Tiden springer iväg och festivalernas tid är snart här!

Vart har den tagit vägen? Varje morgon ställer jag mig denna fråga. Vart tusan har den tagit vägen? Ja, jag pratar självklart om tiden. Det känns som om det var igår jag gick till jobbet och väl framme insåg att jag fått kallbrand i fingrarna på vägen. När man vaknade i mörker och gick hem från jobbet i mörker. När man drog på sig tjocka jackor och strumpor, bara längtade in i värmen och kände att thé var den enda drycken som lockade. Helt plötsligt är vi här. Jag vaknar av att vårt rum (vi bor i en etta) lyser gult på morgonen, redan klockan 6. Att jag inte längre är supersugen på att stanna inne. Träden börjar blomma och sist men inte minst, campingen har öppnat! I Ystad, som är en sommarstad, är detta det riktiga sommartecknet. Nu är prioriteringarna annorlunda. Thé är att glömma, kall öl på uteserveringen eller i parken skall det vara. Det tjockaste plagget man kan ha på sig är en sweatshirt och till och med gympaskorna känns lite väl varma. Det är även nu som det börjar dra i den där speciella tarmen som vi festivalnördar har. Man börjar längta efter att sova i tält. Att få vakna på en daggindränkt festival, mitt i doften av urin, öl, svett och damm. Att se människor med de värsta sovfrisyrerna köa till både bajamajor och vattenställen. Att, trots att man har skoskav av sina jävla converse som man år ut och år in envisas med att ha, trots att man vet att man kommer få skoskav eftersom man var stupid och köpte en storlek mindre i tron om att ens fötter ser mindre ut, går och går över allt. Eller, tja det verkar som om det bara är jag som har det problemet. I år måste jag nog köpa nya converse...

Ah, hur som helst så börjar jag längta helt sjukt mycket efter festival och en tröst är att jag snart är där. Mindre än en månad kvar till siesta! Jag är verkligen peppad! Det kommer bli en galet bra festival! Deras line-up är helt sanslös. Framför allt om man vet hur litet det är på siesta. Ser verkligen fram emot en helt bunte med konserter. Att få dansa benen av mig till Familjen, känna mitt hjärta slå i takt till Doktor Kosmos, dreggla över Josh Hommes i Eagles of death metal (jag vet, han är väldigt pundig men han är ändå rock) och förhoppningsvis gråta till Christian Kjellvanders låt "Log at 25". Det finns många bra band i år att välja mellan. Lykke Li är en måste konsert, framför allt eftersom jag inte vill riskera halshuggning från min bästa vän när jag kommer hem. Men om jag måste välja den konserten jag mest ser fram emot, då blir det lätt Nephew. Mest för att jag sett dem förr och kan alla texterna. Simple as that. Okey, det är även för att dom är grymma live och spelar helt fantastiskt bra musik! Men jag kan lova, att om ni går dit och ni aldrig hört dem tidigare, då kommer ni inte bli besvikna. Jo, om du hatar danska, och allt vad danmark, danskar och røde pølser osv. heter, då bör ni inte gå till konserten. Men ge dem en chans, jag kanske kan få fler att lyssna på dansk musik!

Nej, jag är fruktansvärt imponerad över vad Siesta har åstakommit, att dom har vuxit från att vara en väldigt liten festival till att helt plötsligt konkurera med dom stora aktörerna inom den svenska festivalbranchen. Det är fantastiskt och jag är övertygad om att om Siesta fortsätter i denna linjen och fortsätter boka sjukt bra band och så pass stora band som det faktiskt finns i deras line-up så kommer festivalen till slut att vara i storlek med Hultsfredsfestivalen.