillbaka, värda varenda liten bokstav i bandnamnet. Theodor skapar en helt ofattbart bra skiva och äntligen efter fem år känner jag mig hemma i både texterna och det musikaliska. Samtidigt som The Plan hittat tillbaka till sitt gamla härliga jag, så har Theodor Jensen också tagit ett moget steg framåt, utan att för den delen bli tråkig.
Titelspåret "Walk for Gold" är en galen popdänga där refrängen med vacker bakgrundssång och gitarrerna sätter prägeln. Sen ställer sig alla bra låtar upp i kö för att bli spelade, och det är så fint.
Det går så långt att en personlig emotionel bristgräns nås i låten "Stay Awhile". Jag kan se mig själv i profil prata om top 100 listor över de bästa svenska låtar som någonsin gjorts, "Let´s Leave" från debutalbumet har alltid varit given på denna lista. Och inte skulle väl jag kunna tro att The Plan skulle göra en ännu större låt. I "Stay Awhile" rullar en stor boll, ja större än mig själv mot mig, och det hela slutar i ett absurt mäktigt trumpetackompanjemang som kör över mig och som gör att mina ben knappt kan bära.
Det här är ett stort ögonblick i mitt The Plan-liv!

Vilken Revansch!

http://www.myspace.com/theplansweden