Vad var det jag sa?

Jag ser just nu mig själv i profil för ett antal månader sedan skriva ett blogginlägg.

Ett inlägg om hur man som festival inte kan pissa på sitt eget hjärta, för då tappar man allt.
Iår pissade hultsfred på sitt eget hjärta, på dom som gör att festivalen existerar. Dess publik.
Att höja biljettpriset från ett år till nästa med flera hundra kronor och sen boka skräpartister går inte. Högre biljettpriser = fler intressanta stora band.
Inte stora band som i gamla avdanktiga storheter alá Manic Street Preachers och Pet Shop Boys.
Förutom Ozzy och 50 Cent så kändes Hultsfred iår ungefär som Storsjöyrans lineup brukar se ut. Några riktigt stora band, men är dom aktuella? Absolut inte.

För jag tror att det är det Hultsfred missat iår. De unga som är hultsfreds stomme (födda 1987-90) vill inte ha Pet Shop Boys eller Ozzy längre. Dom vill ha band som The Killers, The White Stripes och Mika. Ja faktiskt.
Jag är inte så naiv att jag inte förstår att det är svårt att boka stora internationella artister till en festival i lilla sverige.
Men jag ser hellre en halvstor intressant artist, än en megastor ointressant.

Förhoppningsvis tar sig Hultsfred upp ur skiten och lär sig något av det här.
För Hultsfred behövs i ett kulturrum som på många sätt stinker.


PEACE!