Varför festival i Sverige?

Hultsfred.
När någon säger namnet på denna småländska by tänker nog de allra flesta på festivalen.
Den festivalen, den stora, den som alla pratar om.
Förra året blev det Arvika för mig för min kille hade varit på Arvika året dessförinnan och pratat mycket om den.
Arvika var kul på de flesta sätt men eftersom Hultsfred är större blir man ju väldigt nyfiken på hur den är.
I år har jag nästan bestämt mig för Hultsfred, jag är så extremt sugen.
Jag vill se hur en liten by kan växa till en stor festival över bara några dagar, jag vill också träffa alla intressanta människor och jag vill lyssna på Ozzy Osbourne.
Både jag och min far lyssnar på Ozzy så vinner jag tar jag med mig pappa.
Jag vill även till Roskilde i år men i Danmark går gränsen tycker jag, jag vet inte om jag skulle vilja åka på festival i t ex Tyskland, Belgien eller Spanien.
De nordiska språken är rätt lika varandra men jag skulle ha svårt att kommunicera med en spanjor.
Man vet aldrig vad andra länder har för normer och moral.

Saker som vi svenskar tycker är helt naturligt kanske de tycker är rent utav oförskämt, som att bara knacka på någon tält till exempel.
Jag tror att man som svensk har enklast att hitta nya kontakter på en festival i Sverige, helt enkelt.
Om man dessutom under festivalen skulle bli sjuk och inte kan kan språket, hur gör man då?

I mitt tycke är faktiskt campingen trevligare än själva festivalområdet.
Jag minns ett tält som jag skrattade väldigt länge åt på Arvika förra året, det var grönt och någon hade med svart spritpenna skrivit "Gonorré 20:-" på det.
Från Arvika förra året minns jag också en kille jag träffade på campingen, en kille som kunde ryska.
Jag har alltid velat lära mig ryska så jag hängde efter honom över hela campingen och försökte få honom att lära mig ryska.
Sommarminnen...