Varför dör dom?

"I don’t want to die, I sometimes wish I’d never been born at all"

Det sjöng Freddie Mercury i Bohemian Raphsody 1975. Det är den textrad som berört mig mest av allt jag läst och hört under mina 19 år som människa.

Freddie Mercury var ett geni, en herre med ett musikaliskt sinne så stort att dagens artister framstår som kycklingar i en fotbollsmatch för elefanter.

1991 dör Freddie Mercury i AIDS, jag var 4 år då. Och hade inte en aning om vem denna man var, och bandet Queen var lika främmande i mina öron.

Samma år slår Nirvana igenom med "Smells Like Teen Spirit" och är bandet som gör revolution inom musikvärlden fram tills 1994 då Kurt Cobain, ja just det.

Dör.

Jag var 7 år, min äldsta bror som hade hunnit fylla 15 älskade Nirvana och sa inte ett ord till vare sig mig eller min andra bror på två veckor.

Jag förstod inte mer än att det sannerligen måste ha varit en viktig person som dött. Och tänka sig så rätt jag hade.

Men det var något jag lärde mig under de där två veckorna av extrem tystnad från min äldsta bror, nämligen hur pass mycket musiken kan betyda.

Men det var inte det mitt blogginlägg handlade om, frågan var istället.

varför dör dom?

Vilka då?, jo de människor som gjort något bra för mänskligheten. Kanske är det för att dom vill ta steget från livs levande legend till död kultfigur. Eller så handlar det om att AIDS är en livshotande sjukdom och att knark är dåligt för kroppen. Vad vet jag.